Ridåer och Verklighet…mina reflektioner runt en installation.

Hej alla härliga bloggläsare! Välkomna till min sida!

Idag tänkte jag att Ni skulle få följa med mig på en liten “söt” och färgglad installation på Sofiero. När jag var där förra veckan och fotade Rhodondendronblommor, så kom jag plötsligt till ett hus med en gavel; ja en dörr på gaveln, som påkallade min uppmärksamhet. Kika här:

 

Jag undrar förstås genast vad detta är för något? Vilka färgglada gardiner! Eller? Nyfikenheten tar överhanden…Jag tassar in på området och kommer till denna öppna dörren…

Plötsligt inser jag att jag varit här förut. Under Trädgårdsfesten i fjol. Då var här en installation med bla en gigantisk portal gjord av bruna plastkrukor. Aha, tänker jag nu…Låt mig se vad som visas här nu! Så kliver jag in…

 

Till vänster i rummet hänger denna fyrkant i någon slags plast tror jag. Hjärtan på längden och på tvären. Coolt! Så blir jag varse om den stilla och ljuvliga musiken som fyller hela rummet och får mig att slappna av.

Till höger om fyrkanten med hjärtan skymtar jag ett färgglatt fönster i en skrubb eller ett rum. Jag stannar upp och njuter av att se den lilla skymten…Alla väggar, tak, utrymmen är för övrigt vita så detta lyser som en dyrbar skatt…lockande…glatt…hemlighetsfullt. Naturligtvis borde jag gå bort till “skrubben” och kika vad mer som finns där, men jag känner lite nyfiket och försiktigt undrande; Vad är detta?

Jag ser en skylt precis innanför dörren och tassar bort där…och läser dessa raderna…Ahhaa!

Mina ögon dras åter till vänster… Hela rummet är fyllt av dessa hjärtan och blommor, var jag än tittar. På reflekterande material, glas, plast, metall mm.Från tak till golv.Lodrätt och vågrätt. Ljus strömmar in genom dessa hjärtan borta vid en dörr… Så vackert att mötas av denna varma, omtänksamma och kärleksfulla dekoration vid en dörr. All osäkerhet om vad som döljer sig bakom, bara försvinner och ersätts av tillit, värme och inbjudande glädje.

Ett av fönsterna på samma sida som ingången lyser harmoniskt och lugnt. Åhhh…grön färg…mmmhh, jag slappnar av ännu mer. Sinnet slutar snurra av alla intryck och blir lugnare och jag skymtar ett gammalt, kraftigt och vackert träd med en fårad stam genom fönstret. Stabilt, lugnt, allt under kontroll. Jag förankrar mig och svävar inte iväg på fantasins kreativa moln just nu. Jag börjar smälta det hela…

Från andra gaveln målas färgglada solreflexer upp på tegelgolvet, genom stora fönster, och liksom förstoras ytterligare på det höga draperi som hänger ner vid sidan av från tak till golv. Ljust, livfullt, sprudlande dansar livet med sina återspeglingar framför mig med sina härliga uttryck!Mmmhh, vad jag trivs här!

Plötsligt ser jag något som verkligen symboliserar livet och som är så levande; en Rhodondendronblomma i en liten vas. Den smälter in, men är samtidigt så liten, och sätter likväl ett markant uttryck till rummet. Livet, verkligheten förkroppsligad…Jag styr stegen dit och sätter näsan till blomman och njuter. Det är som om hela blomman också vibrerar av samstämmigt liv, glädje och tacksamhet över var den står.

Jag tänker; att så är livet. Jag som människa ser många olika ridåer, ibland sekvenser av dem, ibland mäktiga och stora. Jag förundras och märker hur liten jag är. Undrar; Vem har skapat allt runt mig som jag njuter av? Jag ser det skapade men inte Skaparen själv, men anar och förstår att Han verkligen finns där, och detta är ett uttryck för den Han är.

Jag går fram till ett av fönsterna. Först ser jag bara hjärtan, men fokuserar jag blicken lite bortom allt detta, så ser jag grönt gräs, glittrande hav, nyutslagna träd och vindens rörelser genom trädgrenarna. Ja, till och med Danmark längst ut. Jag inser att jag är så mycket mer än bara en skuggbild eller en ridå. Jag är levande material precis som blomman, sprungen ur livet bortom hjärtanen. Mitt ursprung, min identitet. Ridåerna målar en ram längs livets ursprung och dess Mästare.

Sugen på att upptäcka mer, går jag ut i det verkliga livet…jag fortsätter söka, men har samtidigt redan funnit Livets Kärna runt vilken hela livet, och jag själv som en del av det, lever, utvecklas, får sitt liv. Det är spännande att söka, och så tryggt att finna. Likt Vågrörelser som slår in mot strand och går ut igen. Söka-finna, osäkerhet-trygghet, ridåer-verklighet, otydlighet-klarhet, frågor- lugn trots allt, en del utav-helheten, skapad utav-Skaparen.

Not. Reflektion utifrån Rom.1:20.

Fånga dagen – Njut av Livet!

Kram Karin