19 november 2009

Jag gör ‘Civilt motstånd’- hoppar ur ‘Simankan’ och snorklar neråt lite djupare…

Min sinnesstämning är inte riktigt på topp för att orka leta upp nya fotomotiv att ta, eller lägga in nåt tjusigt, glimmande eller glatt just nu. Ibland kan det kännas ytligt och rent av lite stressande. Det mesta av min kraft går inåt just nu… Sorgsen, eftertänksam, men inte alls utan hopp!!

LjusisnåretKW

Tänker mycket, funderar, reflekterar, vänder och vrider på olika saker, för att förstå lite bättre bakåt vad som hänt. Inte bara utbrändheten som jag delat med mig till er lite utav, utan åren av olika övergrepp och maktmissbruk av en psykopat som var min ‘chef´ i ett sammanhang under 10 år (+ 6 år till.) Bry er inte om hur den siffran går ihop. 16 år! En stor del av livet!Och naturligtvis mina egna misstag i det hela. Det sätter sina spår i en och det går inte att bära på det oreflekterat/obearbetat hur länge som helst. Så kanske är det naturligt, att då och då krypa ihop under en varm filt och låta tankarna fladdra lite.

SplashKW 

Jag skall inte dela något av det här, men det påverkar ju ändå min vardag, och är det något jag vill så är det att min blogg ska vara ärlig, sann och inte en “lyckovärld”eller ytlig, med en “mask” jag gömmer mig bakom. Därför nämner jag sånt här också, lite i förbifarten…Inte för att ni andra ska “tycka synd om mig”. Nej, för att våga vara lite mer av sann människa i ett samhälle där svaghet och misslyckande knappt får finnas eller nämnas. Först och främst inför mig själv men även i förhållande till min omgivning.

ÖvergivenKW 

Så jag gör lite ‘civilt motstånd’ mot vad man ‘får’ eller “förväntas” dela i en blogg, jantelagens ibland klibbiga spröt, ytligheten, främlingskapet där man inte når in till varandra riktigt. Där vi bara vågar visa de fina lyckliga sidorna. Endast jag själv kan döma mig själv där. När man snorklar vill man ju inte bara ligga på vattenytan och se precis ovanför, man vill ner och utforska djupen, se vad som finns där. Se de unika färgsprakande fiskarna som simmar där. Därmed inte sagt att alla måste snorkla!

VidvattenytanKW

Vad jag gör nu, är att tänka till/bearbetar lite själv för att försöka förstå min egen del och väg, i och genom, det hela. Inte älta det, men däremot ‘smälta’det istället. Kanske få lite visdom på kuppen?

EftertankeKW

Nu åker min älsklingsbok fram igen…av Liselotte J. Andersson “Alla paradis är inte stängda”.

KontaktKW

Mina ögon faller just nu på dikten “Den största sorgen” – om att hitta mötesplatser, en vän, en förtrogen eller bara en lyssnare på vägen. Vi har alla våra livshistorier av goda och sorgliga saker att dela…om vi vågar mötas och lyssna till varandra. Som kan berika och ge insikt både till mottagare och den som delar det.Vara ett öra till någon, eller en famn till en annan, eller en hoppingivande blick till den som behöver….Ja, jag har ju själv precis varit lite inne på det…Sammanträffande!

EnsamKW

DEN STÖRSTA SORGEN

Det är för alltid, den största sorgen. Källan till vanmakt och ångest. Att inte mötas. Att gå förbi. Det är vad vi skall ångra mest när vi en gång ser tillbaka.

Så ofta vi stannade vid ytan, när djup ville ropa till djup. Vi var så nära och ändå gick oss ögonblicket ur handen. Om vi vågat forma den fråga som brände inuti. Om handen lyssnat till hjärtat och lyfts till en oväntad smekning.

Så mycket tid vi förlorade kretsande runt det som ingen brydde sig om. Om vi vågat den tystnad där vårt innersta ropar. Fingrar kunde flätas samman. Igenkännande leenden. Oceaner av tröst skulle sprängt alla fördämningar. Om vi vågat berätta sagan om vårt liv. Det som en gång var. Det som länge sov i mullen i väntan på att bli.

Det är min största sorg. Där rinner så många drömmar bort. Att vi hastigt och brännande trycker gasen i botten. Åh, vi skulle sakta farten och fyllda av förväntan spana längtansfullt när en mötesplats närmar sig. 

MötesplatsKW

/Kram Karin

chokladaddict

BONUSINLÄGG!

Psst! Var precis inne hos min goa vän Susanne med bloggen “Mitt liv i Fare”. Hon uppmärksammade i bloggen, på en tävling som Marabou har nu. En chokladbit skall ut ur Aladdinlådan och en ny bit skall in till nästa års chokladlåda. Bara MIN älsklingsbit blir kvar, fniss ;-); den både älskade och hatade “Körsbär i likör”!! *trumvirvel'*!!!!!

Rädda mig!Körsbärilikör

Vilken är din Favoritbit i Aladdinlådan? Gå in och rösta HÄR! 

