Del 2. Bakgrunden till Sippebildernas titlar & en naken beskrivning av det som påverkar min konst mycket, dåtid som nutid.

Hej kära bloggvänner!

Här kommer då fortsättningen av bilderna från min utställning samt en del rätt nakna och utlämnande ord om det som föranlett min långa sjukdomsperiod, och som jag skriver om på denna blogg. Ni som är “gamla bloggläsare” känner ju till detta, men det kommer ju ständigt nya hit, vilket är jätteroligt. Jag hoppas Ni kommer att uppskatta min blogg, och Ni väljer ju själva vad Ni vill ta del utav.

Nåväl, det är bearbetning, insikter och nya utsikter av min livsresa som jag delar med mig av. Alltså ingen så “stylad” blogg, men ändå fylld av guldkorn och glädje också.

 

På andra sidan av skärmen där jag visade mina tavlor, hängde två mellanstora tavlor samt två stycken ‘trilogier’ av Sippbilder. Här ser Ni min Blåsippstrilogi som jag ställde ut med bildtexterna: LYCKLIG – TACKSAM – TILLFREDS Storlek: 13 x 18 cm på varje foto. Inkl. ram 25 x 52 cm.

Längst upp hängde jag denna tavlan. På tavlan är färgerna aningen ‘skirare’ i sin framtoning än Du ser dem i bilden ovan. Ja, det ser Du i bilderna nedan också. Blå färger har jag upplevt som lite svårare att jobba med i bildredigeringen och fotovisning på datorn.

Vänsterbilden med bildtext: LYCKLIG.  Storlek: 13 x 18 cm bild

Här syns bilden bättre i sin rätta blå nyans. Solen flödade genom de skira kronbladen, och de såg nästan ut att glatt vibrera i vårsolen. Bilden symboliserar och uttrycker så mycket lycka för mig, så den fick heta just det: LYCKLIG. Den skulle egentligen kunna vara högerbilden också, eftersom jag försöker beskriva ett förlopp i mitt liv genom dessa Sippbilderna. Men allt hör ihop, och när cirkeln sluter sig så vet man inte riktigt bestämt vad något tar vid och var det slutar. Det är en helhet. Sedan vi flyttade till Helsingborg har så mycket hänt av positiv karaktär att jag faktiskt då och då kan känna mig LYCKLIG igen.

Mittenbilden med bildtext: TACKSAM.  Storlek: 13 x 18 cm bild

Mittenbilden i trilogin är denna. På ett vackert sätt tittar den uppåt, sträcker ut allt vad den har i sig, i TACKSAMHET över livet. Något jag själv upplever som så dyrbart(livet alltså), och som jag tvivlade över att någonsin få uppleva igen när jag var som djupast och svårast sjuk.

Högerbilden med bildtext: TILLFREDS.      Storlek: 13 x 18 cm bild

Mätt av godhet, kärlek och omtanke från människor runt om en, och till Honom själv, blir jag ödmjukt TILLFREDS. I själva verket kan små, små saker i min vardag göra mig förundrad, nöjd och tillfreds. Jag måste inte ha de senaste prylarna eller ett jobb och stiga i karriär osv. för att uppleva det. En kvittrande fågel på fönsterbläcket kan räcka gott och väl. Eller liggandes platt på magen i en blåsippsbacke och njuta av blommorna. Jag är nog en liten “Ferdinand”.:-))

Jag ställde ut även en Vitsippstrilogi. Storlek: 13 x 18 cm på varje foto. Inkl.ram 25 x 52 cm med bildtexterna: NYFIKEN – ÖPPEN - TILLITSFULL.

Till vänster i trilogin är bilden NYFIKEN. Storlek: 13 x 18 cm bild

Försiktigt har lilla vitsippan gläntat på ett utav sina kronblad för att släppa in mig i hennes värld en stund. Hon kikar öppet och NYFIKET runt omkring sig och tar in det hon ser. Kanske med många frågor, men främst med en förundran och livsvilja. En ständig upptäckarlusta över vad livet har i beredskap för henne.

När man befinner sig i den djupa och smärtfyllda brunnen av mörker, tror man sig aldrig om att få uppleva detta mer. Det finns inte på kartan ens. Hela ens liv går just då ut på att ta sig igenom ännu en timme av en plågsam dag eller natt. Flämtande och knappt synligt finns dock en nästan osynlig liten livsgnista kvar.När jag själv släppt kontrollen över mitt liv och är beredd att uppslukas, dö, förintas utan att själv kunna göra det lilla minsta för att förändra det, så börjar så småningom en liten vind att ta tag i gnistan…den växer sakta sig större. Vinden, var kom den ifrån? Hur kom jag tillbaka till livet? Ja, kanske något även för andra att fundera över??

