Livsluft: Lördagsmorron - vad ska hända idag?

Lördagsmornar är underbara! Vetskapen om att jag har en hel helg framför mig med oskrivna blad känns härligt. På helgerna kopplar jag bort alla förpliktelser. Inga särskilda tider att passa...och min man kommer hem tidigare från jobbet, redan kl.15.30 när han jobbar helg, mot 19.30 på vardagarna. Det är härligt. Då hinner vi göra lite tillsammans, vad vi känner för...Denna helgen har förstås packningen fortsatt, men så är ju trots allt inte alla helger, i vanliga fall.

När jag skulle ut idag och handla mat, så råkade jag se skyltar om mässa på PEMA. Så dit styrde jag kosan. Det är en stor affär proppfull med djursaker, foder-ja allt ens husdjur kan önska och behöva (och inte behöva, fniss.) På baksidan av butiken var partytält uppställda där olika leverantörer av ex djurschampon, foder, leksaker mm ställde ut. På gräset sprang hundar i en liten agilitybana, i en större bur längre bort visade en dam upp sina tre små husdjur - illrar. Små näpna varelser, som man gärna vill klappa men aj, det ska man nog akta sig för - de biter gärna till. Ett annorlunda val av husdjur. Hundar göre sig icke besvär i det hemmet!! Fast...de skulle bra gärna vilja...om de bara fick lov.

I ett av tälten får jag plötsligt syn på några utställningskatter. Tålmodigt sitter de i sina burar och låter sig betraktas av alla som tittar på dem, och pratar putte-nuttspråk med dem. Det var en bengal, en ragdoll, en brittisk korthår och en main coon. Söta som godis allihop! Bengalen var hur kommunikativ som helst. Den pratade hela tiden och dess husse förstod förstås vad den ville.(Hem och leka och inte sitta i bur så här)Jodå, riktigt fina var de, och som vanligt kan jag knappt slita mig när jag stöter ihop med ett djur. Jag måste ju bara titta på dem och prata med dem ett tag, och ibland känns det verkligen som om dem förstår vad jag säger, hmm.

Inne i affären letade jag efter det jag eg. var ute efter - ett löpkoppel till min katt. Och hittade ett på 3m, speciellt för katter. Ja den längden får duga. Inte vill jag in i buskage och kravla runt för att katten tagit sig in där och snurrat kopplet några varv runt buskarnas stammar. Nix, det blir bra med 3 m - mer kontroll över läget, hoppas jag i alla fall. Sedan såg jag en sele som såg skön ut för katten, som var som en slags väst man knäppte på. Tror kanske det kan kännas skönare för katten med den på, än ett smalt koppel som drar åt in mot kroppen, inte minst i löpselen. Vilken storlek passar Muffi då? Svårbedömt, men jag får handla det på öppet köp, som tur är. Hemma provar jag det senare på katten men den är rejält för liten. Så på måndag får jag byta det till en större storlek.

Undrar hur Muffi kommer att reagera när han förstår att han inte får strosa fritt längre, utan bara i koppel när han är ute. Stackare...jag tycker lite synd om honom, men vad gör man? Den ena uteplatsen får vi nog klä in i ett nät-såg ett i djuraffären. Då kan han åtminstone röra sig fritt inom det lilla området och tassarna får känna det mjuka gräset under sig. Nog om detta nu. Kissen har kommit in för kvällen nu och är alldeles sotig på sin vita nos och kinder. Undrar var han varit? Det förblir hans privatsak! Ha det riktigt gott nu, tills vi hörs av nästa gång!