…och i sin allra bokstavligaste bemärkning. I fredags förmiddag, var jag tillsammans med min man, nere vid havet, och promenerade. Han hade en ledig dag, och vad är underbarare att göra en sådan dag när äntligen solen skiner ute efter många grådagar? Vi klädde på oss varmt och begav oss ner till stranden. Jag har inte varit där på jättelänge eftersom jag måste ha bil för att ta mig dit ut. (Jag har haft förbud att köra bil sedan i höstas då jag fick ett par EP-anfall och blev inlagd för utredning på sjukhuset. )
Jag vill ut till de lite mer genuina strandområdena, lugnet som finns där, och inte bara gå längs havet via strandpromenaden på en asfalterad stig bland många andra människor.
Jag fick passa på att njuta extra mycket, för neurologläkaren ringde mig i torsdags och meddelade att hon hade sett skarpa vågor på sömn-EEG´t som jag var och fick gjort på sjukhuset för ett tag sedan. Det indikerar att jag har en känslighet i min hjärna för att kunna få EP-anfall vid belastning, och därför vill hon nu hålla koll på mig ytterligare en tid. Det innebär rent konkret att jag inte får köra bil förrän tidigast i juni månad igen.
Lagbestämmelserna är ju mycket stränga på det området. Helst skall det gå ett helt år från det man får ett anfall tills man kan köra bil igen även om det kan vara det enda av sitt slag man råkar ut för i livet. Jag kan ju på ett vis förstå det, för det vore ju förskräckligt vad som kunde hända om man fick ett sådant anfall när man kör bil.Man blir ju medvetslös på fläcken.Men det var ändå ett litet bakslag som kändes jobbigt, när jag nu äntligen hade fått lov att börja köra bil igen, och jag blev ju förstås lite ledsen. Hade planerat att göra lite olika utflykter med min kamera och fota nu när dagarna blir ljusare och våren sedan kommer. Nåja, inget att göra åt det. Bara att ställa om sig och fota lite på närmre håll istället. Nån gång då och då kan jag ju ta bussen iväg någonstans.
Tillbaka till stranden…Det första jag gjorde var att lägga mig raklång i sanden och börja fota…tång, vågor, stenar, musslor, snö…ja lite av varje. Ohh, så roligt jag hade, och bara känslan av att smidigt kunna lägga sig på marken och lätt komma upp igen, pga. viktnedgång(hittills 16,5 kg), och mindre smärtor var fantastisk och gjorde mig upprymd. Så här kommer ett helt gäng bilder från promenaden vid havet. Hoppas Du kan föreställa Dig de varma solstrålarna, måsarnas skrik, tånglukten, vågornas ljud mot strandkanten…Titta och njut!
(Copyrighttexten får tyvärr stå i mitten av bilden, för att förhindra bildstöld och bortbeskärning av mitt namn. Det är inte roligt att hitta sånt på andras sidor)
FÖRSTORA GÄRNA UPP BILDERNA FÖR ATT SE DETALJERNA TYDLIGARE!
Här och var låg lite snöfläckar kvar
I tången låg stenarna och gnistrade, runda och lena
Med näsan i sanden njöt jag av utsikten
Röd tång av solstrålarna i motljus.Vackert!
Pärlemorbelagd mussla i snön
Pärlemorbelagd mussla på utsidan
Resterna från förra årets blomning, men riktigt färgrik ändå, när man kikar riktigt nära
Båt uppdragen för vintern låg vid nyponsnåren och plasten som en gång legat över båten har nu ätits upp av vinden
En härlig dag för paddling i sundet
Vattenskum la sig över tångruskorna när varje liten våg slog in
Ljuvliga små böljor rullar in
Fiskare ute på sundet med sin båt
Tångtrassel som färgats rödlila av naturliga orsaker
Stenar blir så vackert mjuka och färgglada när vatten strömmar över dem
Visst ser de härligt “mjuka” ut?
Bubblor och stenar, stort och smått i runt format
Vatten som strilar som silvertrådar över stenarna
Tången lyser vackert grönt längs strandlinjen
Här blir tången härligt limefärgad i solljuset, och en vacker kontrast mot de mörka stenarna
Vågor igen som påminner mig om…just det; glasnudlar!
På stranden låg små högar av kvistar med limefärgad bark
Med kinden mot bryggan ville jag bara vara nära det som hör havet till
Gnistrande mussla i vackert silverfärgad snö
Taggig vissen nyponkvist nere i snön. Ser kallt och ensamt ut.
Med solstrålarna på det vissna, blir det plötsligt gyllene och vackert
En riktigt härlig strandkänsla att gå på den knastrande tången och njuta av alla dofter, ljud och intryck
Det vackra blå havet accentueras här och där av en färgglad röd boj
Någon har slängt en gammal växt på stranden. I solstrålarna ser den ut som silvertrassel
Det finns gott om vackra stenar längs stranden. hela tiden får jag stanna upp och njuta!
Konturerna i denna sten är så vackra, och så en rand, nästan som en guldlinje har dragits
Mer lilafärgade tångruskor och havsväxter
Ljuvliga stranddraperi…längtar till att ligga bredvid i solen
En liten portal i stråvärlden
En stig in till ett hus från stranden. En övergiven boll efter lek…
Fler vissna blommor, med vackert gyllene toner om man tittar efter lite närmre
Nosen på en upp och nervänd båt. Väntar till det blir dags att sjösättas igen
Toppen på ett gyllene strå. Vackert i all sin enkelhet.
Ha en härlig vecka!! / Karin
Tråkigt att du inte får köra bil, men ååå så härligt att vara smärt och smidig och så härligt med en dag vid havet! Jag har också en otrolig längtan till havet, där mår jag bra. Härligt med den saltstänkta vinden och den öppna horisonten.
SvaraRaderaÖnskar dig en underbar måndag!
Kram,
Regina
Hej Karin!
SvaraRaderaDet är så roligt att få titta in här ibland. Du är ju så otroligt duktig på att hitta fina bilder.
Tänk att du har gått ner så mycket i vikt. Det skulle ju jag också vilja göra, men jag tycker att det är jättesvårt.
Synd bara att du inte får köra bil på ett tag, men det är ju bäst att låta bli då.Tiden går ju så otroligt fort nu så snart är det vår och sommar.
Önskar dig allt gott!
Stor kram från Livsnjutare!
Vilka härliga bilder. Kunde nästan känna doften av hav och måsarnas skri. Ha en fin dag/Gela
SvaraRaderaMåste vara underbart att få bo nära havet,jag bara ÄLSKAR när jag får åka ner till kusten på sommrarna.krya på dig vännen.Kramar Ulrika
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaVilka bilder....är alldeles betagen av dem...och din nu lättare vandring vid havet. Trots alla motgångar så sänder du en glimt av att det positiva överväger det negativa.
Jag körde inte bil på 1 1/2 år utan fick snällt ta bussen...knepigt i början men jag vande mig även vid det.
Önskar dig en härlig fredag, kram/caja
Hej Karin!
SvaraRaderaTråkigt med dina EP-anfall och bilkörningen. En tanke: Är du utsatt för mycket stress igen? tänkte på det läkaren sa om kurvorna och belastning.
Som vanligt tar du underbara bilder. Havet och naturen är fantastiskt vackert.
Önskar dig en fin helg
Kram