31 december 2010

Gott Nytt År!

Jag vill passa på att önska Er alla, var och en av mina trogna bloggföljare, fina bloggläsare och besökare

Ett riktigt Underbart och Gott Nytt År!

Något fint väntarKW

Många av oss har säkert situationer vi kämpar med av ex dålig hälsa, jobbig ekonomi eller andra saker som kan tära i vardagslivet och få oss att vilja ge upp.

Men jag vill bara påminna lite om, nu inför ett nytt år, om att INTE GE UPP DINA FÖRHOPPNINGAR och DRÖMMAR för det nya året, oavsett vad det gäller. Hoppet kan föra en människa hur långt som helst och igenom vilken svår situation som helst. Det har jag själv fått erfara. Håll hoppet nära dig, omfamna det och vila i det.

Duärpåväg

TACK för det Ni betyder var och en för mig!

Allt gott till Er Alla!

Kramar Karin  

 ankareiguld

Psst.Tack snälla för Era gulliga jul-och nyårshälsningar till mig här.

14 december 2010

Julmarknad på Fredriksdal. En stämningsfull upplevelse….!

Hej allesammans!

Idag tänkte jag att Ni ska få se ett bildspel från min rundtur på Fredriksdal förra söndagen, den 5 december. Det var Julmarknad där, och eftersom hela Fredriksdal går i en gammaldags genuin stämning med alla K-märkta byggnader, den vackra Herrgården, stallar, lador, djur, naturslingor, odlingar…ja en härligt vacker miljö, så blev det en riktigt stämningsfull och minnesvärd eftermiddag/kväll för mig!

Under bildspelet har jag skrivit en text som sammanfattar det Ni ser i bildspelet. Ni kan läsa det innan eller efter, så förklarar det bilderna lite grand.

Det var förra söndagen den 5:e advent som Julmarknaden var på Fredriksdal. Ja, den var förstås hela helgen men jag var där under söndagen. När jag närmade mig platsen möttes jag av lysande marschaller överallt, och utanför ingången stod vackra kärvar med snötyngda ax. Jag började gå mot den vackra gamla Herrgården i mitten av området. Det var så vackert med all snö, och lägligt nog, som om en fe svingat sitt spö, så började stora, bulliga och softa snöflingor falla ner från ovan.

miscellaneous_57

Jag bestämde mig för att börja med att gå in i Herrgården först och se installationen därinne. Installation av både konst och natur och växter. I entrén lyste en vacker julgransbelysning och fönstren immades av alla besökares utandningsluft. Även om man slås av häpnad och andas in, så måste man ju andas ut också, fniss!

decoration_20

Jag gick ut på gården igen och vid den stora ståtliga granen med sina enorma julgransprydnader stod några Julmarknadsvärdinnor - som under eftermiddagen gick runt och bjöd på pepparkakor- och såg glada ut. De såg så söta ut så de fick komma med på ett kort. Det fanns bodar därute där det såldes bl.a. tvål, lotter och olika livsmedel såsom julkorv mm.

blåkula

Mitt nästa besök var i en av de intilliggande byggnaderna där de hade fler blomsterinstallationer av ex hyacinter, narcisser, amaryllis, mossa, pärlhyacinter, kransar, rosor i zinkbaljor, änglavingar i granris och en mängd andra söta och fina juldekorationer och pynt. Nåt litet vitt emaljhjärta fick följa med mig hem.

decoration_19

Jag gick därefter vidare på området, ut genom den vackra grinden och bort till stallarna och ladorna. Djuren fick förstås ett besök av mig, men där var så mörkt därinne att det tyvärr var omöjligt att ta några bilder där. Men en kelsjuk häst och jag, ägnade varandra en god stund åt mys och kel!:-)Annars låg och stod får, getter, höns, kaniner, kor och bockar i sina bås och såg allmänt förnöjda ut. Tuggandes på färskt hö.

 animal_7

I ladan bredvid med ett så vackert fönster mot den gamla stenväggen, såldes det allehanda julspecialiteter och livsmedel.Det var smaksatt honung, korv, kött, olika sorters bröd, sylt, marmelader, must mm. I nästa dörröppning blev jag stoppad från att komma in, med beskedet att det endast var barn som fick lov att komma in där!! Men om man känner sig som ett barn då?Ja, det sa jag inte förstås utan fogade mig i reglerna men tittade längtansfullt in genom fönstret för att försöka se något, men nej, det var för mycket dagsljusblänk. Tomten skulle visst vara där inne och ta emot alla önskelistorna från barnen. Oj,oj, vilken upplevelse för dem!