Mittenbilden med bildtexten: ÖPPEN.      Storlek: 13 x 18 cm bild

ÖPPEN av tacksamhet över livet och den nåd som getts mig till att leva vidare, så delar jag med mig av mina erfarenheter, och min egen “resa” i hopp om att styrka någon annan “medresenärs” mod, ge lite tröst i smärtan, och värme, delaktighet och att bara VARA där och finnas MED.

Högerbilden i trilogin med bildtexten: TILLITSFULL. Storlek: 13 x 18 cm bild

Hela denna processen, med hjälp av vårdens läkare,deras redskap, mediciner, kunskap; terapeuter, sjukgymnaster, och inte minst med hjälpen från en utsträckt hand från min kära pastor i den församling jag nu tillhör, vågar jag leva igen. Vågar jag hoppas, vågar jag ta nya kliv, vågar jag att ta nya risker, kan jag äntligen finna TILLIT igen. Att få prata av mig, ställa de svåra frågorna, låta tårarna rinna, och inte alltid få svar heller, men steg för steg själv bli varse över hur mitt liv och en del händelser hänger ihop.

Med hjälp av en omsorgsfull make som vandrat med mig genom tårar, maktlöshet, långa resor i bil för att finna någon hjälp i detta land, hållit om mig många nätter då ångesten och paniken höll sina starka och hårda klor i mig, sett mig slänga porslin i väggarna, rusat ut på gatan i nattlinnet, eller skrikande hemma i vanmakt, så att grannarna larmade polisen som kom och ringde på, gråtit mig rödstrimmig och torr i ansiktet, suttit likgiltig och som död, kurat ihop mig i fosterställning, för att känna att jag själv fanns……månad efter månad, år efter år. Förstår att om jag sett detta innan det hände hade jag aldrig vågat fortsätta…nu kan jag istället dra lärdom av det, och kanske hjälpa andra som varit i liknande situationer)

TILLITSFULL….Någonstans, så småningom…långt långt borta, omöjligt för mina rödgråtna ögon att se under några år, då tid, läggs till tid, p.g.a. alla tårarna och en smärtande kropp som mår sämre och sämre, NU kunna skymta, se och ibland lite tvivlande ändå, uppleva en kärleksfull beröring.

Få nya bilder av Honom(med stort H), eller egentligen, ett igenkännande av Honom jag lärde känna i min ungdom, så kärleksfull och närvarande, men som kom att bli något helt annat, både i mina ögon och i det fysiska genom en annan människas maktmissbruk(som genom sitt ämbete och gängse förkunnelse oundvikligen ändå blir en bild på Gud)och andra medmissbrukare…..

….. en dominant, maktberusad person som “slog mig” med piskande ord, hånade och föraktade mig, kränkte mig inför många andra och hänsynslöst krossade mina egna självbilder tills absolut ingenting fanns kvar.Som projicerade alla sina egna svagheter på mig, för att själv slippa ta tag i sitt eget liv.Eg rädd för sig själv och det han såg av sina egna brister, karaktär och personlighet, och med en bristande förmåga att ta ansvar för sitt eget liv först och främst på livets olika områden(som vi ju alla måste göra i livet vare sig vi vill det eller inte).En person som var precis lika “mänskligt svag” som alla vi andra, men som inte ville erkänna det ens för sig själv.

Visst, goda sidor fanns där, både hos “Pastorn” och sammanhanget i stort, och som jag lärde mig mycket av, uppskattade innerligt, och fick mig att växa som person på olika vis. Jag var med på en hel del Hjälpsändningsresor och även egna predikoresor i Östländerna ex Baltikum, Ryssland, Polen etc, som jag nog uppskattar mest av allt. “Pastorn” hade också mycket gott att förmedla, speciellt i början, men som tyvärr uppslukades allt mer av förvrängda och uppblåsta tankar, vilket egentligen gjorde personen själv mindre och mindre, och patetiskt ömklig.Omedveten om vem han själv blivit och vad han gör med andra i många stycken. Men jag såg det inte så klart då…i så fall hade jag nog sprungit FÖR LIVET, i dubbel bemärkelse, långt innan.

