Ett par sagolika dagar i dess bästa bemärkelse från en paradisö. Del 1.

Förra helgen var min man och jag iväg på en liten semestertripp till Småland. Vårt mål var Kungsö, i sjön Sommen, en bit från Tranås. Eftersom det är 35 mil dit, så orkade jag inte åka hela sträckan i ett svep när jag mår som jag mår. Därför gjorde vi en avstickare till en av mina allra käraste väninnor sedan många år. Hon bor i Sjötofta, en liten bit från Gislaved, med sina två fosterpojkar, Johannes och Martin. Anki och jag har känt varandra sedan 1983, 28 år, men jag hade ännu inte varit där hon bor nu. Idylliskt mitt ute på landet!!! Vi fick en underbar eftermiddag tillsammans. Grillade, skrattade, pratade minnen och hade det så härligt. På morgonen nästa dag for vi vidare mot Kungsö.

Laxburgare och hamburgare stod på grillmenyn. Mums!

Katten Anubis, ett riktigt litet keltroll ville bara mysa hela tiden, och hunden Algot var på glatt humör och viftade på svansen hela tiden. På altanen fanns två fågelbon, och Talgoxar flög i skytteltrafik med maskar i näbben till de pipande fågelungarna under taket.

Här är då hela Ankis familj samlad. Vä upp: Johannes, Hö upp: Martin, Vä ner: Anubis, Hö ner: Algot, Mitten: Anki.

TACK goaste Anki för en jättehärlig eftermiddag och kväll tillsammans med er och gästfriheten att låta oss sova över. Ni bor så fint och är en så mysig familj.

Bildcollage från paradisön Kungsö.

Min svåger Jonas (Tomas mellanbror) och hans fru Malin har tillgång till en egen ö, som större delen av släkten på Malins sida äger tillsammans. Den har ärvts och gått vidare i några generationer nu. Nu bjöd de dit oss att fira hennes födelsedag där tillsammans med deras två småttingar Oscar, snart 2 år, och Victor 8 månader.

Malin, Jonas och lille Victor. Oscar sov inne i stugan när bilden togs.

Min svärmor Maria, och svärfar Staffan var också där, samt ett av syskonbarnen (Tomas systers) Josefin 10 år. Inbjudan löd: Välkommen till Paradiset! Och ett Paradis var det då sannerligen. Jag tog inte mindre än 1000 bilder från den helgen, pust, och nu har jag valt ut några stycken till detta inlägget. Jag kommer att dela upp det i 2 delar. I detta inlägget får ni se ön och omgivningarna och i nästa inlägg kommer jag att visa lite närbilder på blommor och växtlighet där.

Liten och ringlande gick stigen bort mot båtbryggan där vi skulle ros över till ön ifrån. Lummigt, fåglar som kvittrade, doft av grönska och magiskt i luften var det denna eftermiddag när vi kom dit. Fullt av grönskande ormbunkar och ett flor av Förgätmigej. Nu äntligen är vi framme vid båtbryggan och kan se över till ön. Va spännande!

Min svåger hämtar och lämnar av oss. I den lilla roddbåten stuvar vi in all packning och så bär det över till den söta lilla ön. Vilken idyll som möter oss! Lummig grönska, rött torp med vita knutar, upplagda båtar…Svärmor kommer med fika ner på bryggan. Det sitter fint med en kopp kaffe på båtbryggan.

Svärmor Maria. Hon är en så klok och vis kvinna. Tiden gick så snabbt på ön, så jag hann tyvärr inte riktigt prata med henne så mycket som jag egentligen hade velat. Det är ju inte så ofta jag träffar Tomas släkt pga min dåliga hälsa och lång resväg (55mil enkel resa). Det är synd tycker jag.

Svärfar Staffan är rolig. Han har mängder av historier och händelser från djupaste Norrland att berätta. Barnbarnen kommer att få höra de mest fantastiska berättelser och kanske till och med få lära sig lite bygdemål däruppe ifrån?