1asantagfairy008

Jag gick vidare in i andra hus…Där bakades det bröd i stenugnar, såldes smycken i smedjan, osthandlare stod ute och sålde stora röda ostar, det var konsthantverk i bodar, gottis, keramik, ja allt möjligt.På handelsgatan stod dragspelsgubbar och sjöng glatt. På olika ställen var eldar tända som man kunde ställa sig invid för att värma sig en stund. I en dunge i en utav hagarna var det fortfarande några kor ute…Såg riktigt kallt ut för de stackarna! Runt omkring mig hade jag så många hus och byggnader med vacker arkitektur och med speciella konstruktioner och torn här, och vindsfönster där. Längst upp i ett av husen lyste en liten elljusstake, och utanför några hus stod översnöade cyklar. Någon var på besök där…

gif_misc_65

Överallt stod dörrar öppna eller hade skyltar som välkomnade besökarna in. Längs hela Handelsgatan med de fina gamla husen, gick det att gå in överallt, och alltid fanns det något att titta på och handla om man ville. Trasmattor, träsniderier, tovade saker, silversmycken, handstöpta ljus, glögg, gammeldags polkagrisklubbor, lapptäcken och kuddar, ullsockar och ullinnetofflor, barnkläder, julpynt, ja listan skulle kunna göras hur lång som helst!

miscellaneous_1

Utanför gnistrade granar med sin belysning på kvistar av snö. Folks andedräkter bildade små moln i luften, och vid bodarna lyste färglada kulörta lyktor. Det fick förstås bli ett besök in på “Flora Linnea” men bara för att ögonhandla.Vackert julpynt på en trollhasselgren kostade över 115 kr stycket. Inte för min plånbok det, men jag njöt, av glittret, blänket från gammeldags julkulor, doften av julblommor och mossa och allt det ljuvliga där! Det räcker långt det med.

rosakula

Längs stigarna sattes det hela tiden ut nya marschaller som tändes, och jag började följa en annan stig jag inte gått på förut…Där kom jag in i en förtjusande istappeinstallation. Tusentals av gnistrande konstgjorda istappar i girlanger över stigen, och ljud från väl dolda högtalare av istappar som dinglade mot varandra, lät som trianglar som man slog mot. Längs vägen var det kransar med band på pålar, små lusthus att kika in i och virkeshögar att gå igenom. T.o.m ett gäng med trasmattor på linor som hängde som en slags utevägg.

miscellaneous_34

I de små ingångarna av virke, kokade kittlar med grön brygd; häxkok kanske?, och det stod stora korgar av höstens skörd av frukt och grönsaker; kålhuvuden, potatis mm. Vid avskiljda eldar stod människor och grillade äpplen, och längre fram på stigen hade man tippat stora isblock; ja, de såg egentligen mer ut som gigantiska godissockerbitar, som belystes underifrån och gav en spännande effekt i mörkret. Tala om upplevelsevandring där alla sinnena fick vara med!

 animal_2

Till slut var jag tillbaka vid Herrgården där den stora stiliga granen nu lyste i kvällsmörkret och det var dags att knata ut från området och uppsöka närmsta busshållplats för att komma hem. Trötta ben men en mätt och lycklig själ. Fortfarande fanns på hemvägen dofterna kvar i mina näsborrar av  marschaller, glögg, tvålar, hö, korv och den varma utandningsluften från en kärvänlig häst. Adventsstämning, julstämning. Lite lycka och stämning i en decembermånad.

snow_globes_24

Tänk vad det kan tillföra vackra upplevelser och minnen som kan få betyda så mycket mer än vad som egentligen kan köpas för pengar i vårt konsumtionssamhälle. En stund av goda sinnesintryck mitt i all julstress. Dessutom satte det fart på min fantasi, så det var inte långt ifrån att jag satte mig med pennan i handen och skrev en julbarnbok….:-)

tree_60

Hoppas Ni har njutit av upplevelsen jag försökte förmedla i bild och text. Ha nu en riktigt god vecka! / Karin

snowflakes_8

Första inlägget fr Julmarknaden på Fredriksdal försvann!

Ibland vet man inte vad som händer i den tekniska världen. Nåväl, jag får helt enkelt försöka skriva om inlägget, göra ett nytt. Men jag är ledsen, mina kära bloggvänner, att Era så fina kommentarer försvann! Men nu vet Ni i alla fall varför…Allt rår man inte över.

Stor kram! Karin

9 december 2010

Älskade Domherre…och stämningsfulla växthus samt en jättefin vinst.

