Den stilla Skogskatedralen

Trevlig 3:e Advent och Lucia! 

Idag vill jag välkomna Dig till Skogskatedralen! Det mäktiga, höga, gröna och vilsamma rummet!

Innan Du sakta promenerar runt här, så gå ut till högerkanten och se så att naturljuden är på. Skruva gärna upp volymen på Din egen dator, så att Du hör ljuden tydligt. Du kan tom välja vad du vill lyssna på där. Sätt Dig väl tillrätta och se till att Du inte blir störd på en stund. Det är inga julklockor som ringer eller snöflingor som faller, det är vår och även sensommar och på väg mot höst. Du skall få vara med om en upplevelse, ja en retreat i Skogskatedralen. Varmt Välkommen!

Den stilla Skogskatedralen

Här kan Du vara Dig själv, ta en paus i tillvaron, andas in - andas ut, och fyllas med ny kraft. Nu är det bara Du här! Detta är Din stund, Din tid…

Hör Du stämmorna från Katedralen? Var inte orolig, snart nog hör Du dem. Bara fortsätt vandra Du…

Plocka gärna upp en sten och kasta den i bäcken, och låt den få symbolisera allt som upptar Ditt sinne just nu… Föreställ Dig hur stenen plumsar i vattnet, och förvandlas till len fin sand. En ny start, en ny utgångspunkt.

Läkedomens helande och mjuka platser inbjuder Dig till en stund av vila, renande och beröring. Tröstar när tårarna väller fram, och lugnar svalkande, Din ömmande och skadade hud.

Porlandet från bäcken hörs nu tydligare…din själ har äntligen börjat komma lite till ro, och börjar försiktigt lyssna…ta in...

Lyssnar nu uppmärksamt till vattnets musik. Låter den fylla Ditt hjärta, och sinne, med lugn och tillförsikt.

Ingen hör Dig, ingen ser Dig, utom de bevingades lilla skönkvittrande skara. De inbjuder Dig att sjunga med lite om Du har lust. De hör bara vackra toner, så var inte rädd…nynna och Du ska se, vilken glädje som bryter fram.

Sätt Dig vid vattnet och lyssna till dess porlande melodi. Den sjunger om livets möjligheter för Dig. Stilla, försiktigt och utan att tränga sig på…frimodighetens tankar hörs dovt i bakgrunden där den stundtals forsar över stockar och stenar.

Vill Du kan Du resa Dig upp och luta Dig mot trädet vid vattnet. Känna dess bärkraft och mångåriga trygghet. Låta dess orubblighet och stabilitet få ge Dina trötta ben och fötter vila. Omfamna det, och den omfamnar Dig tryggt tillbaka.

Eller gå in på den lilla stigen och sätt Dig ner bland vitsipporna, de små vackra skogsdiamanterna, som andas friskhet och mod in i Din själ. Små stjärnor som blinkar bort tårarna i ögonvrån hos Dig, och fyller Ditt hjärta med ljus och glädje. Det blir lite lättare att andas nu...

Titta uppåt mot trädkronorna, som ser så mycket, som är över alla omständigheter, men ändå har sina rötter förankrade långt och djupt ner i markens inre. Föreställ Dig att Du står bredvid dem, rak i ryggen, med fast blick och lugn och harmoni  flödande genom hela Din varelse. Du återtar balansen, blir förankrad.

Sedan kommer Du till en utsiktsplats. Det blir gott om utrymme för blicken att vandra, ta in, drömma sig bort och lyfta sig över varje band av omständigheter som vill hålla Dig nere vid markperspektiv. Och plötsligt ser Du det Du inte sett förut…

Mättad går Du med lättare steg nedåt igen…

… följer den friska, klara och kalla bäcken… 

Ser den vackra och inbjudande gläntan där framme som glittrar och ler emot Dig. 

Så är Du där,… vid gläntan, där solen möter skogens ingång med ett välkomnande, varmt och skirt ljus. Allt glittrar, vinden viskar, och träden susar och fnittrar förnöjt. Vet att här får Du vara Dig själv. Vara den lilla flickan som plockar blomma efter blomma, till en stor bukett, eller vara den lille pojken som hittar det nedfallna barkstycket och sjösätter sin barkbåt i den porlande bäcken. Leklust och livslust!

Ingen oro finns, ingen undran över morgondagen. Du är i nuet, lever, gläds, förundras, drömmer, skrattar och är lycklig. Ingenting kan här slå ner Ditt mod. Här är inga frågetecken längre, inte ett uns av bekymmer, bara mättnad, vila, ro och lycka. Lättheten smeker Dig på kinden. Varsamt läggs en varm hand runt Ditt hjärta. Du är sedd.

Det är Skogskatedralen som firar sin gudstjänst, med Dig som både medverkande och åhörare. Inte påtvingat, men med en delaktighet som är självklar, naturlig och spontan. Hjärtat är nu vidöppet för beröring.

Den stilla Skogskatedralen som alltid har öppet när Du kommer, som hör Dina steg långt ifrån och förbereder naturen för sin ljuvligaste sång och bemötande. De är alltid här, de är FÖR Dig. Du är här nu, och ett samstämmigt möte berör och styrker och ger liv.

En naturlig enhet, en lätthet, en oförglömlig harmoni. Du känner lekens sprall i benen, och skrattgroparnas mjukhet dra runt munnen. Ögonen blir klara och spelar glittrande och förväntansfulla i Ditt avslappnade ansikte. En kärlek så stark omgärdar Dig, att Du tror Du snart svävar…

Du behövde inte göra så mycket, BARA VARA, naturens tjänare kom Dig till mötes, och mättade Ditt inre, la sina armar runt Dig, gav Dig en mjuk kram och styrkte Dig. Viskade genom vinden sina tröstande och hoppfulla ord. En enda blick från Dig och de var där vid Din sida och mötte Din blick med fullständig ro och acceptans. En flyktig tanke, och Du såg en lösning. Enkelhetens bord var dukat, med storhetens ljuva och välsmakande frukter. Du åt Dig mätt och drack Dig otörstig från det klara källsprånget. Lät Dig beröras. Lät Ditt inres strängar få spelas av en skicklig Mästare.

Skatter, dyrbarare än något annat, gavs Dig helt fritt! Berörd och med gåvorna i Din hand, går Du vidare och bjuder in en annan trött själ till Skogskatedralen. Du kan bara inte låta bli. Det Du har fått för intet, ger Du för intet. 

Det är Livet, i sin dyrbaraste form. Den innesluter alla och utesluter ingen!

önskas Ni alla, med mycket kärlek från mig! /Karin

Not: Naturfotografierna är tagna 2008 i Skäralids Nationalpark, samt vid Beverudsdammen i Fulltofta Naturreservat /KW.