Inte en medvetet ond person, som människor “utifrån” kanske skulle se på det, utan en person med en bakgrund som format honom till att bli den han blev.Det är inte min uppgift att döma, men inte heller att acceptera allt för den sakens skull.

Jag accepterar fortfarande inte SÄTTET på vilket människor och jag själv blev behandlade och utsatta. Idag känner jag en stor sorg över personen, sammanhanget, men minns det goda också. Dock skulle jag aldrig sätta mina fötter där igen. (lika lite som en våldtagen kvinna skulle träffa sin förgripare och glatt fika ihop med denne, som om ingenting hänt)Där går min gräns.

Jo, när min självbild och självkänsla krossats på allvar, så fanns ändå något kvar inom mig(och som gjort mig till en överlevare genom många situationer i livet); den föraktade förmågan att inte godkänna allt, väl dold inom mig, förmågan att bevara “tvivlen” inom mig, för att granska dem lite närmare vid lämpligt tillfälle, vara “motvalls”, åtminstone inom mig, när ingen såg det, för att överleva. Den lika föraktade självbevarelsedriften som vägrade kuva sig under en ledares hånfulla ord, och tyst observera, fundera, iaktta, och till slut HÖRA och SE vad som verkligen sades bakom orden.

Förfärad inse när “rullgardinen gick upp” att detta går inte längre. Jag måste bort ifrån det innan det slukar mig helt. Inse att jag aldrig någonsin skulle kunna ta med mig dit, dem som verkligen behövde hjälp, dem jag såg i mina visioner. Idag, många år senare efter en lång process av “genomlevande” och bearbetande, åter märka att TILLITS-bägaren börjar fyllas igen. Tillitsfull.

Mötas av kärleksfulla ord av en sjukgymnast på smärtrehabiliteringen, när han säger till mig - “Karin, jag har ett kärleksbudskap till dig, även om jag inte tror på samma sätt som du. Du gjorde det bästa du kunde, efter de förutsättningar du hade då och som du bar med dig.Du hade inte kunnat göra på annat sätt, med det du hade i ditt bagage. Därför kan heller ingen annan döma dig”.

Tillitsbägaren fortsätter fyllas…

Storlek: 13 x 18 cm bild. Inkl. ram 23 x 29 cm.

En av två mellanstora tavlor hade jag också med mig i utställningen. Fotot har samma storlek som i ‘Sipptrilogierna’. Bildtext: Med lätt hjärta dansar hon i frihet.

Detta säger väl egentligen allt. Skulle först vilja lägga till ordet ÅTER; “Med lätt hjärta dansar hon åter i frihet”. Men inser att det egentligen inte har funnits där förut, det sanna hjärtats dans som kommer när man fått lyfta av det tunga bagaget. Inte på samma vis, eller med samma uttryck som förr ens. Oberoende av var jag är, utan att någon ser det. I mitt eget rum med Honom, och bara för Honom, dansar jag, med både ett lätt hjärta och lätta fötter. Oftast inom mig, men ibland som glädjesprång också i det fysiska.

Storlek: 13 x 18 cm bild. Inkl. ram 23 x 29 cm.

Den andra av de mellanstora tavlorna. Med bildtexten: MED UTSTRÄCKT HAND

Med UTSTRÄCKT HAND därför att…

- Jag är den jag är och duger och är älskad precis som jag är, här och nu. Därför kan jag också hjälpa och älska andra.

- Livet är starkare än döden, oavsett om vi lever eller dör, eller upplever det så.

- Kärleken vinner över allt, och har vägar att söka sig fram för att nå till den som behöver den.

Om jag i någon mån kan få vara där hos den som kämpar för livet på olika vis och kanske få trösta lite, hjälpa med någon litet. Kanske få användas för att blåsa lite grand på någons tynande veke och livsgnista, så att den tar sig lite, växer till. Svag, misslyckad ibland, mänsklig, men med-kännande, med-delande, och VARANDE där som med-människa.

Har lite spännande projekt på gång, men det får Ni höra om en annan dag…

Kram / Karin

Mer personliga berättelser från mina år i en maktmissbrukande församling, finns att ta del utav i bloggens högerspalt under “Bakgrunden till fotandet-min blogg och…” under rubriken “Från levande församling till maktmissbruk och sekt”

Där fylls på information lite allt eftersom…

SKAPARLJUS-utställningen i lite kortare ordalag, och några av bilderna jag ställde ut.(resten kommer i nästa inlägg)

Insåg i efterhand att detta inlägg blev alltför långt, blev riktigt trött själv av det, så därför delade jag upp det i två delar istället. I del 1 får Ni lite blickar från utställningen i stort, och de fyra stora tavlorna jag ställde ut.

