Oförglömligt möte och dikt ur en psalmbok

På 1:a advent var vi nere i en kyrka vi gärna går till och lyssnade på vackra advents- och julsånger. Det var en gymnasieskola i Klippan, inom sång-och musik, som var där på besök. 45 glada ungdomar, med fantastiska röster!

En del av killarna hade så starka och dynamiska röster, så jag nästan rös…en av dem sjöng en sång som Il Divo sjunger på sin julskiva, och det gick inte att höra skillnad. Vilken röst! Jag trodde först det var deras skiva i bakgrunden, men nej! Allt var äkta! Vilken upplevelse! Jag satt bara och njöt och blundade och sög i mig de ljuvliga sångerna.

Efteråt köpte vi lite adventsfika i caféet, och satt och pratade med folk, och precis när vi lämnade byggnaden och stod utanför kyrkportarna och diskuterade vad vi skulle äta till middag, så kom ett äldre par ut genom dörrarna bakom oss. Vi hälsade och småpratade lite. Hade sett dem som flyktigast i caféet efter konserten. De var någonstans mellan 70-75 år och var nyinflyttade till sta´n sedan 2 år tillbaka.

Plötsligt och oväntat frågar de om vi har lust att följa med dem hem på en bit mat. De hade mat så det skulle räcka till 4 och fick lust i morse att bjuda ett par med sig hem efter julkonserten, sa de. Överraskade och glada över denna spontana och härliga fråga tackade vi  förstås Ja!

Plötsligt korsas våra vägar…

 

Det blev en oförglömlig eftermiddag! Vackert boende i en stor lägenhet på Tågaborg, där man t.o.m såg havet från ett utav fönsterna, spenderade vi några timmar denna 1:a advent, med detta goa varmhjärtade äldre par! Så roligt det var att lära känna nya personer, som hade varit med om så spännande saker i sitt liv och sina yrkeskarriärer, och som vi så naturligt kunde prata med. Vi åt en fantastiskt god söndagsmiddag, och hade det jättetrevligt! Inte spelade det någon roll att det var 30 år mellan oss. Vi kommer att ses igen!Tänk vad ett möte med en annan människa kan göra. Helt okända människor för oss, rätt mycket äldre än oss men så ungdomliga i sina sinnen. Delade en gemenskap och några timmar av våra liv, kring livets glädjeämnen och allvar.

Delad glädje är dubbel glädje, är det inte så?

Ibland undrar man vart man är på väg…ingenting är som förut…man känner inte igen sig i det man står i nu…undrar vart stigen går som jag vandrade på förut…?  De gamla vänner har man inte runt sig längre, man har flyttat och det är nya sammanhang man ska in i, nya saker som väntar, nya relationer, så småningom nytt jobb. Vad drömmer jag om nu, vart går min tro och förväntan nu?

Har jag några drömmar eller har de gått i idé eller kanske rent av stannat på en avlägsen plats. Vi är inte ensamma i vår egen lilla värld,även om vi många gånger kan känna det så. Det finns andra runt om oss. Vi kan få vara med om att dela en liten, liten del av våra liv tillsammans. Är inte det fantastiskt?

Det är då jag började nynna på en psalm…i Svenska Psalmboken, av Ylva Eggehorn. Det är många år sedan jag sjungit eller hört den men plötsligt var den där inom mig….Detta är texten:

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig ikväll – en kväll när du förstår hans hemlöshet, och hur han längtar efter dina steg; från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.

“Vänskap – någon som bryr sig om dig, och som du blir berörd utav. En fjäderlätt smekning i kärlek, och en puss på den tårade kinden!” Bildtext:Karin W

 

En sådan här psalm är så vacker i sitt språk. Man kan få tolka den in i sitt eget sammanhang och situation man befinner sig i just nu. Alla har vi säkert stunder av osäkerhet och undran över olika saker. Man behöver inte vara religiös för att läsa en psalm eller få lite tröst från vackra poetiska ord.

 

Jag satte mig en dag och bläddrade lite i en gammal psalmbok som stod i min bokhylla, och hittade de mest ljuvliga uttryck och beskrivningar i vissa psalmer. Det var likt en vacker diktbok. Så har du en gammal psalmbok hemma så rota gärna fram den och kika. Jag tror du kommer bli lika förvånad som jag blev, hur vackra ord och beskrivningar där finns. Och som kan få tala till mig och måla upp en vacker tavla för mig.

/ Karin