Fläktar det för mycket ute på bryggan så går det också bra att fika under äppelträden vid någon av de små röda stugorna.

Att lägga sig ner i gräset under en massa äppelträd är så avkopplande. Det blir mycket olika perspektiv när man ser något nytt. Då är det skönt att förankra sig i det lägsta perspektivet; i gräsnivå och bara ligga och vila ögonen lite från alla panoraman.

Ännu en liten stuga till. Det finns plats för oss alla att sova över. Här känner jag verkligen att jag är i Småland, även om det är i de norra delarna. Husen är så typiskt Småländska. En gammal zinkbalja blir en härlig bassäng för de små.

Detta söta lilla hus sov jag och Tomas över i.

Sött beläget nere vid vattenbrynet. En gång i tiden var detta stallet på ön.

Jag föreställer mig genast vad vackert det måste vara på morgonen att vakna och titta ut över vattnet genom detta fönstret.

Och ja, det var det verkligen. Rakt nedan för oss var vattnet. Det är nog det närmaste vattnet jag har bott i ett hus.

Morgonfriskt och fräscht krispigt är det att öppna dörren och gå ut i denna ljuvlighet på morgonkvisten. Man drar ett djupt andetag och bara njuter…Så tacksam att få bli inbjuden att vistas på en sån underbar ö ett par dagar.

Precis bakom “vårt” hus så ligger den gemensamma toaletten; detta lilla charmiga utedass a la Lyx.

Förutom själva dasset i lite snyggare tappning än de man annars råkar ut för vid badsjöar, så finns det ett ordentligt handfat med rinnande vatten (kallt) samt en dusch. Lyx för att vara ett utedass tycker jag!

Det är en sommaridyll utan dess like här. Som att man förflyttats till en saga med Bullerbyn, Emil, och Skärgårdsdoktorn på en och samma gång.

Josefine har blivit så stor sedan jag såg henne senast, och glad och sprudlande som vanligt. Men också mycket förståndigare och klokare att prata med trots att hon bara är 10-11 år.

Inte dumt med en sådan liten kusin…Dem ser ut att trivas ihop.

Ett riktigt litet charmtroll är han; Victor.

Hjälp anländer då vattenpumpen plötsligt slutar att fungera. Inget vatten i kranarna. Bara att hämta vatten från sjön och koka för mat och dryck, och att blaska av sig i sjön. När problemet är fixat efter några timmar är vi alla så tacksamma och glada. Båtbryggan till höger i bild var underbar att bara knata ner till och sätta sig och njuta, eller att sitta på och prata med söta Josefine, systerdottern. Vilken avkopplande plats.

Dags att ro ut en sväng med båten och se omgivningarna på ön, utifrån från sjöperspektiv.

Jag, min man och systerdottern beger oss ut. Upps! Flytvästarna blev visst kvar på ön, hmm!

Först rundar vi öns norra udde och sedan den södra udden. Tomas ror oss tryggt runt och jag sitter blickstilla för att inte riskera drutta några objektiv i vattnet eller ännu värre, mig själv.

Måsarna flyger ovanför oss, och förs ibland fram med vindarna, helt stilla i luften.

Badbryggan på öns södra udde ror vi förstås förbi. I ren obetänksamhet eller snällhet, fniss, lovar Tomas sin systerdotter att hoppa i vattnet därifrån lite senare. Han som är en sådan badkruka. Hjälp hur ska detta gå? Svaret kommer här:

Efter ca 45 minuters otålig väntan av mig och Josefine på att min man, Herr Badkruka, ska hoppa i vattnet (ståendes på stenen för att mentalt förbereda sig) så sker det då äntligen! Plask i, och frustande upp! Vattnet var 15 grader kallt! Bra gjort!

I vassen njuter fiskmåsarna av utsikten också.

På södra delen av ön vid stugorna, så ser man rätt över till fastlandet och den fina kyrkan, vackert belägen nere vid Sommens strandkant.

