25 april 2010

Bearbetandets tårar…

Hejsan alla fina bloggläsare!

coll5tårar

Just nu är det mycket tårar…igen! Det har gått lång tid, men tårarna rinner fortfarande…Något som från början var så fint och uppriktigt, men som gick så fruktansvärt fel. Orsaken till att jag fick min ena diagnos: PTSD*. Utbrändheten förde fram det som gömts undan och var så fasansfullt. Som gör att jag ofta mår så dåligt.Jag pratar inte så mycket om det…(förutom med min älskade man förstås, en väl förtrogen väninna sedan många år, pastorn i min kyrka och ibland någon mer. Min fd terapeut ville inte gå in på det.Nej, det är ett svårt område.)

Utbrändheten är lättare att beskriva men det är bara ena sidan, och den ena diagnosen av mitt sjukdomstillstånd.Hur skall man kunna förklara den andra biten? Hur skall någon alls kunna förstå? Men detta är mitt liv. Det som följer med mig varje dag sedan många år, vid sidan av kameran och alla roliga loppisbesök, spetsar och romantisk inredning. Trädgårdsplanering och ljuvlig vår. Mitt livs olika bitar som naturligtvis får dela utrymmet i min blogg. Eftersom det faktiskt upptar en stor bit av mitt liv så skall jag dela lite grand med Er, på mitt egna lilla vis.

sargathjärta

Det brustna hjärtat…

Åren i sekten (det blev 9 år!!) som för alltid har förändrat mig, men som också har gett mig en helt ny syn på livet. Hur djup smärtan än kan vara, och hur svåra övergreppen än kändes, så vet jag att det alltid finns en väg framåt igen. Inte alltid lätt minsann…det måste jag tillstå, men steg, för steg, kan man få livet tillbaka. Jag vet det nu!!! Jag är på väg…;-)

Fördjupad glädje, tillit, mening och framtidstro går att finna igen. Jag är så tacksam för de händer som sträcks ut till hjälp och kärleksfull omsorg runt om mig i den kyrka jag nu tillhör. Livet är inte kört för att allting har brustit! Men bearbetningen tar tid, mycket lång tid…

tumlandemotagrunden

Tårar tumlande mot avgrunden…

I dessa lägena hemma skriver jag mycket mellan tårarna…det mesta slängs efter att jag fått det ur mig men något sparas för att delas med andra, för att kanske kunna ingjuta lite hopp för andra med svåra saker bakom sig eller pågående just nu. Bara därför. Inte för att jag egentligen vet hur jag skall hjälpa, men jag vet att jag åtminstone kan vara en medmänniska och en som känner med andra.

I natt ville inte sömnen infinna sig, hjärtat talade och behövde prata av sig…om tiden i Tårarnas dal.

rinnandetårar

Tårar som inte vill sluta rinna…

Tårarnas Dal

Den djupa smärtan, Det tysta skriket i vanmakt, Som ingen utanför väggarna kunde höra. Som ingen innanför väggarna brydde sig om. Den yttersta ensamheten mitt bland jublande systrar och bröder.

Uppgivenheten, Sveket, likt ett tveeggat svärd, med förakt och manipulationens smekningar på min kind, på samma gång. Övergreppen, skammen och skulden. Där jag blev ingenting, och gick vilse från mig själv. Hemlös och utan skydd.

Där marionettens osynliga trådar höll mig fångad utan att jag kunde se. Hur skall jag någonsin kunna glömma? Hur skall jag någonsin kunna berätta och få andra att förstå? Nej…

Så mycket som inte ens går att sätta ord på. För vart och ett av dem rinner tårarna. Hjärtat pressar ut all den smärta som inte längre orkar härbärgeras inom mig och som ej finner några ord.

Chocken, förlamningen, sorgen, vreden, fångenskapens tårar och dödens kväljande stank. Kontrollens kedjor runt bröstet, andnöden. Jag vill leva men jag vill också dö! Panikens vansinneskänslor och smärtande ångest.

 Tårar som strilar och faller till marken och bildar djupa fåror…Tårar som ingen ens ser blänket av ,i pölen som de bildat, och vars droppande hörs som dova bankningar bakom en låst dörr. Tårar av oändligt många Varför och brustna livsdrömmar, tårar av förvirring, kaos och förbjudet uppror.

Tårar som måste gömmas bakom ett leende så att jag kanske ska slippa få kniven i hjärtat, …igen! Förnedringen, straffen och utblottningen, hela “mobbens” hån och de piskande orden.

