Ja, det är faktiskt redan flera veckor sedan vi var där. Tiden går så fort och jag har inte hunnit redigera bilder och lägga ut i tid, så detta blir lite långt efter, för nu börjar ju våren komma på allvar. Jättehärligt!
Men i detta inlägg hade den precis bara börjat lite pytteförsiktigt. Här är i alla fall detaljer jag njöt utav på en promenad med min man och hunden en vårvinterdag. Allt behöver inte vara grönt eller blomma för att det skall vara vackert. Det hoppas jag att du ska se här. Överallt finns små saker man kan glädja sig över, om man tittar noggrant. Enjoy life!
Dessa typer av bilder lämpar sig bäst att se uppförstorade, för att inte tappa detaljrikedomen i bilden. Tryck F5 eller dubbelklicka på bilden.
Jag är barnsligt förtjust i olika slags trädstammar, med olika mönster och texturer, så lite olika bilder på detta blev det ju förstås ;-)
“Jag ser dig allt och har koll på läget” är det som att detta trädet säger. Kolla blicken/ögat :-) Jag kan verkligen få många goda skratt när fantasin spinner loss hos mig…
Hängen på träd är bara så vackra, speciellt när solen lyser på dem.
Runt om i skogen finns fågelholkar för olika slags fåglar.
En annan fågelholksmodell. Kan undras vilken slags fågelfamilj som skall flytta in där?
Kajsa är alltid nyfiken! Nosen är påkopplad för arbete hela tiden ;-) Funderar ärligt talat över om hon skulle gilla att bli ex. kantarellhund? Vi får väl se.
Spännande förstås för en tjej som Kajsa, men inte lika roligt för matte som oroar sig över vad som kan finnas i gropen.
Hennes glädje över att få vara ute i skogen och springa i hundhägnet går inte att ta miste på.
Pinnar och grenar, helst så stora det bara går är verkligen hennes favoritnöje att släpa med sig.
Här har hon lyckats bita tag i den rätt så att hon kan gå med den i munnen utan att snubbla. Ibland är det snudd på stockar hon försöker släpa med sig. Hon vill jobba, som ju gärna collies vill.
Skogen är planterad och speciellt utformad för att den ska passa både häst-och hundägare. Här går vi i ridspåret, men ingen häst är i sikte.
En söt liten grönfink kvittrar till i trädet bredvid oss.
Ja, vi har ju inga vilda papegojor här i Sverige så denna fågel får väl träda in istället. Färgglad är den i varje fall.
På åkermarkerna vid sidan av skogen förbereds marken för odling. Traktorn plöjer upp jorden och fiskmåsarna är inte sena att haka på och se om någon mask vänds upp i jorden.
Gläntor, stigar, slingor och spår finns i hela skogen. Inbjuder till att följa stigen och se vad som finns runt hörnet.
Plötsligt ser jag något hoppa i gräset och Kajsa är inte sen med att skutta efter. En söt liten groda, rätt väl kamouflerad.
Jag ser hunden börja nafsa i grodan, och får snabbt gripa in för att förhindra den skräckslagna grodan från att bli hundmat.
I detta spåret är det slingrande stigar och massor av björkar. Helt fantastiskt vackert när träden slår ut.
Det är hundslingan vi går i och vi möter flera andra personer som är ute och promenerar där med sina hundar.
En liten paus är välbehövlig för såväl hund som husse och matte.
Långt fram på stigen ser jag plötsligt ett kanin skutta över stigen. Snabbt zoomar jag in den med mitt superzoomobjektiv. Och minsann, den kommer med på bild!
Ett helt parti av träd ser ut så här. Det måste väl ändå vara en sjukdom som angripit träden?
Ohhh-lala, en grön buske!! Så härligt, nu börjar det bli lite grönt ute i skogen på sina håll.
Lärkträdskottar ser jag överallt. De är så söta, och ofta är det jättemånga av dem på samma kvist.
Ja, nu är det ju det här med namn på kottar. Vad var det nu jag lärde mig i skolan om denna kotte. Det är…Alkottar. Jag fick hjälp av namnet av en vän som är lärare.
Det finns inget så härligt som att se nyutslagna löv på träd och veta att snart är det grönt överallt.
Vad påminner denna formen mig om? Tänkeli-tänk…Jo, en fransk lilja, faktiskt.
Om man verkligen ger sig tid till att se alla små detaljer i naturen, så blir man lätt fascinerad. Det är så vackert att se dessa ljusa vissna bokblad snirkligt pryda kvisten och belysas av solen.
Dubbelklicka gärna på bilderna så du ser dem större, så uppfattar du alla de små fina detaljerna. F5 går också bra att klicka på för detta ändamål.
Längtar tills det blir lummigt grönt här. Det är en oas att vandra i.
Solsken på björkstammar får dem att lysa som silver.
Rätt vad det är stöter vi på en av många skyltar som är placerad längs hundspåret. Här finns olika övningar som man kan göra med sin hund.
Jag tror det är rätt frustrerande att promenera tillsammans med mig, för det tar en farlig tid, då jag ser så mycket att fota precis överallt. Jag MÅSTE JU BARA fota DET…och DET, ja, och så naturligtvis DET!!!!! Här har min man och Kajsa gått i förväg och inväntar mig längre fram på stigen.
Ännu ett vackert visset löv, och nya knoppar tar vid på samma ställe som det vissna lövet. Nytt och gammalt möts!!!
Ja, ni ser hur förtjust och glad Kajsa är över att vara ute. Det är det bästa hon vet!
Glatt tittar hon upp mot mig under hela rundan.
Sol genom torra boklöv.
Ett stort parti av träd hade dessa silverstänk på stammarna. Jag tycker det är vackert!
Tom träd får rynkor, så vad gnäller vi om? Det tillhör livets normala gång.
Här ser man då att det finns både rid-och hundstigar.
Den vackra kvällssolen lyser genom flagnande bark på en trädgren.
Glad som en lärka står Kajsa på en gammal stock.
Ljuvligt len, mjuk, varm och vacker mossa.
En gammal härlig stock att sitta och filosofera på.
“Jaha, så du är här, se bara till att ta det varligt här!”, ser det ut som om trädet säger, med lyft ögonbryn och bister min.
Ett enkelt löv som ligger som en liten parasoll på grenen sticker ut mot den mustiga bakgrunden.
Löv beströdd likt bladguld med stänk i luften.
En vacker enkel vildkrokus i bokskogen.
Vårtecken en härlig vårvinterdag i slutet av mars. En spirande glädje över att våren är i antagande fyller mig efter denna promenaden.