Jag gör ‘Civilt motstånd’- hoppar ur ‘Simankan’ och snorklar neråt lite djupare…

Min sinnesstämning är inte riktigt på topp för att orka leta upp nya fotomotiv att ta, eller lägga in nåt tjusigt, glimmande eller glatt just nu. Ibland kan det kännas ytligt och rent av lite stressande. Det mesta av min kraft går inåt just nu… Sorgsen, eftertänksam, men inte alls utan hopp!!

Tänker mycket, funderar, reflekterar, vänder och vrider på olika saker, för att förstå lite bättre bakåt vad som hänt. Inte bara utbrändheten som jag delat med mig till er lite utav, utan åren av olika övergrepp och maktmissbruk av en psykopat som var min ‘chef´ i ett sammanhang under 10 år (+ 6 år till.) Bry er inte om hur den siffran går ihop. 16 år! En stor del av livet!Och naturligtvis mina egna misstag i det hela. Det sätter sina spår i en och det går inte att bära på det oreflekterat/obearbetat hur länge som helst. Så kanske är det naturligt, att då och då krypa ihop under en varm filt och låta tankarna fladdra lite.

 

Jag skall inte dela något av det här, men det påverkar ju ändå min vardag, och är det något jag vill så är det att min blogg ska vara ärlig, sann och inte en “lyckovärld”eller ytlig, med en “mask” jag gömmer mig bakom. Därför nämner jag sånt här också, lite i förbifarten…Inte för att ni andra ska “tycka synd om mig”. Nej, för att våga vara lite mer av sann människa i ett samhälle där svaghet och misslyckande knappt får finnas eller nämnas. Först och främst inför mig själv men även i förhållande till min omgivning.

 

Så jag gör lite ‘civilt motstånd’ mot vad man ‘får’ eller “förväntas” dela i en blogg, jantelagens ibland klibbiga spröt, ytligheten, främlingskapet där man inte når in till varandra riktigt. Där vi bara vågar visa de fina lyckliga sidorna. Endast jag själv kan döma mig själv där. När man snorklar vill man ju inte bara ligga på vattenytan och se precis ovanför, man vill ner och utforska djupen, se vad som finns där. Se de unika färgsprakande fiskarna som simmar där. Därmed inte sagt att alla måste snorkla!

Vad jag gör nu, är att tänka till/bearbetar lite själv för att försöka förstå min egen del och väg, i och genom, det hela. Inte älta det, men däremot ‘smälta’det istället. Kanske få lite visdom på kuppen?

Nu åker min älsklingsbok fram igen…av Liselotte J. Andersson “Alla paradis är inte stängda”.

Mina ögon faller just nu på dikten “Den största sorgen” – om att hitta mötesplatser, en vän, en förtrogen eller bara en lyssnare på vägen. Vi har alla våra livshistorier av goda och sorgliga saker att dela…om vi vågar mötas och lyssna till varandra. Som kan berika och ge insikt både till mottagare och den som delar det.Vara ett öra till någon, eller en famn till en annan, eller en hoppingivande blick till den som behöver….Ja, jag har ju själv precis varit lite inne på det…Sammanträffande!

DEN STÖRSTA SORGEN

Det är för alltid, den största sorgen. Källan till vanmakt och ångest. Att inte mötas. Att gå förbi. Det är vad vi skall ångra mest när vi en gång ser tillbaka.

Så ofta vi stannade vid ytan, när djup ville ropa till djup. Vi var så nära och ändå gick oss ögonblicket ur handen. Om vi vågat forma den fråga som brände inuti. Om handen lyssnat till hjärtat och lyfts till en oväntad smekning.

Så mycket tid vi förlorade kretsande runt det som ingen brydde sig om. Om vi vågat den tystnad där vårt innersta ropar. Fingrar kunde flätas samman. Igenkännande leenden. Oceaner av tröst skulle sprängt alla fördämningar. Om vi vågat berätta sagan om vårt liv. Det som en gång var. Det som länge sov i mullen i väntan på att bli.

Det är min största sorg. Där rinner så många drömmar bort. Att vi hastigt och brännande trycker gasen i botten. Åh, vi skulle sakta farten och fyllda av förväntan spana längtansfullt när en mötesplats närmar sig. 

/Kram Karin

BONUSINLÄGG!

Psst! Var precis inne hos min goa vän Susanne med bloggen “Mitt liv i Fare”. Hon uppmärksammade i bloggen, på en tävling som Marabou har nu. En chokladbit skall ut ur Aladdinlådan och en ny bit skall in till nästa års chokladlåda. Bara MIN älsklingsbit blir kvar, fniss ;-); den både älskade och hatade “Körsbär i likör”!! *trumvirvel'*!!!!!

Vilken är din Favoritbit i Aladdinlådan? Gå in och rösta HÄR! 

Susanne la upp tävlingslänken och sin favoritbit på bloggen därför att hon hade samma favorit som personen där hon hittade tävlingen. Nu gör jag detsamma.Jag har också samma Favorit som Susanne. Vi hejar på lilla körsbäret! Kom och var med du också! :-)))

Stå upp för din bit och skyll inte på andra sen om den åker ur och du inte gett den Din röst! (*glimten i ögat och stort smile*)