Nere vid strandkanten ståtar denna fina stenen med den skira björken bakom, som fond. Jonas och Malin berättar att det nyligen gjorts rön på ön av många fornminnen, daterade 4000 år bakåt i tiden. Platsen har varit en offerplats och därför finns många liknande stenar uppställda på ön. Jätteintressant!

Framåt kvällen guidades vi runt på den lilla ön och fick se varje skrymsle.

Vi gick upp på höjden av ön, där man ser långt iväg ut över Sommen. Växtligheten är både barrträd och lövskog. Tänk att äga en ö med såna panoraman och variationer.

Lilla Oscar knatar glatt på han också…

Vattnet glittrar vackert mellan de raka, ståtliga tallarna i den goa kvällssolen.

Det är fullt med vitmossa i skogen och ute vid klipporna.

För att inte tala om allt Blåbärsris där. Det kan bli mycket blåbär att plocka om inte det blir alldeles för torrt där i sommar. Kunna plocka och laga blåbärspaj på en egen ö är få förunnat. Woaw, jag hänförs hela tiden!

Här sträcker sig klippan långt ner mot vattnet. Tyvärr syns inte perspektiven på bilden, med branterna. Därifrån jag tagit bilden finns det en bänk där man kan sitta och se på solnedgången. Riktigt romantiskt!

Solnedgång i olika faser

Det är fantastiskt att kunna följa solnedgången från det att det bara är en svag, svag rodnad på himlen, då det blir gyllene, mer brinnade gult och orange, och när solen till slut gått ner, och den rosaröda tonen tar vid, för att så småningom ebba ut i den blå timmens vackra färg.

Lite längre bort är det ett riktigt brant klipputsprång (syns som sagt inte så bra på foto) som förstås min man inte kan låta bli att klättra ner för. Han lyckas utan att slå sig sönder och samman och gör segertecknet.

Fascinerande och rätt obegripligt hur ett träd kan bryta sig upp genom klippan. Här syns bara nedre delen, men visst är det fantastiskt vilket liv och vilken växtkraft det finns i en sådan här Björk.

Vid södra udden skymtar jag ännu en bänk att slå sig ner på och njuta av utsikten ifrån.

Det är vackert att titta ner på de röda stugorna, gräsmattorna och bryggorna.

Huset Tomas och jag bor i, och utedasset, sett uppifrån kullen.

Några steg längre bort syns ett annat rött hus som heter “Fridhem”. Där satt vi ibland och fikade mellan alla äppleträden.

Det är riktiga höjder man kommer upp på här på ön, trots att den inte är så stor. Kan den vara 500 meter från södra udden till norra udden kanske?

 

Tjohooo! Va kul det är att leka och busa med farfar!

Det var inte mycket vi var inne i stugorna när nu vädret var så fint, men en liten stund på kvällskvisten blev det att slå på TV´n a la 70-tal, och checka läget i världen, utanför denna paradisö.

Oscar har blivit riktigt stor nu, hela 2 år. Då börjar man upptäcka världen och få intryck på ett annat vis. Han var denna gången inte den lättaste att få bilder på, då han var lite reserverad och blyg, men några stycken blev det trots allt.

Avskedets stund. Tomas har burit ner vår packning till båtbryggan. Det är dags att lämna ön och köra hemåt till Skåne och vårt kära Helsingborg igen. Det är svårt att tro att vi bara vistats på ön ett drygt dygn, för det är så många intryck man fått så det känns som flera dagar.

TUSEN TACK Malin och Jonas för att ni bjöd hit oss till ön, och vi fick uppleva allt detta vackra. Vilken lisa för själen, och så kul att träffa er allihop! VARM KRAM TILL ER!

Mitt nästa inlägg, dvs del 2, blir macrobilder, och närbilder av blommor, växtlighet och rara detaljer från ön. Väl mött igen då, alla bloggläsare!

/ Kram Karin