Frisk med normalinkomst för att ha råd att vara sjuk

Idag var det då dags att fylla på lite av medicinerna jag tar.... Jag har inte behövt ta mediciner så ofta förut, någon Treo ibland och så. Det är jag ju tacksam för; att jag trots allt varit rätt frisk och för att det inte har grävt så djupa hål i plånboken. 

Sedan jag dängde i väggen för snart fyra år sedan måste jag emellertid ta höga doser av en antidepressiv medicin för att få upp
de viktiga serotonin-och noradralinhalterna i hjärnan, och för att i möjligaste mån hålla ångest och smärtor i kroppen på lägsta och uthärdligaste nivå. 

Jag berättar på sidan "Jag själv och det kreativa rummet" hur jag bland annat pga för mycket stress, tighta scheman och egna inre krav, kom till den specifika dagen då jag for in i en vägg och djupdök på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare.
Det tog mig 1,5 år innan jag ens accepterade att ta mediciner för mitt tillstånd pga tidigare erfarenheter av jobbiga biverkningar. Till slut var det emellertid ohållbart utan. Ett halvår senare fick jag också möjlighet att gå i samtalsterapi, vilket ju naturligtvis har hjälpt mig mycket på vissa områden. Fortfarande fyra år senare från insjuknandetillfället måste jag dock äta dessa piller som är som guld i plånboken. 

För visst, biverkningarna kom, och medicinen hade inte den effekt den skulle så jag provade 4-5 olika varianter av antidepressionsmediciner. Den senaste jag tar är den som har gett lite mer effekt än de andra. Men med flera biverkningar på köpet.

Så då behövs ytterligare mediciner för sömnlöshet, för magproblem och halsbränna, för muntorrhet och huvudvärk och viktväktarbesök för den medicinrelaterade övervikten. Och mediciner kostar pengar trots högkostnadskort och viktväktarbesöken är inte billiga.

Jag har därför satt mig ner och tittat i 'Fass på nätet' för att se vilka billigare läkemedel av samma sort som jag kan be läkaren skriva ut istället. Det skulle spara mycket pengar för mig och min lilla sjukpension. Så glad i hågen struttade jag idag ner till det lilla apoteket i Höör, där jag bor, och hämtade ut medicinerna. Två av de tre medicinerna saluförde de inte på detta apoteket så jag fick en annan sort.  Med påsen som överräcktes till mig och medicin för tre månader, så fick jag också priset: "1085 kr tack!" Svälj och andas djupt! Tala om kalldusch! 

Tur att jag hade VISA-kortet att betala med. Men ingen information om att läkemedlen de bytte ut till var mycket dyrare än de jag fått på receptet! En viss skillnad får man ju räkna med men detta var mer än det dubbla jag hade budgeterat för.  Ja, jag skulle eg behöva vara frisk och med en vanlig lön, för att ha råd att vara sjuk. Det blir lite konstigt. Det fick mig osökt att tänka på alla mina arbetsår inom vården...  Det är som på sjukhusen när patienterna skall sova, medan andra på salen, kräks, mår dåligt, behöver bäcken, lugnande tabletter, personal springer ut och in, lyse som tänds. Avbrott i sömnen för olika saker som händer på salen under natten.Tidig väckning för att tvättas och få frukost och medicin, renbäddning med nya lakan, temp och blodtryck skall tas och ev lite blodprover. 

Sen är det ronden med läkarstab och sköterskor i en hel hög pratandes över sängen-ibland till patienten, undersökningar patienten ska till, städpersonal som ska rengöra runt sängar, fönster och toaletter, lunch och medicin, och för en del stackars patienter matning, slabb och bäcken mitt i det hela och stank i hela rummet för de andra patienterna.'Smaklig måltid!' På eftermiddagen, byte av personal, ytterligare blodtryck- och temp-tagning , evt besök av sjukgymnast, kaffe och skorpa, och så invasionen av besökare....Ingen middagssömn där inte.
Senare evt fler undersökningar, röntgen osv, och så kvällsmat med hela den proceduren och allt som kan förekomma då.... Sen brukar det lugna ner sig något.Lite besökare till... kanske på salen och sedan kvällskaffe runt 19, 19.30. Ja, därefter börjar då kvällsprocedurerna med tvättning, sängläggning, kvällsbäckenet, mer temp och blodtrycks-tagningar, medicinutdelning. Runt 21 skall det vara lugnt. Då går personalen och ger rapport till nattpersonalen som därefter tar över."Hej -det är jag som tjänstgör i natt" Cirkeln är sluten-ett dygn har gått-samma procedurer löper på i en evighetsåtta.

Hur klarar patienterna detta? De skulle behöva vara friska för att klara av att vara sjuka! 
När jag påminns om livet på sjukhuset med sjuka och tappra patienter, så är jag så tacksam ändå för att jag kan vara hemma när jag nu är 'sjuk'. Trots att tillvaron är knaper ekonomiskt sett, kroppen protesterar och inte kan göra det den lätt har utfört tidigare, och kronorna inte räcker mer än till hyra, mat och dyra mediciner.
De är då jag måste se på andra värden i livet. De som är gratis!

Fågelkvittret utanför fönstret, blommor i överflöd att plocka hem, kanske en vacker sjö att sitta vid och tänka lite, klassisk musik på P1. Vänner att umgås med lite ibland, en rolig TV-serie att följa. Härliga motiv att fota, katten som spinner och alltid är glad och kelen. Solen som värmer gott, ett litet ord med grannen, ett varm lght och lugn fastighet att bo i, en modern tvättstuga, en knagglig bil som trots allt går, friskt vatten ur kranen, en underbar man, omsorgsfulla föräldrar, kaffe i trädgården
...ja listan kan faktiskt göras lång på bra saker i vardagen och ovärderliga och rika saker i livet som inte kostar mig så mycket eller är helt gratis. 

Jag påminner mig om det och blir tacksam, till trots att apotekspersonalen slänger fram en saftig räkning på medicinerna, och mer skall köpas endera veckan -kontant betalning! 
Lätt att bli orolig och tänka 'hur ska pengarna räcka?'. Det kunde varit värre får jag påminna mig om. Det kan alltid vara värre, liksom bättre.

Överallt finns kämpande människor med olika livsproblem. Va viktigt att jag ger leendet till grannen, lilla fikan med en bekant/vän, mailet till en jag knappt har kontakt med längre, eller en hjälpande hand till en främling som saknar en femma till en kundvagn...En annan dag är det min tur... 'Små' enkla saker i livet som betyder så mycket. Som är rikedom in natura!  

Foto: Vilken humor i vardagen!

Det var inte lika illa som det ser ut.