Tårta, paket och vackert väder

Så härligt att vakna och inse att solen "finns kvar" och lyser, här och nu, utanför mitt fönster. De senaste två veckorna har det varit mycket gråväder...ja somliga dagar har jag kurat ihop mig i soffan och nästan trott det varit höst. Det är underligt så mycket piggare och gladare man känner sig bara av att se solen. Vi nordbor som inte frotterar oss i sol mer än en liten, liten del av året - till skillnad från sydeuropeerna- uppskattar säkert solen mycket mer, tror jag. Vi tar den inte för givet iallafall.

Idag fyllde min man år. Planen var att jag skulle sjungit, hmmm snarare "kraxat" för honom vid sängen imorse, men numera åker han så tidigt hemifrån i ottan, så vid den tiden är jag nästan "medvetslös".Min man befriade mig från alla såna planer och försäkrade mig om att jag inte behövde stiga upp före honom imorron utan att det räcker bra att bli firad på kvällen. Jag hade nog inte vetat vad jag gjort. Surrat runt som en zoombi och sjungit "Hej tomtegubbar..." eller nåt liknande tokigt och därefter lagt mig igen och inte kommit ihåg nåt av det. 

Ja, så är det faktiskt ibland. I synnerhet tidiga mornar...autopiloten kopplar på, medan mitt medvetande mer eller mindre fortfarande är i drömmarnas värld och när jag lägger mig och vaknar upp så vet jag inte riktigt om jag var uppe eller om jag drömde det hela. Ibland har jag fört konversationer som jag inte alls är medveten om efteråt, tom skrattat och skämtat. Då blir jag lite "mörkrädd". Nåväl, min man besparades för ett abrupt uppvaknande med skvalpande tekopp i sängen, rinnande stearinljus, hes röst och ögon som dimmigt stirrar på honom...

Som kompensation gjorde jag det lite mysigare på kvällskvisten när han kom hem efter en lång dag. Massor av tända ljus, princesstårta
(som han önskat sig-favoriten!) och paket. Att se en man bli så glad för en låda med en hylsnyckelsats i, var en upplevelse i sig. Min man sa tom att en man är inte en riktig man utan en hylsnyckelsats. Så bra då, att jag hjälpte till att upprätthålla manligheten då, fniss. Som kontrast fick han faktiskt också ett köksförkläde (??!!), naturligtvis i godtagbar stil och mönster för en man. Min mans kulinariska utsvävningar vid köttfärsgrytan brukar synas som prickiga röda droppar över kök och kläder (nej, inte blodsutgjutelse dock) av paprika och tomat...Men va gott det blir!! Inget går upp mot hans köttfärssås det vill jag lova!

Idag kom äntligen vår fasta telefon igång igen efter två veckors "blockering". Det var visst felkopplingar och dålig kabel som var orsaken (vi kopplar numera upp oss via stadsnätet nämligen) så efter support för femtielfte gången, och inhandling av en ny dyr kabel, så fungerar nu även telefonen som den ska.

Mörkret har lagt sig, de ljusa sommarkvällarna försvinner mer och mer, och katten ligger på soffan och sover. Endast mannen är vaken. Ser på MacKayan. Sentimentaliteten flödar denna sena aftontimme...jag tror jag ska göra honom sällskap! Natti, natti!