Detsargadehjärtat

Vanmaktens smärta…

tårarsomrann

Tårar som förvandlats till livgivande vatten…

Men också tårar som en dag sjunker in i det spruckna hjärtats jordmån, in i mina grusade självbilder, och som nu har förvandlas till näringsrikt och livgivande vatten.

Vatten som ges till mig när jag tror jag skall förbrännas i det heta ökenlandskapet, och som skänker liv, tröst och mod, genom de många dagarna och nätterna, i det okända och fasansfulla mörkret. Vatten som räcks åt mig av någon jag inte känner igen, men som visar mig igenkännande, acceptans, medkänsla och värme.

Vatten som löser försvarets hårda pansarskal runt mitt inre, och ger värme, öppenhet, lättnad, så att jag kan andas djupt igen, och ett mjukt och förstående leende. Som låter mig få ta emot kärlek så att jag vågar älska igen!

Som ger mig tillförsikt så att jag vågar hoppas igen. Som har förtröstan i sin blick när jag möter den.Vatten som låter de ljuvligaste blommor växa upp i mitt inre och sprida sin väldoft. Doft av liv, av en ny början, av förkrosselse över att jag får leva igen, att jag faktiskt har fått livet åter.

Inga tårar är förspillda, allesammans har de samlats ihop. De utges för mig när jag som bäst behöver dem. Tårar som blir till källflöden, sprungna ur den brustna Klippan. Det finns Någon som har gråtit för mig, så att jag kan få gråta och sedan få tröst.

tårarienskålonyapåväg

“Han samlar alla mina tårar i en skål…”för att få bli till livgivande vatten.

Någon som nu vattnar mina uppgivna och spruckna områden, så livets sådd åter kan få växa upp med glädje, tro och kärlek, “dolda skatter och bortgömda rikedomar”.

 Någon som har älskat mig så gränslöst mycket genom allt, att lidandets tårar, får bli en flod som tvättar Sorgedagarnas solkiga och smutsiga kläder. Så att jag åter får klä mig i renhetens svala linnekläder. “Högtidskläder istället för Sorgekläder.” “Glädje istället för en bedrövad ande.”Tårarnas dal där allting blir nytt.

Där Mästarens ödmjuke tjänare välkomnar mig, och varsamt för mig inför Mästaren själv. Som uppmärksamt lyssnar till hjärtats svåruttalade ord och upplevelser. Som låter mig möta Honom och Hans ömma blick, som känner allt i mig, och redan har gått före för att förbinda mina sår och stryka ögonsalva på mina söndergråtna ögon.

För mig Utgiven. Med evig kärlek älskad utan förbehåll, välkomnad i en varm och trygg famn. Jag är äntligen Hemma igen.

2010-04-25 Copyright: Karin Wennerhult

sparadetårar

Smyckad med förvandlade tårar…

Not: * PTSD-förkortning för: Post Traumatic Stress Disorder

En God vecka önskar jag Er alla!

Kram Karin

16 kommentarer:

  1. När jag läser dina ord blir jag oerhört berörd..men jag finner inga ord som passar bra att säga eller skriva till dig..Tycker dock att du är fantastisk som vågar,, starkt att öppna dig..Det enda jag känner att jag kan är att skicka dig en hel påse full av varma styrke kramar som räcker en liten stund i alla fall..Kram din vän Susanne

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver.

    Känslosamt och svårt.

    Tårarna bränner innanför mina ögonlock.
    Men mina tårar vill inte rinna. Inte än.

    Kram på dej.

    SvaraRadera
  3. Men käre vän vad du verkar ha gått igenom.:( vad fint du skriver,det berör verkligen.Vad skönt att du har en sån underbar man vid din sida. Bamsekramar till dig min goa vän. Kram Ulrika

    SvaraRadera
  4. Så flott skrevet! Du har virkelig gjennomgått mye - sender varme tanker til deg! :)

    Klem

    SvaraRadera
  5. Karin, du skriver så vackert, poetiskt och berörande om allt det svåra som du gått igenom och kämpar med att ingen kan lämnas oberörd. Jag hoppas dina tårar tar dig ett steg närmare läkning och skickar dig ljusa och varma tankar !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  6. Starkt Karin, starkt skrivet och starkt gjort. Stå på dig..massa kramar och full tilltro, du har en kraft som är unik!

