Det är inte alltid man gör det man egentligen skulle vilja göra, det kan vara av en mängd olika anledningar. Jag har såna områden hos mig och det jag skulle behöva är lite mer MOD. Säkert kan vi alla känna så ibland. Denna fina dikt fick jag mig tillsänt av en omtänksam person idag, och jag vill dela den med er, därför att den säger så mycket!
Instruktion för skalbaggar…
För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas…
För att man skall kunna flyga
måste man högst upp på strået
även om det böjer sig och svindeln kommer…
För att man skall kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda…
Lånad bild
‘Något större’ än rädslan…är inte det samma som ett oöverstigligt steg; ett ‘jättekliv’ utan det kanske bara är en pytteliten förflyttning som behövs för att modet skall väga över. Å andra sidan kan ett litet steg göra all skillnad. Jag tänker på fallskärmshopparen. Bara ett litet steg och han hoppar ut i det okända. Där behöver modet bli större än rädslan.
Men ibland kan det vara så att man lägger på sig själv att ta för många steg på en gång, för att något skall hända, när endast ett steg räcker. Det vet man bara själv. Jag vet att för en viss situation just nu, behövs bara ett steg, lite mer mod…men så svårt det kan vara att ens ta det enda lilla steget. Ska jag våga ? Något för mig att fundera över…Har du ett kliv som du behöver våga ta?
Ha en bra början & fortsättning på veckan!
Vilken fin dikt,verkligen tänkvärd. Må så gott vännen. Kramar Ulrika
SvaraRaderaSå underbart fin och vis den lilla dikten är !
SvaraRaderaVäl värt att tänka på och viktigt att inte förringa de där små små tingen.
En sån fin dikt :) ...och så sann. Gillar din bild på nyckelpigan....
SvaraRaderaTjingeling
Monica
Verkligen tänkvärt.
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Verkligen en fin och tänkvärd dikt.
SvaraRaderaNågot att fundera över.
Ha en fortsatt fin vecka
Kramar/Gunilla
Tack för tipset vart jag kunde göra fina underskrifter också som du har.
SvaraRaderaTänkvärt, Karin!
SvaraRaderaHa det gott!
hälsn
AnnA
PS!
Om du tittar på min rosblogg kan du se vad vi bl a besökte i Helsingborg...
DS.
Vilken underbar dikt! Tack för att du delade med dig av den :-). Jag tyckte också om fotot av den söta lilla nyckelpigan som VÅGAR sig uppåt på strået, även fast det säkert är vingligt och svajigt.
SvaraRaderaDu har så rätt i det du skrev om att många gånger räcker det med att man tar ett steg, men man tror själv att det är en tiomilafärd man måste ge sig ut på. Och så avstår man...
Hoppas du får en fin dag!
Kramar
Beatrice
Thank you for sharing the poem and the lady bug photo is perfect fit. Love your blog, thank you for sharing it and yourself with us...xo Julie
SvaraRaderaEn dikt så sann, den förmedlar verkligen något, om osäkerheten, blottheten, och att allt måste vara på plats för den stora färden.Men ett steg är ett steg, och en början på vägen framåt, går det bra växer modet, ett steg till går också bra kanske, och innan du vet ordet av så är du på väg. Så länge du känner vinden blåser åt rätt håll och inte förväntar för mycket bygges modet upp ..
SvaraRadera