Denna underbara plats ligger bara 1,5 mil från Helsingborg, närmare bestämt vid Glumslövs backar. Jag älskar att vara där, med ängsmarkerna och kullarna, och betande kor runt omkring. Inte minst; en vidunderlig utsikt med Öresund som en bedårande kuliss bakom allt detta andra vackra. För en vecka sedan var jag, min man och vår hund Kajsa där, på en skön promenad.
Kom inte och säg att grässtrån är tråkiga och intetsägande ;-) Det finns tusen och en assessoarer till alla blommor.
Humleblomster
Mer skirt gräs i solen.
Darrar lite vackert i vinden…
…och glittrar som tusen diamanter.
Små stegar in till hagarna.
Med utsikt rakt över till Ven.
Sommarstigar
Fridfullt ligger korna och betar…
Ibland är det lång väg bak för en liten kalv.
Nära och beskyddande gemenskap mellan stora som små.
“Mormors glasögon” (Teveronika) lyser i gräskanterna.
Ja, ni ser väl de söta glasögonen?
Smörblommor och röda strån kläder ängar och höjder.
Närbild på denna sommarfägring.
Längs med ängarna ner mot havet…
Genom skimrande gräs…
Flugor i mängd, men så är här ju kor.
Blomstrande buske på en av höjderna.
Stillheten bryts plötsligt i ett nu av ett enormt dån. Två JAS Gripen-plan flyger snabbt förbi ut med sundet. Nästa sekund är de borta, dånet ökar i styrka och jag hann faktiskt föreviga detta också. Förstorar du bilden så kan du tom se de två piloternas siluetter i varje plan.
Lika snabbt var det tyst igen och vi fortsatte vår promenad längs kullarna. Detta är ett så typiskt svenskt bondelandskap tycker jag.
Och högt uppe på kullarna går korna och betar…
Av ett oansenligt grässtrå…
Liten paus under ett blommande träd.
I have a dream…
Under solar och parasoller (Hundkex)
Överallt, sådan ofattbar skönhet! Ofta i det lilla och enkla.
Ännu fler kullar i bakgrunden. Det är ett sådant majestätiskt landskap.
Till vänster kommer ännu en grusväg förbi fälten…
Lummiga bördiga kullar med gott om mat för boskapen.
Blommande buskar ser vi överallt.
Cotoure? Fast korna har ju tur med klövern? Ett försök till att vara rolig…inte det?…okej,…då stryker vi titeln ;-)
Även vissna blommor kan se ut som små ballerinor, som tar en svängom i den ljumma sommarvinden.
Vi tänker flera gånger att nu är det dags att vända hemåt, men man sugs framåt av att “bara en liten bit till”. Man vill så gärna bara fortsätta vandra i det ljuvliga landskapet hela dagen.
Öresund med Ven som en trofé i mitten ser vi då och då längs vägen…
Jag kan inte titta mig mätt på naturen här, och inte låta bli att fotografera hela tiden heller ;-)
Vi passar på att pausa under skuggiga träd så både Kajsa och vi får lite välbehövlig vila och svalka.
Ja, ni ser…jag tröttnar inte ens på gräs. Gräsligt kanske någon tycker…;-) men det finns en historia bakom detta.
Det lilla enklaste ger mig numera en ofantlig glädje! I en part av mitt liv för några år sedan, då jag befann mig i den absolut mörkaste delen av “dödsskuggans dal”, så såg jag absolut ingenting. Dag för dag upplevde jag bara hur livet rann ur min kropp och själ och att jag snart skulle sluta andas. Det gick tack och lov inte så långt. Väl tillbaka till livet uppskattar jag idag allt det som är livet ner till dess minsta beståndsdel. Som är så grundläggande egentligen och som jag tänkte i mitt mörker att jag inte ville mista.
En varm solstråle mot kinden, doften av nyslaget gräs, suset av grässtrån i vinden, ett grässtrå mellan läpparna, blåsa och det tjuter, en blå himmel. Mina fysiska ögon och sinnen upplevde inte detta längre. Så mycket hade mörkret inom mig tagit över. Efter några år i sådant kompakt ångestfullt mörker och med en kropp som var nedbruten, så uppskattar jag idag livet mer än jag någonsin kommer att kunna uttrycka i ord. Jag försöker förmedla det genom mina bilder istället.
Skogssötma. Som liten brukade jag och en kompis plocka denna lilla nässla och suga ur den honungssmakande nektaren i den. Prova! Sött och gott!
På tråden…
Till slut blir det ändå dags att vända åter mot bilen. Vi har ju lika lång väg tillbaka.
Naturligt och vilt.
Frid, ro, lugn, trygghet, harmoni, vila…känslorna är många när jag ser detta.
Livet går upp och ner för alla.
På gräsrotsnivå.
Frihet…
Mamma ko lunkar iväg.
De söta små kalvarna…nästan så jag vill pussa dem!
Jag är här och överger dig inte…
Det är du och jag. Vi är ju syskon.
Smörblommefröknar och Ormbunkskavaljerer.
En trött hund blir buren av husse en bit. Härligt och lyxigt tycker visst Kajsa! Nog var vi trötta efter två timmars promenad men fyllda och belåtna av ljuvliga sommarintryck.
Nu är Fläderblommorna på gång och det är dags att plocka deras utslagna blommor och göra saft utav. Det är också väldigt somrigt!
Livet är fullt av överraskningar och uttrycker sig ibland på väldigt annorlunda vis än vi är vana vid, men det är det unika med livet.
Och så är somliga av oss som en vildros, som växer utanför alla staket och som man inte kan få att inordna sig under några strukturer. Den bara är sig själv och doftar med sin alldeles egna doft. Sån är jag.
Ha en fortsatt skön sommarvecka och njut av alla tusen små glädjeämnen runt omkring! / Karin