24 mars 2010

Rassel i gnällspikburken samt vårblomsterkollage

Hej alla fina vänner!

flower,garden,quote,words,sayings,love-fdfc210243a8bf8c854d4c21d46e575b_h[1] 

TACK för alla Era empatiska och värmande kommentarer.Jag blir så uppmuntrad!

Och välkomna till min blogg, vill jag säga till Er som anslutit Er som Följare av min blogg på senaste tiden.Jag brukar gärna titta inom Er var och En, men då alla av Er inte har en egen blogg, eller blogglänken inte syns i mitt Följar-fönster, så vill jag istället hälsa Er välkomna på detta sättet.Roligt att Ni gillar min blogg! Det gör mig jätteglad!:-)

clip_image001ClipArt

Jag mår lite bättre, men utmattningen och smärtorna och huvudvärken håller i sig sedan överbelastningen förra måndagen, men ännu har jag en dag att vara sjukskriven på innan jag därefter behöver läkarintyg. Fånigt att behöva det när man redan är sjuk, bara för att man arbetstränar…

kuddvarljus

Kreativitet + Skapande = Glädje!!!

När jag blir modlös och nerstämd, så är den bästa motelden för mig att SKAPA någonting, använda min KREATIVITET i någon riktning…Det har varit min räddningsplanka många gånger!!! Ofta blir det förstås med foton, men det kan lika gärna vara en ljusdekoration med stenar och annat material från stranden…som jag gjorde härom dagen som en liten present till en god vän(fast den var planerad innan)…eller måla om en sak, ändra om lite hemma…, göra ett halsband, ett kort eller helt sonika skriva av mig. Det sistnämnda behöver jag göra nu, för att få det ur mig. Den som inte orkar läsa det kan skrolla längre ner på sidan. Bäst att utfärda gnäll-varning här för eventuella allergiker!!:-)

änglar&kanin

Lite söta änglar i gästrummet…söte shabby chic-kaninen är senaste lilla filuren (med små ståltrådsvingar på ryggen, se bild nedan vä)

I måndags morse ringde jag till chefen där jag gör min arbetsträning eftersom jag skulle jobbat då egentligen.Först visste han inte alls vem Karin Wennerhult var, tills jag förklarat…och någon fråga om hur det var med mig dök inte heller upp…Jag bad att få lite lättare uppgifter, som inte “slår ut” min kropp så mycket som ex flera timmars dammsugning och kyla i ett växthus gör, och föreslog att jag kunde vara behjälplig i butiken istället när den har öppet. Han verkade helt oförstående och sa det också…Han menade på att arbetstränar man så är det förberedelse för arbetslivet och då skall man göra ALLA arbetsuppgifter på arbetsplatsen och inte bara de som är roliga!!!! Annars kommer de andra arbetskamraterna dessutom att bli sura.Man kan inte välja och vraka vad man vill.

 svassandeskaftClipArt

Suck, vad är detta för något???? Han har ju inte fattat någonting av vad jag försöker säga. Han lyssnar inte ens…det gick inte att få honom att förstå vad jag menade, så jag avslutade med en stor suck, och att säga att jag skall skaffa ett läkarintyg så han ser svart på vitt att jag inte kan göra sådana tunga arbetsmoment för min kropp.Tills dess vill han att vi stannar av arbetspraktiken helt och hållet. (ja lika bra är väl det!!!)

Jag pratade med min läkare om detta i tisdags, och han har nu i ett intyg förtydligat vad han skrivit i intyget till FK, om förbehåll mot kroppslig belastning .

intygcollage2

Tur att man har en förstående läkare…

Efter jag pratat med chefen sprutade tårarna på mig en lång stund…Varför ska man behöva uppbåda så otroligt mycket kraft, och mer eller mindre behöva försvara sig mot deras misstro att man inte vill jobba, eller göra det obekväma…det handlar ju inte alls om det. Jag har gjort obekväma arbetsuppgifter i hela mitt liv på olika arbetsplatser. Men nu säger kroppen stopp till vissa av dessa arbetsuppgifter efter utbrändheten! Han tycks tro att det bara handlar om att det inte skall vara stressigt…Jag vill verkligen inte återvända dit för det känns mycket olustigt med en sådan inställning hos den som bestämmer schemat för mig. Jag får börja söka nytt arbetsträningsställe …

omtårarvoreguld21

“Om Tårar Vore Guld,Så Skulle Jag Vara Miljonär…”

nyckel

FÖRSTÅELSE , åtminstone försöka att förstå, samt att LYSSNA på vad man säger, är nyckelord när man varit sjuk länge och börjar ta små steg i riktning mot arbetsmarknanden igen…Man är speciellt känslig då och behöver mötas av detta. Många chefer är tyvärr häpnadsväckande okunniga i någon som helst kunskap i arbetspsykologi och inlevelseförmåga. 

