En smärtsam dag…som blev en dikt.

Dagen började roligt, jag talar om onsdagen i den vecka som gått. Kl.10.00 var jag på min arbetsrehabiliteringsplats. Jag hade middag och frukt med för jag skulle vara där längre än 2,5 timme, faktiskt ända till kl.16.00. Denna dag var det nämligen workshop/kurs i pilflätning. Och jag som precis gått och funderat på att göra en kon i pil, där jag kan låta mina luktärter slingra sig uppför i sommar. Men tekniken för det visste jag inget om. Det skulle jag lära mig denna dag.

Kerstin Engstrand har skrivit denna boken om pilflätning. Den ska jag försöka hitta på biblioteket och kika i. Klickar du på hennes namn här så kommer du direkt till hennes blogg.

Luktärten “Royal Lavender”, Weibulls

Vi började med något enkelt; en korg utan botten, men som man kan ha i sin rabatt och låta smultron eller andra växter slingra sig ur. Pilgrenarna skulle bearbetas och mjukas upp först innan jag sedan kunde fläta dem efter att ha stagat upp stödgrenar i en kruka. Långsamt, pilligt men underbart att arbeta med ett levande material. Det var levande pil, inte torkat.

Strax innan kl.15.00 var jag färdig med “min” korg och hade avslutat den med att “sy” kanterna med tunna pilgrenar. Dessa pilkorgar ska användas på platsen där,ute vid växthusen, planteringarna, pergolan, hängmattorna… men vi får förstås själva välja vilken växt vi vill plantera eller så i dem, och var vi vill att de ska stå. (Bild kommer senare)Så nu kan jag tekniken, och är redo att ge mig i kast med en högre klätterställning (konformad) åt mina luktärter i sommar i min egen trädgård.Nu ska jag ut och jaga pil. Det finns lite här och var att köpa.

Luktärt “Painted Lady”, Weibulls

Klicka gärna in på Fröer.nu så hittar du massor av olika märken på fröer i allehanda sorter att beställa. Fröerna ovan är hämtade därifrån.

Åter till onsdagen…

Men jag var trött och hade ont i kroppen och huvudet, så jag cyklade hem kl.15.00. Det hade likväl blivit lite för mycket, för mycket intryck, för lång tid att fokusera, arbeta, ta in. Resten av dagen dunkade smärtan i mig. Inga tabletter hjälpte. Mannen min kom hem med en stor chokladkartong till mig, för han ville uppmuntra mig just idag, och det var ju så gulligt av honom, och välbehövligt just idag, så efter en 10-15 bitar(upps!!!)så var humöret åtminstone lite bättre(vem har sagt att det inte krävs många bitar för att bli glad).

Eftersom jag inte kunde sova på kvällen ändå, så satt jag uppe länge och reflekterade över det här med smärta, både fysiskt men också känslomässigt. Det blev dessa orden utav det:

Smärtans vokaler och konsonanter

Vad är egentligen smärta?

Mitt inres rop på hjälp…eller försök att påkalla min uppmärksamhet, hjärtats ord

Den allt för tunga sorgen…alla tåras tysta budskap

Stressens oläkta sår…att sakna förmåga att vara stilla eller kunna begränsa sig

Det jag inte förmår klä i ord…obeskrivbart, outtalat, stumhet

Ett tecken på att jag fortfarande lever…signaler som når fram, hissen neråt, dödens förgård

En kropp och själ i protest…hör mig, se mig, älska mig för den jag är

Förtryckets signal…maktmissbrukets tortyr, kontrollens hårda kedjor, rädsla som förlamar, övergrepp, fel grepp

En överhettad hjärna…kemiska impulser, urladdningar, hetta och brand

Förvirring…vem eller vad är det som vill mig något? Realismer eller orealismer

En mur där jag kan gömma mig, få skydd bakom, och kanske lite tröst

En djup källas botten, det jag helst inte vill se, för tröttad, uppklarnande

Något jag tar emot eller står emot

Ett budskap, men inget farligt, eller farligt men inte dödligt

Den djupa saknaden och förlusten, icke tillhörig, icke önskvärd, icke varande

Föraktet, skammen, skulden

Icke skyldig men oskyld

Brutal ärlighet

Känslighetens nervtrådar, en för spänd sträng, ansträngd, trängd

Press, tryck, motstånd, impregnering, märkning, hål i…

Kyla, drag, kall atmosfär

En ny dimension att upptäcka eller bli upptäckt på

Att höra, se, känna, smaka, uppleva, leva…

Kodade frågor eller kodade förklaringar

Ett nytt språk, ovant, oinlärt

Förtagen, förtegen, före stegen eller efter

Acetylsalicylsyrans vision, mål, mening och existensberättigande

Och vad är kroppens del i det hela?