I del 2(nästa inlägg)visar jag de två trilogierna av sippebilder jag ställde ut samt två mellanstora tavlor.Där delar jag också VARFÖR jag namngivit dem som jag gjort.

Idag har jag haft en mjukt välbefinnande inom mig tillsammans med en enorm trötthet, men detta p.g.a. en riktigt lyckad utställning i Slottshagskyrkan i helgen. 14:e året i rad för denna Skaparljusutställning.Härligt! På Vernissagen under lördagen( kl.14.00-18.00) var det riktigt mycket folk som kikade runt på utställningen. Vi var femton personer i olika åldrar som ställde ut konst av olika slag. Mest tavlor i både akvarell, olja och akryl samt foto. Men det fanns också silversmide, betongkrukor, stickade och virkade saker, kort med pressade blommor och akvarellmålningar och flamskvävnader. Alla mycket skickligt gjorda.

Det var en glad och uppsluppen stämning och jag tror alla besökarna gick in i cafédelen och köpte kaffe och våfflor och pratade och umgicks med varandra. De sex herrarna som gräddade våfflor gjorde ett mycket bra arbete och hade fullt upp i nästan fyra timmar med att serva alla besökarna.

TACK mina herrar, Ni gjorde åter igen en fantastiskt insats vid Skaparljusutställningen! Jag vågar lova att alla damer och även män för den delen, uppskattade ert engagemang i detta.

På Söndagen(kl.10.00-13.00)var det många besökare igen, tror inte det var lika många som på lördagseftermiddagen??Dagens gudstjänst i Slottshagskyrkan var sammanslagen med Rosengårdskyrkan i stan. I år låg värdskapet hos oss i Slottshagskyrkan. Vi gör ju denna utställningen tillsammans varje år och ställer ut vartannat år hos varandra. På söndagen var det också dragning av lotterna som sålts till det lotteri där vi utställare hade skänkt in olika små alster. 20 % av varje utställares pris på sina alster gick till Helping Hands en ideell hjälporganisation som hjälper fattiga och behövande runt om i Europa. Gå gärna in på länken jag bifogat här och läs om Du vill veta mer vad de gör för olika insatser.

Här är de olika vinsterna i lotteriet. Själv bidrog jag med den lilla vita tavlan till höger med ekorrungen som blundar och som jag gett rubriken “Se till mig som liten är…” En liten flicka vann den och blev så glad.

Storlek 10 x 15 cm bild. Inkl. ram 15 x 20 cm.

Här syns bilden lite tydligare. Tyvärr blev texten något för liten. Jag tycker själv så mycket om bilden då jag tycker det ser ut som den lilla ekorren ber *smile* Passar kanske på ett nattygsbord?

Ja, nu är det bara att “knyta ihop säcken” för oss i utställningskommittén, se hur mycket pengar som kom in till Helping Hands, vad som kunde gjorts bättre och som vi kan tänka på tills nästa år.En utvärdering alltså endera veckan här. Detta var 14:e året Skaparljusutställningen anordnades. Jätteroligt att den är återkommande varje år. Själv har jag bara varit med två gånger och är med i kommittén för detta arrangemang sedan ett år tillbaka. Jag hoppas detta kan fortsätta i många år till och att nya tar vid när de som varit med länge inte orkar eller har lust längre.

Längst ner i lokalen huserade då jag med tavlor på två sidor av en skärm. Himmel, vad det är svårt att få till bra kamerabilder i artificiell belysning för att inte tala om blänk i tavelglas osv. Vissa bilder blev bra, andra inte.

Därför visar jag fotona jag ställde ut lite separat nedan, för att Ni ska se dem bättre och för att jag ju lovat Er detta.

Storlek: 20 x 30 cm bild = A4. Inkl. ram 30 x 40 cm.

Detta är bilden till höger på ovanstående bild. Titel: DE DJUPARE TONERNA

Bildtext: I mitt inre, i de orördas marker, ligger tårarna som föll. En pärlsymfoni av djupaste outtalade smärta.

Varmt och gyllene men beskriver eller sammanfattar en del av det jag upplevt och som alltid kommer att göra sig påmint inom mig, men då som en mörk ton, en djupare ton som gör symfonin jag spelar i mitt liv, så mycket mer nyanserad och beskrivande, och mänsklig.

