Vart tog den söta lilla grodan vägen…ingen som vet….?

Denna lördagen satte jag av för att fota Klockgrodor i Tvillingkärret på Mölle Fälad. Jag förberedde mig med regnkläder, stövlar och plastpåse till kameran, eftersom regnet hängde i luften. Molnigt väder är bra ur fotosynpunkt, då det plockar fram motivens färger fint. 3,5 mil iväg från Helsingborg, norr över, låg målet, och med min man som chaufför, begav vi oss iväg.

HÄR kan ni lyssna på ljudet från just dessa grodorna i Tvillingkärret som jag så gärna ville se och höra. De har t.o.m vunnit en internationell tävling. De´ni! Du kan läsa mer om detta i länken”HÄR” ovan. Dubbelklicka på den. Stäng gärna av musiken/fågelkvittret på spelaren i högerspalten på bloggen, så du slipper två olika ljud som blandas.

Denna bilden är hämtad/lånad från http://groda.info/fakta.html

***

Rätt utrustad skulle det sedan bara vara för mig att lägga mig platt ner i “grässumpmarken” och invänta de söta små grodorna, redo att snabbt föreviga dem på bild. Klockgrodan är grön med rött på magen, alltså en väldigt charmig liten prick, och deras spelande, kväkande, ja egentligen uppvaktning, låter som kyrkklockor, därav namnet. Jag såg verkligen fram emot att se dessa små grodprinsar i verkligheten.

När jag klev ur bilen fick jag riktig sommarkänsla trots de regntunga skyarna på himlen. Kika bara på denna ljuvliga sommarglänta.

Psst. Bilderna gör sig bättre i större format. Klicka på dem om du önskar detta.

Massor av blå Förgätmigej i dikeskanterna. Visst är de vackra?

Med en uppritad vägbeskrivning i handen och rustad från topp till tå skred jag till verket. Ändå skulle det visa sig vara lättare sagt än gjort att hitta dessa grodor.(Min man blev kvar i bilen, för dumt nog hade jag berättat att det var gott om snokar där. Tanklöst av mig. Inte så kul att höra om man har ormfobi.)

 Mål 1: Hitta groddammarna och fota några(dröm)bilder på dessa speciella grodor.

Jag styrde stegen ner mot havet där en del av dammarna skulle ligga. Överallt strosade betande kor.

Tur att jag hade stövlar på mig för det var gropigt och sumpigt överallt och lätt att vricka foten vid ett felaktigt tramp.

Dessa fantastiska bomullsliknande strån fyllde “havsängarna”. Är det någon av er som vet vad detta är för en slags växt eller blomma?

I hagarna blommade typiska växter som trivs nära havet, och drivved och musslor låg om vartannat, ditförda av stormbyar.

Blommorna ja, här den typiska Strandtriften i rosa små ruggar som bildade stora rosa ängar.

Både får och kor gick och betade överallt. Hage efter hage var fyllda av djur. Under tiden dessa får sprang över ängarna passade en del av dem på att få sig ett litet nyp, fniss. Ingen privacy här inte.

Ett får stannade upp och bräkte en hälsning åt mig. Trevligt!

Invid ett gammalt stenskjul stod flera tackor, och deras små lamm vilade i gräset.

Visst ser det härligt familjärt ut?Tackan liksom säger “Välkommen till oss”!

Lilla bruna Bää traskar efter mamma Får.

Plötsligt blir det “får-race”! Vad i all sina dar händer? Huvudpersonen i flocken visade sig vara det lilla pigga leksugna lammet Bää, som sprang över stock och sten, medans de äldre fåren försökte få styr på det.

Hmm, vart tog han nu vägen? (Nedanför i skrevan fnissar Bää “haha, dem ser mig inte”)

Jag fullkomligt njöt av att se livet i hagarna!! Rofyllt vilande låg korna med sina kalvar och mumsade gräs.

Helt bedårande är de små kalvarna. Det gick bara inte att titta sig mätt på dem.

Men… jag var ju ute efter groddammarna.” Jag får ta stigen lite längre bort…”

Sådana här hagar ger mig såna vällustkänslor. Kanske för att de uppvisar ett sånt fridfullt tillstånd? Här finns inte många problem, mest vila och avkoppling.

Skira maskrosbollar överallt! Jag vill stryka dem mot kinden, men då går de sönder.