“Den Som Läser Många böcker, Får God Inlevelseförmåga”

Nästa vecka får jag kolla in vilka blomsterbutiker som finns här i sta´n…, skippar handelsträdgårdarna nu tror jag…  ”FlowerTeam” är ett stort växtvaruhus som säljer både inne och uteväxter, och har mängder av dekorationer och interiör att sälja, så jag funderar på att höra mig för där. Visserligen är den väldigt stor, men de skyltar om hela tiden inne i butiken, och det skulle jag kanske kunna hjälpa till med. Jag lär inte kunna bli smärtfri, men arbetsuppgifterna kanske går lättare att anpassa till min situation på ett sådant ställe?????

nostalgiasmall

Dessutom har jag ett stort inredningsintresse. En mindre blomsterbutik hade naturligtvis varit jätteroligt att vara i också, i synnerhet om jag kan få hjälpa till med blommorna där.Jag har gjort blomsteruppsättningar, och dekorationer till minst 20 olika bröllop, till en mängd stora fester, konferenser och liknande, under 20 års tid, men det har varit på ideell basis och inget som jag tyvärr har något intyg på.

Nå, nu har jag slått i lite gnällspikar i brädan, så det räcker…

Jag fick en söt vit pärlhyacint och ett paket limefärgade Marimekkoservetter av en väninna som hälsade på härom dagen.Jättegulligt.Blomman åkte genast ner i min gammeldags blåblommiga lerkruka.

pärlhyacint-duobild

Så söta och näpna är de små blommande vårvännerna, och drar sig för fullt efter ljuset, det syns…:-)

I söndagskväll efter att jag varit på ett informationsmöte i min kyrka så fick jag en bukett blommor av en väninna där. Hon hade precis fått dem själv. De hade prytt i kyrkan någonstans under helgen, men så undrade hon om inte jag ville ha dem istället.Hon menade på att hon jobbar hela dagarna och då är det bättre att jag som är hemma lite mer, och därmed ser dem mer, får större glädje utav dem. Goa Magdalena! Så gulligt tänkt! Och jätteglad blev jag förstås! Här är lite bilder på dem.

bukettcollage2

Gullris är den enda blomman jag känner igen i buketten…är det någon av er som vet namnen på den limefärgade resp orangefärgade blomman?

limeblommoribukett

Vackra och färgsprakande…

Härom dagen köpte jag en Engelsk Pelargon. Den såg så skir och fin ut att jag inte kunde motstå att köpa den med mig hem.

engelskpelargoncollage

Påminner faktiskt lite om både Paula och Flitiga Lisa tycker jag…

engelskpelargonabstrakt-pärlhyacintblad

Tittar man närmre i blommorna så är det rena konstverken.Här är bladet från en pärlhyacint (vä), och de andra tre bilderna är den Engelska Pelargonen.

En av de mest tacksamma blommorna jag har hemma är en liten pytte “Hjärtan på Tråd”. Den är planterad i en minikruka och jag fick den som inflyttningsgåva i slutet på sommaren när vi flyttade hit till Helsingborg.Trots att den är planterad i en sådan liten, liten kruka, så överlever den alla torkperioder.För det har den varit med om kan jag lova. En sådan liten växt är lätt att glömma…Dock står den inte i fönstret, för då hade den nog kollapsat.Den växer i alla fall så det knakar.Det är den tacksammaste växt jag någonsin haft och den mest lättskötta!Det gillar jag.;-)

hjärtanpåtrådram

småbildscollageblommor

Nu hoppas jag att jag kan lägga in inlägget på min sida.Det vägrade tvärt igår eftermiddag och kväll…och sen blir det frukost och lite morgonkaffe i lugn och ro…Ha en jättefin dag!

