Frustration, loppisfynd och två söta tunikor.

Nu var jag bara tvungen att hitta ett par nya plagg, gärna ett par tunikor att byta emellan. Jag är så trött på alla tröjor och t-shirts som är alldeles oformliga och visar alla “kärlekshandtagen” på mig ;-). Ibland är det bara så himla svårt att hitta kläder som passar och sitter fint…jag blir både ledsen och uppgiven. Idag behöver jag skriva av mig lite….

Har försökt piffa upp lite runt tvättmaskinen i badrummet. Idag åkte alla papp-och plastburkar ut därifrån.

På grund av medicinen (antidepressiv) jag äter för utbrändheten har jag gått upp massor i vikt, ca 25 kg. Tur att jag är lång, så det fördelar sig lite mer än om jag varit kort. För knappt 15 år sedan var jag tvungen att medicinera för PTSD och depression, och då gick jag också upp 25 kg. När jag slutade med medicinen (SSRI- sk. lyckopiller)bantade jag rätt snabbt ner dessa kilona igen, och blev som vanligt. Den smala person jag är. Med en bra trivselvikt, som är rätt lätt att hålla.

Egentligen är den söta hjärtduken en kökshandduk, men eftersom badrummet går i vitt och rött, så tyckte jag denna passade att ligga ovanpå tvättmaskinen som duk. Matchande disktrasa till. En julklapp vi fick av några fina vänner.

När jag för 5 år sedan dängde i väggen och blev sjuk och PTSD´n återvände, och egentligen behövde ta medicin igen, vägrade jag att göra det under det första 1,5 året. Just av den anledningen att jag visste att jag skulle gå upp en massa kilon igen, och få ytterligare besvär såsom halsbränna mm. 

Tvättmedel i glasburkar ser mycket trevligare ut än tråkiga pappkartonger.

Men till slut var jag så dålig att jag bara var tvungen att äta medicin för att överhuvudtaget överleva. Så länge jag tar medicinen så är det helt omöjligt att banta ner kilona, även med Viktväktarnas metod. Kroppen fungerar inte på samma sätt, så länge jag äter medicinen. Läkarna säger att det beror på den effekt som hela hjärnan blir utsatt för av medicinen. Man kan inte särskilja vad den skall göra och inte göra i en viss del av hjärnan. Ett vanligt problem hos de som äter antidepressiv medicin.

Men… det är i alla fall inte roligt när man i vanliga fall är smal, att numera vara hänvisad till ett fåtal butiker med en liten avdelning med “kläder för kvinnor som tar plats”,  så fort man behöver handla något nytt i klädväg.

Lindex -  har “Generous”

Kapp-Ahl – har “XLNT”

Åhlens – har “Å+”

H&M – har “Big and Beautiful” ( inget vidare).

Butiken Zizzi, för stora kvinnor – men den lades ner efter nyåret här i Helsingborg.

Sen är det stopp på butiker. Trist!!! Utbudet blir så förskräckligt begränsat. (Det positiva är ju att klädinköpen åtminstone går ganska snabbt.)

Denna tunikan köpte jag igår på Åhléns. Riktigt söt faktiskt i mönstret och i en tunn skön kvalité.

Varför tror tillverkarna av stora storlekar, att man vill gå i tältliknande kläder i färgerna svart, blått eller grått för att man är stor?? Oftast enfärgade också eller med horisontella ränder, vilket är rena förskräckelsen på en stor person. Suck! Jag förstår det inte!!

Man kan vara vacker trots att man är stor om bara självförtroendet finns där. Det har många kvinnor bevisat. Ex. Cyndee Peters. Hon är så vacker och har en sådan utstrålning trots att hon är riktigt stor!!! Men plaggen ska ju också finnas där med rätt skärning, mönster och kvalité/fall.

En Jeanstunika hittade jag också på Åhléns igår. Jätteskön, men jag skall piffa upp den med lite pärlbrodyr runt halsringningen och sprundet neråt, har jag tänkt. Ett par svarta eller blå långa pants till kan nog vara fint.

Jag ser så många fräscha plagg, och om de bara kunde gjort dem lite större, så hade det passat stora kvinnor också. I vackra tyger och material, och söta mönster. Fast att man är stor vill man ju känna sig kvinnlig och vacker. Vem vill inte det?

Sen möter man så många dumma fördomar. Att alla som är kraftiga har sig själva att skylla för att de äter för mycket eller att man inte kan kontrollera sitt intag av mat eller sötsaker eller tränar för lite.(för en hel del är det naturligtvis så)

Men det är inte därför jag är kraftig. Jag var smal trots sjukdomen tills jag började med medicinen, men det vet ju inte folk i största allmänhet. Jag känner bara att jag lätt kan bli placerad i ett sånt fack. Som smal kan jag äta en hel del kakor och godis utan att gå upp i vikt, men nu vågar jag knappt/låter jag helst bli pga alla fördomar. Det känns obekvämt. Och så gör små medicintabletter sån biverkan…Det är konstigt och nästan paradoxalt.

Nå, nu ska jag visa ett par söta grejer jag köpte på loppis igår…

Igår besökte jag en annan loppis/second hand-butik som jag inte varit på förut, Änglaverket, mitt i södercity i Helsingborg. Genast sprang jag på denna underbara gamla kakburk. Min mamma har liknande burkar hemma som jag tycker är så söta. När jag tittade närmare på den såg jag att den är gjord i Danmark. Inte konstigt då att den är så lik de min mamma har. De är också från Danmark.

Titta bara på motivet på locket på denna burken, så söt den är, med de knubbiga fåglarna och fina bladen.

Perfekt till skorporna. Den är söt att sätta fram som den är till eftermiddagsfikat. Storlek ca 26 cm. 50 kr fick jag ge för den och det är den verkligen värd!

En liten fjäril pryder också burken. Till glädje för mig som är fjärilstokig ;-))).

Nästa fynd jag hittade är gjord på Gävle porslinsfabrik en gång i tiden. 20 kr fyndade jag denna för….

…ja just det, jag menar förstås detta vackra saltkaret. Det åkte genast upp på väggen över diskbänken i köket. Den är bara såå fin! :-)

Ja, detta var lite söta fynd från secondhand-butiken, ett par nya tunikor från Åhléns serie Å+, lite städning och dekoration i badrummet, och så lite klagovisor över stora kvinnors begränsade klädmarknad. Detta var på min tapet idag. Hoppas ni stått ut med blandningen.

Ha en jättefin dag allesammans!