14 december 2008

Väntan på något nytt...

Det är december och dagarna är korta. Snabbt lägrar sig mörkret och jag tänder fler och fler ljus för att lysa upp min tillvaro med. Vad väntar jag på? Det kan vara olika, men så här i slutet av ett år så finns det drömmar, förväntningar och längtan efter det som kanske inte blev på detta året men som jag skulle önska komma. Advent betyder ju ankomst. Ankomst av vad då? Eller av vem?
  I kristendomen begynnelse uppstod advent utifrån väntan på Frälsaren som skulle komma; Jesus och det är nog det som vi ofta förknippar ordet advent med. Men ankomst (av olika saker) kan vi ju ha även under andra delar av året, men det blir förstås tydligare precis så här nära inför ett nytt år. Då kanske jag blir extra filosofisk och tänker i de här banorna...


Men...Vad väntar i det nya året? Skall jag våga ta klivet och undersöka och låta mig ledas in i det? För ibland upptäcker jag att allting bara samverkat för någonting och att jag inte vet hur det gått till. Plötsligt dyker det oväntade upp, dörren till det jag längtar efter kanske står på glänt, och jag tittar lite nyfiket in...Vissa saker bara kommer till en när det är dags för det och ibland får jag ta ett steg vidare om jag vill in i det nya. Jag kan inte stanna tiden, hur gärna jag än skulle vilja...Livet går hela tiden framåt.

Och mitt i mörkret så finns alla dessa underbara ljus som sprider hopp, tillförsikt och påminner mig om att ljusare tider kommer framöver. Det är inte en slump att vi tänder ljus mitt i det mörkaste mörker...det handlar nog om att vi hela tiden sträcker oss efter ljuset. Mörkret kan vara behagligt för en tid och  det är nödvändigt för att man skall kunna slappna av och bli utvilad. Men att förbli i det för länge söver, får en lite att tappa gnistan. Då får jag tända ett ljus och påminna mig om att det kommer ljusare tider...trots allt.


Himlen själv sänder ju ibland små hälsningar om detta också... Hur härligt är det inte med snöflingorna som faller ner och både lindar in och lyser upp vår omgivning mitt i mörkaste vintern. Riktigt tröstande att tänka på....   På sommaren strålar ju sommarljuset in över oss och jag kanske rent utav tar det allt för givet...

Vad väntar jag på eller på vem? Jag skall inte ge upp mina drömmar! 
De kommer, förr eller senare. Jag vill fortsätta hoppas åtminstone. Och...jag fortsätter undersöka och leta mig fram och jag kanske får se dem och gå in i dem när jag som minst anar det, lite i sänder, en efter en . Livet med sitt härliga ljus, möter mig då..."Äntligen", säger jag och andas ut!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för alla små rara ord och kommentarer här. Välkommen tillbaka!
/Kram Karin

Related Posts with Thumbnails
 
". html>