Kroppen som skriker, känner sig mörbultad, dunkar av dov smärta som efter ett ständigt pågående intensivt gym-pass,

med influensakänsla och därpå springa maratonlopp,

med leende läppar, och andra läppar som inget säger eller säger fel, i god tro.

En kropp, som ständigt undrar varför den måste kanalisera all denna fysiska smärta, när inget ger utslag som klara sjukdomar.

Fibromyalgi – en överhettnings-& känslighetsdiagnos.Men inte är det fel att vara känslig, och överhettad kan både spisplattor och folk på stränderna få lov att bli.

Föraktfullt få ta emot FK “över-känslighets”-stämpel,och anklagad att inte vilja jobba,

just för att den jobbat allt för mycket och långt över sina begränsningar i många år.

Det absurda och paradoxala som går i tvillingkläder

Pustar ut när den förstår att den inte är sjuk för att den har ont, men den har ont för att ingen förstått att det är en sjuk värld vi lever i,

där man tror att kroppen är en ständigt producerande och välsmord maskin som fungerar av sig själv

som aldrig behöver servas eller stängas av, som aldrig blir sliten eller behöver reservdelar

En kropp som blir förvirrad över att den får så ont därför att den vill så mycket gott och positivt, vill vara engagerad,

och vill ta ansvar när andra bara “släpper”och älskar sitt jobb och människorna runt om den,

svårt att förstå att hjärnan blivit skadad, så kroppen känner mer än den måste

förvånad över att smärta är en frustrerad hjärnas sätt att skrika; jag går i “spinn” och kan inte stoppa

Likt ett skenande tåg, mot ett oundvikligt

(h)järnhaveri.Ej påtänkt eller uttänkt och verkligen inte genomtänkt

Kan och får något vara fel trots att det inte syns?

Offer, eller offrad

En multimodal sjukdom, trots att den är benämnd som “icke-sjukdom” och därmed utanför existensberättigande

Få leva med känsligheten, begränsningarna, verkliga sjukdomssymtom, och påtagliga begränsande kognitiva funktionsnedsättningar

hänvisad till det oplanerades agenda, i ett ständigt “om det funkar”-perspektiv

och avbokningar av “livets nöjen” då man någon gång chansat att planera

men också… få nya funktioner, ett nyanserat språk…gränser likt ett vackert staket, och en ny plan-era att röra sig på, en ny väg att färdas framåt…trots allt i detta jag inte förstår, och med allt jag numera förstår.

© Karin Wennerhult

Den finns – smärtan – vissa dagar plågsamt högljudd och förlamande, men är inte det enda i livet. En liten del “bara” av livet i stort, som förvisso känns mycket, men som också kan ge nya insikter och utsikter.

Jag hade inte kunnat säga så för några år sedan för då tyckte jag att smärtan VAR hela livet. Men smärta behöver inte bara vara negativt, den kan ofta leda mig till nya områden, få mig att reflektera över sånt jag aldrig tänkt på förut. Vässa mina sinnen, så att känsligheten som finns där kan användas för något kreativt. Andra sinnen får ta över när hjärnan tolkar allt som smärta.

Istället tänker jag nu att; visst, smärta är något jag verkligen kan vara utan, men inte bör vara utan hela livet.I den bemärkningen att den är “reseledaren” mot livets inre, till den äkta glädjen, till nya upptäckter, till ny förståelse och empati. Till att lite djupare få se och uppleva vad det egentligen är att vara människa.

För den som aldrig tillbringat en tid i smärta, kan inte heller uppleva sötman av djup glädje när den kommer.

Ha en riktigt fin fortsättning på helgen!!!

/ Kram Karin