I helgen när det var så vackert väder, så tog Tomas, jag och Kajsa en sen eftermiddagsutflykt till Glumslövs backar, bara någon mil söder om Helsingborg mot Landskrona till. Ett par timmar senare gick solen ned och visade de underbaraste färgerna på himmelen. Man kan säga att det var en mättad eftermiddag, både av intryck och färgskalor.
Markerna var fortfarande sumpiga och våta efter allt regn, men därför även friska och prunkande i sina färger.Vi beslöt oss för att vandra över dem.Vi hade vinterstövlar på oss och en förväntansfull vallhund med oss så vi ville gärna göra detta. Vad gör lite gegga när man får frisk luft och vackra vyer och en lycklig hund i sitt esse? Det var bara fåren som fattades.
Det är väldigt många bilder från turen, så så jag får nog dela upp det i två inlägg. Varför så många? För min egen dokumentations skull. Så får ni bonusen av att kunna se det också. Håll till godo!
Vi gick över det gröna fältet och följde därefter stigen längs med staketet.
Man är verkligen långt upp och ser djupt ner i dalen. Och utsikten över Öresund, Ven och Danmark, fantastisk!
Kajsa var verkligen på de rätta markerna för en vallhund.
Hon njöt säkert lika mycket av omgivningarna och utsikten som vi andra gjorde.
Många nya dofter att ta in för en valp.
Man får stanna upp för att ta in och kunna smälta det vackra lite i sänder.
Hänger du med matte?
Så traskade vi då neråt från kullarna i den vackra gyllene eftermiddagssolen, till de prunkande men våta markerna.
Vackra gårdar runt omkring.
Det alltför blaskiga fick man ju undvika bäst det gick. Kajsa hittade snabbt sina vägar att komma torrskodd över våta fält.
Jag hoppades Kajsa kunde navigera mellan lite tistlar som fanns här och där, och det gjorde hon tydligen. Inga skador på tassarna som väl var.
Nya kullar i blickfånget överallt.
Och hus som gömde sig bakom.
En vallhund i sitt rätta esse – en fårhage.
Hon hade bra gärna velat valla får, men hon sprang av hjärtans lust ändå.
Det är något visst med den kraftiga brunsvarta jorden på bördiga marker. Nästan så jag ville böja mig ner och sniffa…men det var lite fruset och då försvinner den härliga doften.
Kajsa håller nog med.
Frusna små vattenpölar som man får lust att trampa igenom, bara för att höra knastret när isen spricker. Barndomsminne som ännu sitter i.
Att stanna upp bara för att titta på åsynen av ett enda träd mot en himmel, är så avkopplande.
Här sprangs det över den ojämna marken som att det var rena motorvägen. Och matte fick andan i halsen ibland och tänkte på brutna tassar…
Långt upp på en av kullarna går det folk-det säger lite om perspektiven och områdets storlek.
Härligt böljande landskap överallt.
Här var vi relativt nära havet och nedanför låg några hus med en underbar utsikt.
Ön Ven, såg ut att ligga bara ett “stenkast” ut.
Kajsa, på längden och tvären. Svårt att låta bli att fota henne!
Utsikt mot Danmark.
Trätrappor in i hagarna såg man överallt.
Brottningskamp med en pinne, men matte var lite sent ute med kameran.
Utsikt från en av kullarna
Dags att upptäcka mer…
Målmedveten styr hon stegen.
Hmmm, intressant!
Måste kika ner i hålet och se vad som döljer sig där…
Ja, men jag var ju så nyfiken..Vadå? Bli stucken/biten i nosen? Jaha! …mest på sommaren? Ska lägga det på minnet.
Fler blöta områden att undvika.
…vilket Kajsa var en mästare på.
Härligt “bubbliga” grästuvor-liknar bubbelplast.
Nu bär det uppför igen!
Tomas - Min älskade man!!!
Husse bad henne sitta ner, men hon la sig ner istället.
Hon är en otålig valp, och hoppade upp på husse för att försöka få godisbiten. Aj, aj!!!
Här tar hon snällt gottebiten ur husses hand…
…och får lite uppskattning för detta.
…och blir förstås glad! Yippie, jag gjorde rätt!
Tittar snällt efter mer.
Blir trött när det tar för lång tid.
Kom igen nu då, husse! Jag sitter ju fint!
Det var ju förfärligt så sakta han tar det, jag får snabba på det lite…
Ja, ska minsann ha gottebiten!!!
Att ligga på backen här och kika upp mot månen en varm vårdag hade inte varit så dumt.
Fundersam liten tös.
Vackert! Trädkronorna är lika runda som backarna.
Fortfarande finns en del kraftledningar kvar genom landskapen.
I det gyllenen solljuset blir det höga gräset så guldrött.
Friskt vårvinteraktigt!
Det finns så många fina blickfång ute, om man ser dem.
Staket slingrar sig uppför kullarna och bildar en vacker linje i landskapet.
Solen reflektera i gårdens fönster i närheten.
Risigt men ändå busigt fint silverskimrande gräs vid vägkanten.
Avskalat men vackert ändå med den mjuka bakgrunden.
Fler gårdar…och vackra vårvinterträd, som får färg av den gyllene eftermiddagssolen.
Ett litet sportflygplan kommer förbi uppe på himlen, och min man blir lyrisk. Fick på sin födelsedag en “Spaka-själv-tur” i ett sådant plan.
En foderlåda som snart ska i bruk igen.
En stor avblåst gren bildar ett vackert stilleben där det ligger.
Skirt blänkande gräs pryder den lilla vägens kanter.
Olivfärgad mossa på ett gammalt träd.
Ett knotigt och hårt beskuret pilträd.
Nu är inlägget redan jättelångt med alla bilder, så i nästa inlägg kommer resterande foton från vår promenad i Glumslövs backar och kvällssolens magiska färger. Ta dig tid att njuta av det enkla och vardagliga, och allt det som du kanske sett så många gånger förr, ty däri bor det vackra! Unna dig små pauser och titta efter det!
Ha en riktigt trevlig helg! / Kram Karin
Tusen Tack för att jag fått sett Öresundsbron, Danmark och allt runt omkring <3<3<3
SvaraRaderaJag har aldrig varit dit, i dessa trakter... så otroligt vackert!!!!
Du visar med bilderna så vackert, jag blir tagen i hjärtat av det vackra...
Kärleken lyser igenom på bilderna, så vackra och fina...
Marken, luften, naturen andas och man kan nästan känna hur det känns där på plats.. SÅ VACKERT!!!!
Tack Du älskade Karin... min goa underbara syster....
Önskar jag hade en sådan miljö att vara vid... med havet in på knutarna och så fina bilder...
Jag avundas det vackra som Du så härligt delar med dig av...
Du fina goa rara härliga vän <3<3<3
Jättefina bilder på hund och natur.
SvaraRaderaKärlek......Malla