Så har jag då äntligen sett en Domherre utanför mitt fönster. Kanske såg den några frestande solrosfrön på fågelbordet? Just när jag såg den hade den dock fullt upp med att äta frusna “saker”, typ skott från Lönnträdet utanför. Det var många år sedan jag såg en Domherre, men den är en typisk vinterfågel som man kan ha turen att råka få syn på vid fågelborden under vintermånaderna. Här är en länk från Wikipedia där det står lite översiktligt om Domherren.Klicka gärna in där och läs lite om Du vill veta mer.

Nåväl, snabbt sprang jag förstås efter min kamera och fyrade av ett antal bilder genom fönstret. En del av Er har väl förstås redan sett bilderna eftersom jag visat dem på min sida på Facebook, men för Er som inte håller till där, ville jag visa dem för Er här också.Ett par stycken blev riktigt bra…Kika här:

Domherre5a

Dommherreb

Domherrec

Domherred

Detta är en riktigt stilig liten herre. Honan har lite blekare färger, och är vacker hon med, men detta är ju den “typiska” domherren, tycker jag.

395_%20Fallandesnoflinga

För övrigt fortsätter min Rehabkurs på “Vita Villan”, och jag är både så glad och så tacksam för att jag fått den möjligheten. Men jag märker att det tar på krafterna, så idag meddelade jag min handledare på arbetspraktiken att jag pausar därifrån tills kursen är klar (i slutet på januari). Jag tänker ju ändå gå dit och hälsa på dem ibland och hålla kontakten med de man lärt känna där. Det är godkänt att göra så; pausa, eftersom min Rehab jobbar för att man skall kunna komma ut på arbetsmarknaden igen, genom effektiva redskap för att hantera smärtorna.

376_julgirlang

Så här blev förresten tomten (i mansstorlek) jag gjorde på FRAMTID till deras Julmarknad.Här sittandes i en gammal genuin släde som blivit uppiffad i grön och svart färg, från att ha varit dassigt brun.

Mintomte

Här är lite till som vi i gruppen “Ute-och innegruppen” pysslar med, bl.a. att göra vackert till Julmarknaden med lite installationer i växt-/lusthusen och utanför. Jag tycker det blev riktigt vackert! Det är ett helt gäng som jobbat med olika saker i det. Allt säljs naturligtvis sedan!

Lusthusetivinterbonad

Pynt1

Pynt2

Pynt3

Pynt4

Pynt5

Pynt6

Pynt7

Endast denna lilla charmiga variant av trädgårdstomte, skulle få lov att komma hem i min trädgård. Inga andra trädgårdstomtar, tack!!

Pynt8

Söta detaljer såsom att klä utemöblerna med en slinga granris…

Pynt9

Pynt10

Pynt11

…eller fållen på duken i säckväv. Den har också fått sig en granbård.

57714

Jag måste ju få ta Er med på en vända till hönshuset där också. Hönorna och tupparna struttar gärna omkring på hela området och smyger in i växthusen, men nu när snön kommit så vill de helst inte ut allt för mycket och frysa om fötterna så då sitter de inomhus och snackar med varandra. :-)

Tupparna

Ser Du den härliga kommunikationen mellan tupparna? Kanhända diskuterar de vem som har rätt till en viss höna eller vem som är högst i rang…vad tror Ni?

Hönsägg

Hönsägg är hönorna duktiga på att leverera, och de åker naturligtvis genast till köket, förutom…

Höstföddakycklingen

…ett som resulterade i denna lilla kycklingen.

Den föddes 1 vecka innan jag började på arbetsträningen. En höna ville hela tiden ruva, och ingenting kunde få henne att sluta, så okej…lika bra att hon får ruva då! Och plötsligt en dag kläcktes en liten ny kyckling till världen i den kalla hösttiden.Tillsammans med Mamma Höna har den bott under värmelampa sedan dess, och myst under mammans vingar. Nu börjar den bli väl stor för det och vill gärna ut och se världen runt om. Vi håller alla tummarna för att den ska klara sig i vinter från hot såsom råttor, rovfåglar och annat. Men den växer snabbt, så den klarar sig säkert!

57697

Det var allt för denna gången. I nästa inlägg kommer mer julstämning…då från Julmarknaden på Fredriksdal.

Trevlig 3:e adventshelg alla mina fina vänner och bloggbesökare!

/ Kramar Karin

julkul3_267887bFotoMaria Östlin

Pssst. Varmt Välkommen vill jag säga till var och en av mina nya följare på min blogg här. Hoppas Ni ska gilla det jag delar med mig utav här.:-)

Pssst nr 2: Jag vann detta vackra lapptäcket, gjort av Anna med den vackra bloggen Vita Rosor och Förgätmigej, och inspirerad av GreenGates vackra färger och mönster. TACK snälla Du! Det kommer att göra sig så fint i mitt gästrum.Jag är så himla glad!! / Kram!