Det regnade mer och mer medan jag gick och jag skylde kameran så gott det gick under min jacka. Tur att jag rustat mig med rätt slags kläder och skodon. Det heter ju att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Är böjd att hålla med om det.

Ko-familjen samlad, stora som små.

Hmm, kossorna bryr sig minsann inte om att det ska vara “kliniskt rent” när deras små kalvar ska ha “nappflaskan”. Gegga både runt spenar och ben. Nästan lite scoutstuk över det, om ni förstår hur jag menar, fniss?! Dem får härdas, de små. “Lite skit rensar magen” Precis som vi lärde oss i scouterna, hehe.

Visst är de helt underbara dessa små kalvar? Skulle gärna vilja krama om dem. Dem ser lite nalleaktiga ut.

Liten trött vit kalv.

Dessa tjurar ser trots allt rätt godmodiga ut. Hur mycket ser de egentligen genom den långa luggen?

Till slut hade jag tillryggalagt en bra bit längs havet och gått genom många hagar. Jag beslutade mig därför för att vända, och bege mig tillbaka. Groddammarna hittades inte idag i det mulna och regniga vädret.

Lite respektingivande var det allt att behöva gå genom hagarna igen, nära de stora tjurarna. Jag orkade bara inte gå den långa omvägen ner till strandkanten för att undvika dem.När de reste sig i sin fulla längd, och fyllde hagöppningen, darrade mina knän lite. I synnerhet en stor svart tjur med enorma horn stirrade länge på mig innan han beslöt sig för att släppa igenom mig, och makade på sig. Tack för det, pust!

Jag pinnade snabbt förbi, och på vägen hälsade jag på en ko och hennes kalv som gav mig sin vänliga och nyfikna uppmärksamhet.

Trots att jag inte hittade groddammarna, så var jag fylld av så mycket andra härliga och ljuvliga intryck. Tänk att en regnig dag ute i hagarna kan ge så mycket. Det var den trevligaste promenaden i regn jag haft på mycket länge!!

Därefter åkte vi upp till Y & M som föder upp islandshästar. För drygt två veckor sedan fick en av deras hästar ett litet föl, och jag var välkommen dit att fota den om jag ville. Det går ju bara inte att motstå för en djurälskare som mig.

En varm kopp kaffe och lite prat i den sköna inomhusvärmen, efter en och en halv timmas kylig promenad ute, var verkligen uppskattad. Vilken fantastisk utsikt de bor med, över både hagar och ängar med havet som fond i bakgrunden.

Mål 2: Träffa det lilla islandsfölet Victoria och fota henne.

Dags att gå ut och hälsa på islandshästarna. Godmodiga och kelna var dem, och gottesugna. (Får nog se till att ha lite morötter i fickorna när jag ska träffa hästar).Längst bort i en av hagarna låg så nyförvärvet. Gullig så det förslog!!! Detta lilla mirakel får ni se sist i mitt inlägg här. Hoppas ni njutit liksom jag av denna regniga försommardag i hagarna.

Efter en förtydligad vägbeskrivning av Y, visade det sig att vi hade kört förbi den närmsta utritade groddammen utan att se den. Vi åkte tillbaka och jag satte mig i det våta gräset och inväntade ivrigt att någon groda skulle dyka upp ur dammen för att andas och kväka lite. Men ack nej, ingen ville fram i regnet. Jag förstår dem. Bättre att gosa på botten av en varm damm och andas inne i buskagen fritt från kameralins och åskådare. Klockgrodorna letar jag vidare efter en solig dag; då håller de sig nog framme. Det blir morgonbussen hit då.

Här kommer till sist ett bildspel med det söta lilla fölet Victoria. Vill du se bildspelet i helskärm så dubbelklicka på någon av hästbilderna, så förs du vidare till ett större format av bildspelet, där du har ytterligare möjlighet att välja Full Screen.

A. Lilla islandsfölet Victoria

B. Drygt två veckor gammal

C. Med lockig liten man

D. Det är bäst nära mamma

E. Pigg i blicken

F. Vad säger hon månne?

G. Gott med lite di

H. Skönt att bli smekt av mammas huvud

I. Hon är verkligen ett näpet litet föl

J. Vilka godmodiga islandshästar

K. Åhhh, en varm go mule!

L. Jättemycket TACK Y för värmande kaffe i ert fina kök. Va underbart att få se hur vackert ni bor både inne och ute och träffa era underbara hästar, inte minst lilla söta Victoria! Vilken härlig upplevelse! / Kram Karin