Hela livet är en färgpalett. En påskhälsning ifrån mig.

Våren som vi nog alla har gått och längtat efter lite extra detta år, när vintern hållit sitt grepp så många månader, har nu äntligen kommit! Det är alldeles fantastiskt hur lite sol och värme på några få dagar kan få hela skapelsen att explodera i de ljuvligaste färger och dofter från allehanda blommor, träd och buskar. Allting vaknar till liv, nästan som genom ett magiskt trollslag.

Våren är min absoluta favoritårstid! Den är frisk, fräsch, spröd och välkomnande. En sinnebild på livet självt, och hur vår värld kan få vara i sin allra mest orörda, rena och vackraste form.

Massor av scillor i den fantastiska parken

Vi behöver påminna oss om detta, när vi ser så mycket annat runt om oss (inte minst genom massmedia), som visar en sörjande och förstörd planet på olika vis, såväl som de saker vi brottas med på det personliga planet eller i våra familjer och på arbetsplatser.

Människor i misär och utsatthet, plågade och ensamma, smutsiga och farliga utsläpp som bryter ner både naturens och djurens villkor för att leva. Något är riktigt fel när fåglarna uppe i Svalbard, mer och mer inte kan föröka sig pga giftiga utsläpp som dimper ner på denna annars så rena och avlägsna plats, som tycks vara så skyddad och orörd.

Allahanda knoppar på buskar och träd slår ut

Alla dessa olika “missbruk” av vår vackra planet, likväl som hos oss människor, kan få mig att gråta och fälla tårar av sorg hur vi handskas med våra liv och vår omgivning.

Naturligtvis kan jag inte gå och sörja över det varje dag, men jag berörs starkt utav det. Jag tänker och reflekterar mycket över olika saker i min vardag.

En del säger till mig; Ja, men det är ju bara för att du är en sån konstnärlig,känslig och skapande själ! Ja, visst, så kan det säkert vara. Men jag hoppas ändå, att fler än konstnärliga själar tar sig tid till stunder av eftertanke, för det ger ofta nya insikter som är nyttiga.

  Vårstjärna underifrån i motljus

Jag känner mig ofta likt en stor tv/radio-mast, som tar emot massor av signaler hela tiden, ner till det nästan ohörbara. Lite väl mycket ibland kan jag tycka, men… det är sån jag är.

Och jag håller på att lära mig finstämma mottagaren, så att jag inte behöver ge uppmärksamhet åt allt det som “knastrar och stör” utan fokusera bättre.

Naturligtvis beror en del av det på att hjärnan inte förmår sortera alla intryck rätt, men samtidigt har jag ända sedan barnsben haft väldigt lätt för att fånga upp saker i atmosfären och en stor intuition.

 Som en numera bortgången dam hade sagt om sig själv, och som citerades på hennes parentation härförleden. “Jag är känslomässigt inkontinent”. Fniss! Ja, så är det nog med mig med! Mycket gråt och skratt och temperament i olika blandningar.

Trollhassel vecklar ut sina vackra blad på de snirkliga grenarna

Men jag är också glad och tacksam för det, för jag vill hellre vara en person som berörs mycket, även om det kan innehålla många smärtsamma och mörka toner också, likväl som ljuvliga och underbara nyanser.

Det hade varit hemskt att gå oberörd eller likgiltig genom ett liv fullt av små och stora ting som i sig självt är så fantastiska och smått mirakulösa, och inte uppmärksamma dem eller ens se dem.

Livet innehåller verkligen allt från djupaste mörker till ljusaste ljus, med en explosion av färgrikedom där emellan och med en mängd nyanser åt båda håll.

Scillor *(not) så långt ögat kan se…

Man växer som människa genom att våga ta del utav av hela palettens färgtoner som framträder i livet. Mörk som ljus. Den mörka delen, som kan ge oss så mycket nya insikter också, vill vi förstås inte gärna närma oss frivilligt. Det krävs ofta en kris som mer eller mindre tvingar oss in i den.

Med ett öppet sinne för att lära, också av sina egna misstag i det som händer, kan man gå ur sådana mörka tider, med ny förståelse, istället för att stänga till om sitt inre och bli bitter utav det.