Kramar från Karin

Not: Citat KarW

12 kommentarer:

  1. Hej vännen!
    För mig får du uttrycka hur mycket känslor som helst, jag tål att höra dem och det är inte GNÄLL, hur ska man kunna få säga hur man känner det om folk hela tiden uppfattar det som gnäll, det blir ju i sådana fall ytterligare en belastning. Får man inte uttrycka det så handlar det om brist på empati och förståelse. Ut med det bara.
    Man vet aldrig när man hamnar i en sådan här situation.
    Det här med att förstå någon är svårt, egentligen kan man aldrig till fullo förstå en annan människa även om man har gått igenom till synes samma sak. Vi har olika referensramar(dvs.gått igenom olika saker i livet, har olika erfarenheter, olika lösningar på problem och allt avgör hur vi upplever saker) och därför reagerar vi olika på något som ser likadant ut.
    MEN, det finns ett sätt, om man är intresserad och det är att LYSSNA. Tråkigt att de inte fattar att du är där för din skull, för att få en väg SAKTA tillbaka.
    Har du läst Sören Kirkegards dikt på min blogg? den ligger i högerspalten.
    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Jag blev nog lite upprörd, på något vis får människor klä skott för dåliga arbetsmiljöer som gör människor sjuka. Det är inte individen som det är fel på, kunskapsnivån måste höjas och ord måste omsättas i praktisk handling annars kommer det aldrig att fungera.
    Du är bra Karin, stå på Dig. Det är de som borde förstå.
    Kram,
    nu skall jag lugna ner mig.

    SvaraRadera
  3. Men Karin,skit (rent ut sagt) i den där praktikplatsen du är på nu.Dom har ju ingen som helst förståelse för hur du ska/bör jobba.Gå istället till någon trevlig blomsterbutik,det kommer att göra dig gott.Jag ser tyvärr inga bilder på din fina blogg idag.:)Sköt om dig Karin. Stora kramen Ulrika

    SvaraRadera
  4. Hej Karin..Nej i din blogg där du berättar de som du vill kan det inte bli gnäll..men jag förstår vad du menar för så känner jag oxå när jag berättar hur jag mår..Tyvärr är väl förståelsen för en del sjukdomar väldigt liten idag,och fattar heller inte varför,,som jag får höra ofta"Sjuk? Du? Du som ser så pigg och fräsch ut" Suck,jo kanske det men du skulle varit i min kropp i morse,när det tog 1 timma att komma ur sängen..
    Jag tycke verkligen att du skall försöka hitta ett "Må bra ställe"
    Lite lättare i en större stad än när man bor som jag..Tyvärr inte så mycket att välja på..Tack för massa fina bilder..Njuter..Önskar dig nu en go dag..Kram Susanne

    SvaraRadera
  5. Hej kära du. Känner med dig. Hoppas att du orkar. Synd att ej få förståelse. Känner igen dina tårar. Beundrar ditt mod. Glad att du orkar dela med dig. Vi är många här ute som behöver höra det du skriver. Det är modigt av dig.
    Hoppas för din skull att du hittar ett ställe som kan ge dig det du behöver. Du är värd det.
    Tack för din fina kommentar hos mig. Tänker ofta på dig.
    Försök ha en fin dag/Gela

    SvaraRadera
  6. Hej min goda bloggvän!
    Jag blir ledsen för din skull och tillika riktigt upprörd över det bemötande du får i fråga om arbetsträdningen och möjligheter att få flexa lite grann!! Att det skall vara SÅ svårt att sätta sig in i en annan situation.
    Skönt att du kan skriva av dig här ändå, vi tröstar och ger dig många styrkekramar på din väg mot ett liv med jobb, där du blir respekterad som den du är och det du klarar av och framförallt bemötas som människa!

    Varför inte satsa på fotografering, du som är så duktig!?
    Många varma kramar! /Bea

    SvaraRadera
  7. Hej! Hoppas verkligen att du får tag i en bättre och trevligare plats att arbetsträna på. Man ska inte gå omkring och må dåligt så där. Tur att det finns vissa som lyssnar på dej och ställer upp. Det finns säkert massor av olika ställen och se till att den chefen är en mer förstående person.
    Önskar dej allt gott,
    Kramisar Birgitta

    SvaraRadera
  8. Hej Karin!