Green gate lapptäcke bloggbild 2

Bilden är från Annas blogg.

29 november 2010

Att hitta hem igen…tjejen som försvann från sig själv.

Så kom då 1:a advent ännu en gång. Det som ligger så långt bort när sommaren är här, och när hösten smyger på…och så lika plötsligt varje år så är den bara här; ADVENT, Julskyltning, och förstås “Julkommersen” som jag varje år tycker lika illa om. Skillnaden detta året från många år innan, är att jag faktiskt kan känna lite julstämning, och uppskatta det! Jag får lov att göra det, trots att det är tradition och “världsligt”.

Adventsljusstake

Första Advent - stämningsfullt…

I de miljöer jag rört mig i under så många år, (med undantag av de senaste 4 åren)har traditioner varit av ondo, och att anamma dem ännu värre. ”Vi är i världen men inte av världen”, så akta, akta….!! Bibelordet slängs som en bumerang mot sinnet och personen som uttalar det tittar uppfodrande mot en för att se så det “tas emot” genom nickningar och hejarop från åhörarna. För längesedan har jag tröttnat på allt man ska och inte ska göra och tycka och tänka. Vill bara slippa höra!

Glasbollmljus

Överallt lyser ljus – på olika vis

I en sliten och sjuk kropp och själ, dövar medicinerna effektivt varje liten pirrande känsla av förväntan och glädje inför dessa högtider. Allt blir ett grått landskap. Inga kontraster, inga färger. Rätt hopp-löst! Ja, minnesbilderna kommer fram, nu i färg, av åratal av mental och känslomässig kontroll och dominans. Där jag minst av allt trodde att jag skulle fångas. Där jag ju istället skulle bli fri. Bland entusiastiska, engagerade kristna som inget hellre ville än att hjälpa andra…Hur kunde det gå så fel?

Glitterträd

Jag ÄLSKAR glitter!

Sorgen bränner till…jag är van vid den smärtan.Jag känner den varje dag. Den är ett med både mitt hjärta och min kropp. Minnena väller fram som böljande vågor. Tårarna samlas innanför ögonlocken och rinner ibland över som smältande is… Sorgen med sina tårar har blivit en av strängarna på mitt instrument. Ibland spelar jag mitt livs sånger med mycket moll, andra gånger går de i skurar av dur (-ar). En sång, en melodi som engagerar, reagerar, väcker upp och väcker hopp, och….medkänner.

P2267136-1

Denna advent spelar sången inom mig lite mer i dur. Överhuvudtaget befinner jag mig sedan 1-1,5 år tillbaka i harmoniska miljöer, där molltonerna får finnas som en del av livet, men där duren finns som hopp och vardagsharmoni och äkthet. Jag trivs, kan mer och mer slappna av. Människorna här vill mig väl. Så småningom vet jag att det kommer att märkas i min kropp också. Fibromyalgins smärtor får läka, även om det kan ta tid. På smärtkliniken “Vita Villan” här i stan, lyser tillförsikten och hoppets stjärnor i ögonen hos de som jobbar där; läkare, sjukgymnasterna, psykologerna….”Det är möjligt Karin! Du kan bli bättre! En dag märker du kanske att du inte har ont längre…” Helhetssynen som hjälper hela människan. Deras motto är SÅ bra: ”Vi kan det sjuka och ser det friska”. Så är det! Men allting i vår värld tar tid. Därför måste vi ta oss tid, och låta det få ta sin tid, för det vi vill och önskar. “Många steg lägger till slut mil bakom sig” tänker jag.

584-3

På rehabkursens början idag, när vi alla delat med oss av våra bakgrunder till varför vi är där, vi har fått information om kursen, fikat och träffen avslutats, så kommer de dock, så välkända, känslorna av tvivel hos mig. Jag delade med mig av att jag redan märker resultat i min kropp. ”Men jag har ju bara varit sjuk 5 år ” och inte haft smärtor i tiotals åratal som de andra tappra kvinnorna i gruppen….Blir det inte för “klämkäckt” att dela mina positiva erfarenheter av behandlingen nästan innan det hela har börjat? Har jag nu gjort fel igen? OSÄKER…på mig själv.