*Not. Skillnaden mellan scillor och vårstjärnor, är att vårstjärnorna vänder blomsterhuvudet uppåt, medan scillorna vänder blomsterhuvudet neråt. De tillhör numera samma släkte; scillans och finns i många sorter och färger allt från vitt och rosa till blått och lila

 

Pingstlilja i gyllene kvällsmotljus 

Livet är ju sådant att vi under vissa tider ibland får vistas mer bland de dova skalorna, när smärta, nedstämdhet och sorg visar sina färger, men förr eller senare så kommer tiderna igen, då de färgrika stunderna tar över de mörka, och får mig att se livets regnbågar och de ljuvligaste skira färgpaletter, så det nästan tar andan ur mig.

Jag ser vad jag har, och ibland tillkommer ännu mer. Ibland blandas paletterna om vartannat och skapar en sådan kontrast att det blir likt det vackraste konstverk.

Jag har befunnit mig i de mörka skalornas palett under ett femtontal år nu, och för 6 år sedan när jag gick in i väggen och föll djupt, djupt ner, och den posttraumatiska stressen, efter många år under starkt maktmissbruk i ett sammanhang, blossade upp ännu värre än någonsin, kom jag in bland de mörkaste av mörka toner.

Det gick knappt att urskilja att det faktiskt var färg där, allt såg svart och mörkt ut. Inga som helst kontraster, inte en strimma ljus.Bara kompakt och ödsligt mörker.

Idag gläder jag mig över att få vistas mer och mer i de klara, rena och ljusa färgerna, ibland starka och ibland med en nyans som jag knappt sett förut.De mörka tonerna kommer alltid att finnas på min palett, men de får tillföra kontrast och djup till min bild och livet i stort.

I en symfoniorkester behöver de djupaste av toner vara med för att frambringa ett musikaliskt mästerverk, likväl som de ljusaste. Det blir en dynamik i det. De mörka tonerna tillsammans med de ljusa balanserar musikstycket. Hurtfriska och glättiga musikstycken som saknar djup, är tröttsamt att lyssna till.

Denna sötnos vet jag inte vad den heter. Den växte i gräset tillsammans med scillorna

För mig är den ljusa färgpaletten, bland annat att kunna glädjas över …

… att ha ett underbart hem att bo i, dessutom med två härliga uteplatser till, där vi kan skapa den trädgårdsoas vi så gärna vill ha även om ytorna är små,

…att få bo i den stad igen som jag tycker så mycket om och som har blivit mitt “hemma” sedan första gången jag bodde här. Stadspuls, tillgänglighet, naturen nära inpå.

…att ha fått gåvan att leva livet tillsammans med en kärleksfull, omtänksam och öm make vid min sida,

…min älskade goa “skogiskatt” som hängt med 14 år nu, som har en härlig personlighet och verkligen är en livsnjutare

…min övriga fina familj och släktingar både i Karlshamn, Oslo, Köpenhamn samt Hallstahammar

…natursköna omgivningar på korta avstånd. Omgivningarna upp till Kullaberg är fantastiska och favoritställen vi gärna beger oss till

…den glädje och tillfredsställelsen det är att ha hittat min “inriktning” i det kreativa, och som det jag verkligen vill satsa på att arbeta med, som en del av min försörjning

…fina vänner som jag uppskattar så mycket,

…en fin församling att tillhöra, med goa människor. En trygg plats där jag kan andas ut men också utvecklas i och få utrymme på

…närheten till havet som är älsklingsplatsen för mig att vara på. Där kopplar jag av som allra bäst, och en mängd kreativitet förlöses inom mig, av att få de stilla stunderna där.

Färgstark pingstlilja

…förmånen att få ha genomgått en smärtrehabiliteringskurs som gav mig så väldigt mycket på olika plan, och framför allt gav mig hoppet och tron på tillfrisknande/förbättring tillbaka. Att ha fått redskapen för detta, och det som “boostar” mig till att “no matter what” ta mig vidare framåt, för den vardag och det liv jag längtar efter.

Jag kommer att skriva ett separat litet inlägg om den tiden. Upplägget, de som står för det och resterande teamet berörde mig väldigt mycket. Det behövs att visa på att det faktiskt finns positiva och fina behandlingsalternativ, till allt som inte fungerar som det ska inom vården.

…tillfredsställelsen och utmaningen i att få förtroendet att göra det jag är duktig på, även i min arbetsrehabilitering,(efter utförsäkringen hos FK) och få möjligheten att lära mig nytt av sådant jag önskat få ta del utav länge.

Det finns ett liv efter en utförsäkring, och jag känner mig priviligerad som fått hamna i något som fungerar så bra hitintills. Det positiva tar över det negativa.