Storlek: 20 x 30 cm bild = A4. Inkl. ram 30 x 40 cm.

Till vänster ovan hängde jag denna bilden med titeln: LYSSNA…Vad hör Du?

En del av mina bilder är lite abstrakta och kan naturligtvis både tolkas och ses på lite olika vis.Det står var och en fritt. Ibland behöver man sådana bilder för att frigöra nya tankar i sinnet. LYSSNA…vad hör jag? Vad hör jag från mig själv, eller från andra? I nutid eller i dåtid, rop på hjälp, eller glada skratt?……….. Alla mina texter är självupplevda.

Storlek: 20 x 30 cm bild = A4. Inkl. ram 30 x 40 cm.

Denna bilden fastnade en av mina allra närmaste väninnor för, och köpte med sig hem. Roligt att hon tyckte såå mycket om den!! Bildtext: Övergiven, trasig och ensam. Ingenting kan dock hindra livet från att spira.

Egentligen handlar hela detta inlägget om detta.

Jag tror det var i somras jag tog denna bilden när jag promenerade nere vid havet. Nu är båten borttagen. Kameran är min ständiga följeslagare. De gånger den inte varit med har också varit de gånger jag missat några av de bilder som skulle ha kunnat blivit några av mina bästa. Jag hittar ständigt nya fotomotiv och huvudet fylls av bildtexter nästan innan jag ‘knäppt av’ på kameran ens …

Storlek: 20 x 30 cm bild = A4. Inkl. ram 30 x 40 cm. 

Fjärde motivet på skärmsidan, med stora fototavlor, var denna med bildtexten: För dig utgiven…med evig kärlek.

Av Honom som sett allt, hört allt, upplevt allt och ständigt finns där. Någon som helt och fullt vet vad jag och du går igenom.(Det finns inget så befriande som att träffa en person som bara “vet” vad man pratar om) Det gör det lite lättare att kanske kunna vila i acceptans och förståelse av sin situation, att vara sedd, att känna sig lite tryggare när nu någon annan vet hur det kan vara, vare sig det är alldagligt eller något svårt man går igenom.

Kram på er alla så länge!

/ Karin

Skapar för fullt…

Nytt år med fräscha möjligheter

Nu är det dags att uppdatera Er mina fina vänner på bloggen, om vad jag hittar på just nu. Det känns så skönt att ha gått in i ett nytt år med oskrivna blad.Lite grand som den känslan jag fick första gången jag skrev ner ett journaldiktat på en dator istället för dem gamla skrivmaskinerna. När jag skrev på skrivmaskin var det alltför lätt hänt att jag missade vissa tangenter ibland och fel bokstav hamnade på journalpappret. Då var det fram med tippex-remsor, backa, få bokstaven på rätt plats igen, för att sedan skriva vidare. Men man kunde ändå se, trots korrigering, att man hade gjort ett fel där.

 

Så med ett nytt år med nya möjligheter framöver så känns det skönt att slippa se alla plumpar i protokollet från föregående år.Misslyckanden, smärtor, sorgligheter, felval osv.Nu ligger blanka vackra blad framför mig, redo att fyllas med liv, färg och form, upplevelser, erfarenheter…och förstås en del misstag och plumpar här och där igen, men det har ännu så länge inte hunnit bli såå många.:-)

 

Smärtrehabiliteringen pågår…

Jag går fortfarande denna och nästa vecka på den “Multimodala Smärtbehandlingen/kursen” som är sammanlagt 6 veckor lång. Jag är såå nöjd med den och har fått många bra redskap att använda de tunga och kämpiga dagarna.Den positiva synen personalen har där, att smärta kan minska och t.o.m försvinna, när man tillför andra goda saker har verkligen sporrat mig. Före kursen ska jag ärligt talat medge att jag börjat påverkas av den allmänna vårdens inställning till Fibromyalgi som sjukdom och vissa patienters hopplöshet inom denna sjukdomsgrupp.

Man ger liksom upp. Läkarna bekräftar patienten ibland föör mycket i sjukdomen så istället för att ha blicken på sådant som går att förändra, så ger man upp helt. Då är det lätt att hamna i en offermentalitet och stöpas fast i en sjukdomsidentitet, och så kommer sjukdomsvinster osv, och sedan är det ett hästjobb att ta sig ur den dåliga cirkeln man hamnat i. Så jag är så tacksam för att jag fick möjligheten att gå denna kursen på Vita Villan! Underbarare människor och rehabkoncept har jag inte mött innan i denna typen av vårdbehandling.(Men min husläkare ska ha en stor eloge-han är jättebra!)