Susanne la upp tävlingslänken och sin favoritbit på bloggen därför att hon hade samma favorit som personen där hon hittade tävlingen. Nu gör jag detsamma.Jag har också samma Favorit som Susanne. Vi hejar på lilla körsbäret! Kom och var med du också! :-)))

Stå upp för din bit och skyll inte på andra sen om den åker ur och du inte gett den Din röst! (*glimten i ögat och stort smile*)

9 kommentarer:

  1. Hej Karin!
    Ja, livet är upp och ner, och det måste finnas mörker för att hitta ljus.
    Samtidigt måste man glädjas åt det som finns att glädjas åt; hitta små fniss i vardagens gråa deg(som det känns i bland...)vara glad åt hälsa, familj och vänner.
    Kreativiteten sinar ibland, men jag har en livslärdom jag fick med mig ifrån min tid på konstskolan:"Det finns inget som heter inspiration - det finns bara transpiration!
    Novembermörkret är väl inte så uppiggande, men snart ska vi ju ta fram alla ljusen och glittret och "lyss på änglakören"...(Du skulle hört diskantsopranerna igår på körövningen - jag tror att änglakören grät...men det ska väl bli bättring...)
    Ha en bra dag& TACK för alla tankvärda ord&funderingar!
    hälsn
    AnnA

    SvaraRadera
  2. Hej, fortsätt med ditt "civila motstånd", jag kommer tillbaka och kollar hur det går :)
    Hittade till dig efter tips från AnnA. Jag har varit och tittat på ditt inlägg om Beautiberries. Jag har en Pärlbuske och tycker den skiljer sig rejält från den blåa...som jag inte visste fanns eller har sett irl.

    SvaraRadera
  3. Hej Karin
    vilka kloka ord dyka under ytan...helt rätt och riktigt dit måste man ibland även om det kan vara, tungt..fast det är tur att även om man har tunga dagar så ljusnar dom alltid. dina bilder är verkligen vackra gillar båten massor...
    många kramar till dig vännen/Catthie

    SvaraRadera
  4. Hej Karin
    Jag blir riktigt berörd av dina ord. Hoppas att du kan tänka positivt och glädjas åt det du har.Komma över allt det tunga och se framåt.
    Dina bilder är verkligen fina.

    Ha det gott och massor med kramar
    Gunilla

    SvaraRadera
  5. Hej Karin!
    Man blir berörd av din välformulerade text idag och visst kan livet vara hårt mot en ibland. Hoppas verkligen att du finner styrka att fortsätta din väg i livets bergochdalbana.
    Vet du vad jag brukar säga...allt vad man i livet får uppleva, trots att det är av något mindre positivare karaktär, ger det ändå en livsinsikt och man mognar som individ och medmänniska.

    Alla har säkert ngt i ryggsäcken som tynger, mera eller mindre, men det beror på hur vi orkar bära den!

    Sänder dig en styrkekram! /Bea

    SvaraRadera
  6. Hej min vän..Så mycket fint du skriver idag,,så sanna och så ärliga..ja varje dag är för mig oxå en resa i mitt förflutna och i nutid en ständig kamp,, vissa dagar gör mindre ont än andra..Vissa dagar jag då skulle jag bara vilja lägga mig o sova bort det som gör ont..Vissa dagar skrattar jag åt mig själv..
    Det är väl det som är livet..ja jag tycker att bloggen skall vara ärlig se på min kan man vara mer ärlig..
    Nu till chokladen lustigt att vi gilla samma=) Någon skrev att den inte kommer att tas bort just för att den är en klassiker men man gör nog bäst att rösta;)
    Vi hade en trevlig tur idag och slapp regnet när vi strosade runt..Trist bara att allt skall vara så himla dyrt..Men vi hade det mysigt..Får försöka skriva lite i morgon..Kram till din kväll,,vackra bilder idag och många fina ord.Tack för det..kram Susanne

    SvaraRadera
  7. Visst är det befriande med djupdyk även i bloggens värld, även om man är ytlig i sin blogg kan man bära på svåra minnen... det gäller att se de små men fantastiska sakerna som finns omkring en just nu. Ha det bra, kram Eva. men nog är väl gräddnougaten godast ;-)

    SvaraRadera
  8. Hej karin!

    Ja du livet går upp och ner precis som solen. Just nu har ju inte solen synts så det är kanske inte konstikt att man är lite si så där i humöret.
    chocklad bit är så bra för humöret och lika så dina bilder.
    Dikten är väldigt tänkvärd och visst tror jag att vi alla känner så ibland.
    Ang bloggandet så är jag alrig med i några utmaningar och allt sådant för jag är blir så stressad av det.
    Känns som om att då måste jag blogga och göra inlägg och tänk om jag inte vill just då!!!
    Skall kolla biten som gör mig mest glad.
    Ha det så gott du kan
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  9. Godkväll Karin!
    Apropå änglakören, så finns de här
    http://anna-aroseisaroseisarose.blogspot.com/2009/11/blomming-friday-blommande-skap.html
    i mitt blommande fredags bidrag.
    Apropå chokladen, blir Alladinasken aldrig som den var, när det fanns en bit fransk nougat i...Sådan tråkmåns är jag...Men jag har alltid varit förtjust i mörk choklad, långt innan det blev modernt med att tycka att mörk choklad är nyttig.
    Ha en skön natt!
    hälsn
    AnnA
    PS! Dina bilder är formidabla!DS

    SvaraRadera

Tack för alla små rara ord och kommentarer här. Välkommen tillbaka!
/Kram Karin

Related Posts with Thumbnails
 
". html>