Jag måste fråga Magnus, min sjukgymnast där. Jag vill ju inte såra någon eller sticka någon i ögonen med min glada iver. Det har jag gjort tillräckligt i all okunskap förut och gör väl fortfarande förstås. Lättad hör jag hans svar; “Karin var dig själv bara! Jag tror säkert de är glada att du är här. Du kan ändå inte kontrollera vad de tänker och tycker, och någon nybörjare är du inte heller”. Nej, så är det ju…Själv har jag ju faktiskt haft tiotals åratal av smärtor inom mig innan jag blev varse dem i min egen kropp…Men dessa tvivel är resultatet av att jag tappade bort mig själv, trodde lögnerna om mig, och alla “tillrättavisningarna i all kärlek”. Jag får gåshud…Men jag är på väg hem igen…

589-1

Efter inhandling av baddräkt till behandlingsgångerna i varmvattenbassängen, och ett par tjocka Lovikkavantar när det nu åter detta år är VINTER HÄR i Skåne, så tar jag bussen hem.

Lovikavantar

Tårarna finns kvar, tvivlets och osäkerhetens tårar om mig själv, om min identitet. Jag börjar så smått hitta mig själv igen efter så många många år, då jag tappade bort mig själv. Blev någon annan, som någon annan ville. En marionettdocka som styrdes, och där mina ohörda rop skrek förtvivlat efter hjälp. ”Detta kan inte stämma”Vem är jag egentligen?? Men rädslan finns där också för att beträda den mark som blev så ondförklarad hos mig, och så nertrampad.

P4252386 (2)

Min själs marker som gjorde den glada, skrattande, engagerade tjejen som ville (ibland för mycket) en massa, oigenkännlig till slut. Dramatisk i sina uttryck och tonlägen, och finstämd i sin radar gentemot omgivningens toner. Tjejen som drömmer sig bort, skapar, tänker, reflekterar(så omgivningen ibland blir irriterad över de raka frågeställningarna). Romantisk, virvlande, fantasirik och sjungande och skrivande…Skrivande av berättelser, dikter, ja tom små romaner som liten flicka.

Fortfarande bär jag drömmen om att skriva, att tala, att dela med mig. Att hjälpa, att lindra och trösta. Att sjunga, att ha färgrika rum, få använda fantasins vingar och bara flyga iväg som en liten fjäril. Jag avskydde att se uppnålade fjärilar på museer och i skolan; fjärilar ska flyga, från blomma till blomma, lätt och vackert och graciöst. Jag ville bli balettdansös och hyra Folkets park tillsammans med min kompis för att visa Svandansen. Mina klumpiga hopp på olika vis. Tjejen som alltid gick till de ensamma och udda personerna, som kände med och som kände så mycket hela tiden.Som drog ut i fält för det som engagerade henne, oftast för de allra svagaste; både människor såväl som djur och som med dramatik och inlevelse ville ha förändring, ville föra fram det hon kände och få fler att hjälpa till.

Mig101229

Tittar fram i en dammig spegel :-))

Denna tjejen tittar fram nu, hon har blivit lite äldre, men har hela känsloregistret med sig i det hon gör, fantasin och skapandet likaså.Fniss, skratt, högljudd och med vilda gester, sång, tårar i massor, tankar och drömmar och högar av böcker vid sängen. Romaner och böcker som sätter ord på det hon själv känner, upplever….Det som har lagts till är hennes egna erfarenheter av det som hon så mycket längtade att få hjälpa och trösta andra med. Både glitter och sorg finns i ögonen.Tvivlet, det naggade självförtroendet och skammens tårar likaså. Åter igen känner hon igen sig SÅ VÄL i Liselotte J Anderssons dikt “Askungen”ur boken “Alla Paradis är inte stängda”:

ASKUNGEN

Jag har många små askungesystrar som länge varit fångna i träldomshuset. Nu kommer de tassande en efter en. Bleka och smutsiga, ännu utan ord. De trycker sig tätt intill.

Jag vet att vi är släkt och minns varje namn. Lycka, lättsinne och mod. Beslutsamhet kikar under lugg och Helig vrede harklar sig som inför ett brandtal.

Vem låste in er och vad heter Befriaren? Nej, jag skall inte fråga efter hans namn. Det räcker att veta: Han ger dubbelt igen för förlorade år! Glädjeolja istället för sorg. Dubbel välsignelse för all vedermöda!

Fridens tankar-Hemma

Även om det tar tid att “gå hem”, så finns det inget så underbart som att komma hem.Denna gången till mig själv! Borta KAN förvisso vara bra, men inte alltid, det fick jag erfara- men hemma är ALLTID bäst! Hemma hos mig själv!

Många kramar till Er alla!

Karin

Related Posts with Thumbnails
 
". html>