Allt är inte “frid och fröjd” för den sakens skull, de dagliga smärtorna finns där, likaså kraftlösheten och ångesten. Jag behöver fortfarande ha rätt prioriteringar på vad jag vill, kan och förmår utföra, för att jag inte ska må sämre. Men när man ser de små möjligheterna och tar små steg i den riktningen så är chansen stor att det påverkar mig positivt och att jag med tiden kan bli bättre.Det är inga snabba lösningar.Hur mycket bättre är ju dessutom individuellt.Men det är en nyckel att aldrig tappa hoppet och drömmarna, utan istället se dem som broar över mina egna begränsningar.

 Min fotokonst

Som rubriken säger, så håller jag på mycket med mitt fotokonstnärliga arbete som jag så fint väljer att kalla det, fniss.Dels för att det växer fram och tom byter skepnad under skapandeprocessens gång, men också för att Fotografering ibland kan vara så belastat med förväntningar på professionalitet, fotoutbildningar och heltidsarbete inom detta. Fotokonstnärligt arbete är för mig helt prestationslöst.Det är konst jag gör, när jag vill och orkar och som oftast kompletteras med reflektioner i skrift hos mig.

 

Mitt fotande i det ideella arbetet

I den kyrka jag är med i använder jag mitt fotande på ideell basis. Dvs. jag ger med glädje in mina förmågor i ett ideellt arbete utan att tjäna annat på det än glädje och tillfredsställelse samt att få ersättning för de utlägg jag haft. Jag har bl.a. tagit foton från olika delar av en gudstjänst, olika verksamheter i kyrkan, människor, situationer osv, och gjort en enkel presentation av detta, som nu sitter uppe i vår kyrkas foajé.

Fotona är i A4-format med korta tydliga rader under för att ännu mer förstärka det jag vill visa och få fram.Känslor av värme, igenkännande, gemenskap, avkoppling, lyssnande osv. Det har tagits emot väldigt positivt, och jag har nu fått ännu en förfrågan om lite större bilder med texter i de utrymmena som leder till vår sporthall i kyrkan, och som många personer/föreningar utifrån hyr och använder varje vecka.Det ska bli roligt att ta mig an den uppgiften också.

  

Utställningen “Skaparljus” 5-6 februari, Helsingborg

Samtidigt håller jag på för fullt med att välja ut bilder och texter till den årliga konstutställningen vi i vår kyrka har tillsammans med en annan kyrka varje år. I år är utställningen i min egen kyrka. Jag är med i kommitéen som planerar detta evenemang, och kommer naturligtvis själv att bidra med alster i form av fototavlor som är till försäljning. 20 % av varje utställares pris på ett alster går till speciella hjälpinsatser. I år är det “Helping Hands” som pengarna går in i.En organisation som bistår med hjälp på olika vis i länder i Östeuropa.Det kan vara till barn, familjer, sjukhus etc. Vill du läsa mer om det så kan du gå in på länken jag infogat i stycket ovan.

 

I år anlitar jag ett annat företag till att printa ut mina foton till mina tavlor. Jag var inte så nöjd med företaget jag anlitade förra året. Jag vill ha bättre kvalité och det kostar förstås mer pengar. Men förra året kom jag “halkandes” in i utställningen väldigt sent så då var det mer eller mindre “första bästa” som gällde p.g.a. tidsbrist.Då fick naturligtvis priset på tavlorna bli utefter dem förutsättningarna.

  

Även i år säljer jag mina foton i A4-format, med vitt passepartout, men nu dessutom med ett klart tavelglas och vitmålad träram (halvblank färg) i en klassisk modell. För mig är helheten viktig att den stämmer överens både med själva fotot, bildtexten men också med modellen och färgen på tavelramen.Mina foton är ju av lite mer lätt och frisk karaktär, inget tungt, och då tycker jag att en enkel vit ram förstärker bildens uttryck och känsla allra bäst. Jag har också beslutat mig för två olika typsnitt att använda mig av i bildtexterna, beroende på om texten innefattar endast ett-två ord eller lite fler ord. Så man kan säga att jag har “finslipat” olika detaljer i min fotokonst och för min fotoförsäljning.