    SvaraRadera
  7. Hej underbara vän!
    Vilket djup du har! det går rakt in i mitt hjärta! Jag finns med dig i tanke & hjärta & tycker du är stark! Jag är oxå "sån" som har behovet att skriva.. sätta ord på mina känslor. Det är som du skrev inte så lätt alltid att se framåt, men vi är på väg!!!!
    Du berör hela mig med dina inlägg & dina underbara hälsningar till mig.
    Tack för att du klev in i mitt liv!!
    Varm kram Tina

    SvaraRadera
  8. Vet ej hur jag hamnade här...??? cyberrymden är stor.....Blev sittande länge & läste, läste. Tårarna rann på min kind....sedan hörde jag de vackra fåglarna i bakgrunden. Wow, vilken känsla. Berörande,vacker, fin- jag finner inte ord.
    Tack! Tack! Återkommer.
    Önskar dig en bra Dag.

    SvaraRadera
  9. Hejsan!

    Tänk att kunna ord lägga sig så, Du har sett ONDSKAN, men har genom ÅR kämpat o åter sett ljuset. Lämnat ondskans käftar.

    Hur skall man rätt kunna känna denna smärtan, ge den rätt ord, finna tillbaka när allt är mörkt. Vi vet att det finnes den som känner din smärta ( under tider som gått var det så mycket mörker ) Nu har du åter funnit hans hand, o kan vandra i ljuset.

    Du är en så fantastisk person, jag har fått förmånen att träffa dig vid flera tillfällen, vilket har varit glädjefyllt. ( Hoppas på många fler)

    Är så glad för din skull att du har funnit tillbaka till dig själv.Även om du har mycket kvar att kämpa med kommer allt att ordna sig, o framtiden är framför dig.
    Njut av dagarna som kommer till dig, fånga dom jaga dom inte.

    Massa gotankar från MONA i Götet Starkt skrivit.

    SvaraRadera
  10. Hej min vän!
    Jag läser, grips av din beskrivande berättelse, förundras över din otroliga skrivförmåga och hoppas du finner den kraft och styrka för varje dag, för att vandra din väg genom livet med tillförsikt och hopp som bär dig i livet svåra stunder.
    Du som sprider så mycket positivt på din sida, delar dina tankar med oss läsare på ett otroligt fint sätt, mellan raderna kan vi läsa att du utstrålar medmänsklighet och värme.

    Hoppas du fått torka tårarna och se med tillförsikt på våren, njuta av vår underbara värd nu i vårens tid, gläds och förundras.

    Otroligt talande bilder!! Du är fantastisk!
    Många varma styrkekramar!/ Bea

    SvaraRadera
  11. Oerhört starkt berättat och förmedlat. Många skulle behöva läsa detta. Många. Jag blir berörd långt ner i själen.
    Jag tror ingen kan beskriva det du och andra gått igenom på ett lika gripande och målande sätt.
    Kram från Höör.

    SvaraRadera
  12. Hej Kära Karin!
    Så starkt du skriver och verkligen berörande om allt det svåra som du gått igenom.
    Jag känner med dig,men är så glad att du träffat en man som troget står vid din sida och är dig till hjälp. Vilken lycka att vi får ha en levande tro på en levande Gud som är med i allt som vi går igenom och som tröstar och ger oss den glädje som endast Han kan ge.
    Vi fortsätter att innesluta dig i våra böner, kära Karin.

    Sänder med en kram full av styrka och kraft! livsnjutare

    SvaraRadera
  13. Hej Karin!

    Vet inte riktigt vad jag ska skriva:-/ Men att jag hoppas att jag kan göra dig pyttelite glad genom att skicka en liten vinst, för du blev vinnaren av min tävling. Hör av dig till jeanette_foss@hotmail.com när du känner för det.

    SvaraRadera
  14. Ja du Karin. Tårarna rinner. Av medkänsla, av hopp och samtidigt förtvivlan för att det är så svårt att få förståelse.
    Du är så stark och skriver så vackert.
    Den som kunde lägga orden så.
    Du berör.
    Tack för att du är du och delar med dig.
    Jag blir stärkt av det du skriver.
    Många styrkekramar/Gela

    SvaraRadera
  15. Hej Karin. Kan bara hålla med alla andra ovan ...Styrkekramar till dig från mig :)Trevlig Valborg
    Tjing Monica

    SvaraRadera

Tack för alla små rara ord och kommentarer här. Välkommen tillbaka!
/Kram Karin


Related Posts with Thumbnails
 
". html>