…att på många vis faktiskt ha hittat hem till mig själv igen och den jag egentligen är.

Jag behöver inte ta på mig några skyddsmasker längre. Det gör mig ju visserligen mer sårbar, men samtidigt tror jag att jag är något bättre rustad nu för att möta svårigheter som dyker upp.

 

Invid ett gammalt staket blandades vackra färger från rödbruna höstblad till vårfräscha lysande pingstliljor, och en solstråle lyser upp några vårstjärnor längst in

Ibland har färgpaletten gnistrat till av en liten fågel som satt sig på fönsterbläcket utanför och kvittrat…Det kan göra mig lycklig!

…eller soliga dagar som nu, då värmen smeker över huden och jag kan sitta ute med en latte i handen och njuta,

…och en förhållandevis besvärsfri dag när vare sig de fysiska eller känslomässiga smärtorna gör sig så märkbara utan snarare verkar ha begett sig på en liten semestertripp.

…ja, så mycket mer som inte finns plats att skriva om just nu, eller ligger och väntar på att få upptäckas. Det är spännande.

Jag skulle kunna hitta 1000 små saker till som gläder mig. Små enkla saker, som ibland förbises av andra, just för att de är så små.

Så många vill bara ha stora saker hela tiden, och då kan man förstås få vänta. Det ligger i sakens natur och villkor. Men det lilla finns tillgängligt för oss hela tiden! Dessutom ofta gratis ;-)

Ett knippe av vårstjärnor

Det jag har velat visa på är möjligheten som vi var och en har, som en slags “livets fotografer” att välja att zooma in på det vackra och fina, mitt i allt elände, och använda macroobjektivet då, för att riktigt se detaljerna och nyanserna.

Så är det för mig. Inte för att jag måste utan för att jag är så nyfiken.Det negativa zoomar jag inte in så mycket på längre, allt eftersom jag tillfrisknar, men det får vara med ibland för att ge kontrast och skiftningar, som också faktiskt kan förstärka det positiva.

En utav alla vackra narcisser i rabatterna där

När man vistats åratal i de dova mörka landskapen, så kan nästan ljuset från de färgrika platserna bli överväldigande. Ögonen behöver ställa om sig, för att inte bara ta in ljus utan även alla de olika tonerna i varje enskild färg som finns i ljuset.

Ibland när jag fotograferar i motljus, så framträder formationer av regnbågsfärger i fotot. De är egentligen inte ämnade att synas så tydligt men de framträder pga överexponering av ljus. Det visar bara vilken rikedom av möjligheter det finns i det positiva och ljusa runt omkring oss.

Glittrande vårstjärna

Ja, som vanligt, har jag svårt att begränsa mitt skrivande(förvisso även pratande; det vet min man, om någon)till ett kort inlägg, fast inte alltid, om nu någon har lagt märke till det, haha!.

Tycker du inte om långa inlägg, så hoppas jag du har slutat läsa långt innan du kom hit ner, så du slipper att ha blivit irriterad(för din egen skull)Det går ju faktiskt att endast kika på bilderna om man vill eller skumma lite genom texten.

Jag inser att jag inte kommer någon vart med att ursäkta mig för det heller, för det är ju bara sådan jag är, och det är väl närmast lika omöjligt att ändra på som att ta ränderna ur en zebra.

Istället vill jag sluta med att önska er alla, var och en utav er, en riktigt skön och glad påsk! Ta väl vara på det fina och vackra runt om; både i relationer och ute i den skira grönskan med all växtlighet som tittar fram nu. Njut av dagarna med sol och värme. Livet visar upp sin allra bästa sida just nu!

Varm kram! / Karin

Tussar av små vårstjärnor

Psst. Jag har gjort en installation för alla sinnen denna påskhelgen, i den kyrka jag tillhör; med “rekvisita” av olika saker, som kan hjälpa till att levandegöra påskbudskapet på ett sätt som berör alla våra sinnen. Det gäller såväl ljudmässigt som det man ser, doftar, känner och tom smakar på för den som vill det.

När jag skulle dit i torsdags, så hade jag tagit fel på tiden och var en timme för tidig och kom inte in i kyrkan, så jag gick en runda med kameran i Slottshagsparken(runt Kärnan)och njöt och fotade blommor. Bilderna i detta inlägg är ett resultat av den promenaden.

En liten del av Slottshagsparken med dess utsikt över sundet till Danmark

Not. De animerade fjärilarna är hämtade från www.bigoo.ws