Öppettider på utställningen:

Lördag 5/2 kl.14.00-18.00 Vernissage

Söndag 6/2 kl.10.00-13.00

Plats:

Slottshagskyrkan

Nedre Långvinkelgatan 26
252 20 Helsingborg

Ingång direkt till utställningen från entrén på N. Långvinkelsgatan – i backen. Fri entré.

VÄLKOMNEN!

 

Aktuellt

Jag har fått en del beställningar på mina tavlor genom vänner, och vykortsförsäljning efterfrågas av några olika kyrkor. Dessutom förfrågningar från privatpersoner avseende fotobok, barnbok, etc. Ideer som jag själv burit inom mig några år, men som jag säkert kommer att förverkliga längre fram.Dit hör också föreläsningar mm. Jag får ta en sak åt gången, då orken inte är så stor i nuläget, men viljan finns där i överflödande mått. Lite som att lugna ner en frustande häst inför ett lopp.

Förr eller senare, beroende på efterfrågan så klart, så kommer jag behöva bilda mitt eget företag i detta, men det är inte aktuellt i nuläget. I dagsläget fungerar det att ha det på hobbybasis, men ju mer jag säljer så behöver skatter och liknande hanteras på ett annat sätt än vad lagen kräver av en hobbyverksamhet.

Praktiska detaljer om tavlorna

Naturligtvis går det för vem som helst att beställa mina fototavlor, genom att höra av sig till mig via mail på livsluft@hotmail.se

Större delen av vinsten väljer jag i dagsläget, att skänka in till olika hjälparbeten, både på lokal nivå och längre iväg.Det kan variera från månad till månad vad jag stöttar beroende på hur mycket jag säljer och var hjälpen bäst behövs just då.Det kan ex handla om bidrag till hemlösa, hjälp till barnhem etc. Kan jag få vara en liten del utav att få lindra nöden för de mest utsatta människorna, så vill jag gärna vara det. Och många bäckar små kan göra en avsevärd skillnad. Var och en som handlar en tavla av mig blir ju på detta vis också med i att hjälpa dessa människorna till ett drägligare liv.

 

Formatet på mina tavlor är för närvarande endast i en storlek. Med ramen i dess yttermått är det 30 x 40 cm och själva fotot är 20 x 30 cm(A4 med passepartout över). Priset på tavlorna är just nu till ett introduktionspris av 525 kr/tavla.Det gäller februari månad ut.

Efter det datumet kostar 1-3 stycken tavlor i samma beställning 575 kr/tavla. 4 stycken tavlor och fler i samma beställning kostar 550 kr/tavla. Kostnad för emballage och frakt tillkommer. Mer detaljerad information kommer efterhand att läggas ut på min blogg avseende fraktkostnader & emballage, betalning, reklamation etc.

Vykortsförsäljningen räknar jag med att komma igång med framåt sommaren eller höstkanten, men det får Ni mer information om så snart det blir aktuellt.

Ha nu en fortsatt fin och skön vintervecka.Kom ihåg att vi går mot ljusare tider!

Kramar Karin

Blommande i trädgården, läkarbesök…

Hej på Er alla!

Tiden har rusat iväg och en blick på kalendern fick mig att inse att det gått 5 dagar sedan jag lagt in något på min blogg. Och lite har ju hänt sedan sist…Något direkt Valborgsfirande och kika på Majeld, blev det inte för oss. Det började blåsa upp på kvällen och var jättekallt, så det var skönare att vara hemma och mysa i värmen. 1:a Maj är årets dödaste dag, även här i Helsingborg. Alla affärer, restauranger och fik var stängda, åtminstone till långt in på eftermiddagen. Det är faktiskt enda dagen på året det är så!

Ingen Valborgseld såg vi detta år.

På söndagen sjöng Gospelkören jag är med i på förmiddagsgudstjänsten i min “egen” kyrka, och efter lunchuppehåll åkte vi direkt upp till Strömsnäsbruk där vi hade en Gospelkonsert på kvällen. Eftermiddagen gick åt till övning inför kvällen.Men Gospelkonserten var mycket uppskattad! Kul ju! Det är såå roligt att sjunga gospel, så finns det någon därute i bloggosfären som funderar på att själv göra det, så hejar jag på dig att göra slag i saken!

ClipArt

Jag fick knutor på mina stämband för många år sedan, och då kunde jag knappt prata, än mindre sjunga.Det tog många år innan det läkte för en envis heshet låg kvar, så jag inte kunde sjunga. Men de senaste 3 åren har min röst återhämtat sig helt och hållet och jag kan nu åter gå upp på de högsta soprantonerna där jag låg förut.Det är underbart!!