    Hoppas det känns något bättre nu. Det brukar hjälpa lite att pysa och att försöka lägga det där det hör hemma.Försöka att inte ta till sig det som egentligen inte rör en själv utan handlar om oförstående omogna människor som egentligen inte vet något om livet. De brukar vara bra på att känna med sig själv men saknar skrupler utan hejglatt köra över andra. Så stå på dig... annnars står de på dig! Kram Ingela

    SvaraRadera
  9. Hej vännen!
    Det är viktigt det du gör...talar om hur det fungerar, hur bemötandet ser ut och hur mycket okunskap det finns ute på arbetsmarknaden. Det finns såå många som är i din (och min) situation och ändå har man inte kommit längre när det gäller kunskap om att arbetsträning måste vara anpassad efter varje individ och dennes behov. Det borde finnas en obligatorisk utbildning för chefer om detta, eftersom fler och fler blir sjukskrivna för utbrändhet och utmattningsdepression och därmed blir det fler som man måste bereda plats för när möjligheterna för återgång till arbete finns. Strategier för att förebygga utbrändhet saknas oxå på de flesta arbetsplatser, jag har aldrig varit med om att man satsat på det. Inte heller har man någon uppföljning en tid efter att man börjat arbeta igen i de fall man kommer tillbaka till samma arbetsplats. Att komma tillbaka kan ta många år, om man någonsin gör det.
    Ibland känner jag att oförståelse är ett sätt att blunda för problemen.
    Nu ska jag njuta av dina vackra, blommiga foton.
    Bamsekram,
    Regina

    SvaraRadera
  10. Tack för din fina kommentar:)
    Usch vilken otroligt oförstående chef det verkar vara på din praktikplats! Tyvärr finns det ju alldelens för många av den typen och många verkar se arbetspraktikanter endast som "gratis arbetskraft" som bara ska slita på, för ingenting. Nä huvva! Hoppas verkligen du hittar något trevligare ställe att fortsätta din praktik på. Jag håller tummarna!

    SvaraRadera
  11. Hej Karin !

    Arbetsträningen du skulle få var det inte just för att kunna utvärdera vad DU INTE ORKADE inte köra dig i botten igen. Vi alla som tyckte detta var så stort o starkt att du nu skulle få känna vad du med SMÅ steg skulle kunna känna att du orkade.( Gnäll är inte detta gott att du kan ordlägga dig o sammanfatta det som du känner, tummen upp få det ur dig , säkert hjälper det andra att läsa )

    Empati kan man begära av folk, att dom kan förstå det är en stor önskan. Känner att mitt hjärta gråter, VILL att du skall få behålla livsglädjen över att få ha den ena foten ute ur dessa jobbiga åren. VARFÖR skall det vara så svårt att bara få försöka o finna fram till litet livsglädje i en arbetsträning,om kroppen skall ta stryk ja då är själen o tankarna snart neråt. Klart man skall pröva alla moment o hjälpa till litet här o där MEN DET ÄR DU som känner DIN KROPP o vad DU ORKAR.
    ÄR glad att denna arbetsplats nu bara blir ett glömt minne.

    Så gott att din läkare tager vara på DIG.

    Hoppas du hamnar i en blomsteraffär du har ju så mycket inom dig, men du arbetstränar o skall inte vara en som gör jobbet eller har jag fattat detta FEL. Du skall söka för att finna det som ger HELA DIG något som gör att du kan hålla dig uppåt, o inte skickar dig till att åter bli sjuk.
    Håller tummarna att allt skall gå DIN VÄG Konstigt att man skall behöva förklara sig hela tiden undra på att man blir LEDSEN.

    Gott att du är så tuff o tar tag i detta. ( Men hur länge skall man orka stångas med dumheten)

    Men kära Karin förstår att du har många goda vänner o det är GLÄDJE

    MASSSSSSSSSSSSSSSSSSSA Kramar från Götet Mona

    Tag vara på DIG du är värdefull,

    SvaraRadera
  12. Önskar dig styrka och uthållighet i din strävan att hitta en plats som passar just dig, dina förutsättningar och dina talanger.

    Tänk dig hur du allra helst skulle vilja att det ska vara, se ut och kännas på den platsen. Då vet du att du har hittat rätt, när alla dessa intryck från en plats stämmer med din vision.

    Själv blev jag nyligen närmast bönhörd, när jag äntligen fick jobb som kyrkvaktmästare, för det är något som jag visualiserat och bett om väldigt länge.

    Varma kramar från Outi

    SvaraRadera

Tack för alla små rara ord och kommentarer här. Välkommen tillbaka!
/Kram Karin


Related Posts with Thumbnails
 
". html>