ClipArt

I måndags var jag så till min läkare igen, för resterande undersökning och provtagning. Fibromyalgitestet denna gången visade att jag ligger nära gränsen för den diagnosen men fattas två smärtpunkter för att de skall fastställa diagnosen på mig(man måste ha minst 11 av totalt 18 punkter). Däremot har jag alla de symtom som står uppräknade för Fibromyalgi för övrigt utom en punkt. Och visst…inte är jag glad över det och inte vill jag tvunget ha det på papper, men om det ändå är så att jag har den sjukdomen så är det lättare att ha det bekräftat i en diagnos än att behöva försvara sig gentemot FK och andra instanser; att jag faktiskt mår så dåligt men inte kan visa en diagnos på det. FK sa till mig att om jag bara kommer ut på en arbetsplats så skall jag se att jag blir bättre och symtomen försvinner.(!!!) Ohhh, om det hade varit så enkelt. Nu är det ju faktiskt tvärtom som händer.

Min läkare kollade smärtpunkter på min rygg, men på denna bild är de ej markerade, så exakt vilka punkter är det som gäller egentligen?

 Min läkare kommer att skicka ett nytt intyg till FK om att jag inte skall arbetsträna mer under de 5 månader som är kvar innan jag blir utförsäkrad.Jag är för labil just nu och har haft en hel del bakslag på sistone, så det är bättre att jag tar det lugnare och får fortsätta att läka i långsam takt istället för att det skall gå upp och ner som en berg-och dalbana hela tiden.Det snarare förvärrar än förbättrar situationen. Ärligt talat känns det skönt för jag är tillräckligt stressad över att bli utförsäkrad efter sommaren. Jag är så trött just nu att jag sover både dag och natt. Jag har blivit som en liten björn som gått i idé. Förhoppningsvis blir det bättre när solen och värmen kommer fram lite mer så man kan vara ute. Fortfarande är det ruggit och kallt ute. Nå nog med sjukdomsprat och över till trädgården!

Trött som Björnen sover…

Det lilla plastväxthuset står uppsatt och klart. Ännu tomt. Hmmm, nu måste fröerna sättas.Jag är sent ute. Vi fick emellertid ett positivt besked via grannen, som talat med Helsingborgshem, och fått besked om att de inte behöver gräva upp och sanera där vi bor. HURRA! Så när plantorna vuxit till sig i växthuset är det bara att sätta ut dem i trädgården. Vi behöver förstås gräva upp själva där rabatterna skall vara på baksidan för nu är det gräs över det hela, men så snart det är gjort så är det bara ner i jorden med plantorna. Känns skönt.

Det lilla mobila växthuset i plast är uppsatt och väntar på att fyllas med sålådor.

Lite mysigt är det allt att öppna balkongdörren och se det blomstra i sin egen trädgård.

Här är lökpåsen med narcisser och pärlhyacinter i vitt och blått som jag köpte på Sofiero i somras och stoppade ner i jorden i höstas runt vårt lilla Blodplommonträd. Tyvärr blåser det hela tiden in nya löv och skräp under vårt staket som landar rätt bland blommorna. Vi ska spika fast en längsgående bräda vid staketet så vi slipper det problemet.

Framsidans uteplats blev mycket finare sedan vi lade lite gräs på halva utrymmet.

Nu blommar det lökar av olika sorter i rabatten. Narcisserna i gult och vitt planterade jag lökarna på i höstas.

Precis på andra sidan av vårt staket står detta lilla äppelträd som på våren blommar med de ljuvligaste vita blommor. Kan undras när det blir i år? En bit bakom skymtar ni ett blommande rosa körsbärsträd.

I höstas grävde vi upp en blåblommande buske, vars blommor såg ut som blåa eterneller. Den var så ranglig och ful och dessutom ville vi inte ha en blå buske där. Men nu tittar dessa bladen fram. Kan det vara från samma buske och vad heter den isåfall? Någon av Er som vet???

Kram från Karin

Psst. Fick besked från min läkare idag torsdag 6/5, om resultaten på blodproverna som togs i måndags, att jag har lågt blodvärde (88, ska ha minst 120) samt att jag har järnbrist.Nu ska han utreda varför. Och så får jag käka järntabletter. Visst slarvar jag med middagar men…jaja.Konstigt!!! Får se hur han vill gå vidare med detta? Kanske inte så underligt då att jag sitter och somnar hela tiden och kan sova dag som natt.