Blooming Friday - "Den modiga lilla trädgården som inte ville ge upp ..."

Dagen började mörk, väldigt mörk. När jag tittade ut genom fönstret hade himlen en mörkt gråblå ton, fint accentuerat ihop av de oranga höstlöven. Väldigt vackert, men jag gissade att det inte skulle förbli så. Det dröjde inte heller länge förrän den första blixten glimmade till på himlen, mullret rullade fram och hagel stänkte på fönsterglaset som småsten. Snart byttes det ut till ett stillsammare regn, som friskade upp allting i sin närhet. Till slut kom så äntligen solen fram och strålarna silade in genom gardinen och lyste upp där jag satt. Jag bestämde mig för att ta min kamera och fota lite i trädgården.

Jag har tyckt att nu finns det väl inte så mycket kvar att fästa uppmärksamheten på men se där hade jag fel. Överallt glittrade det! Varje litet blad, varje liten blomma med sina knoppar och höstfärgade bär, glimmade och gnistrade i solen. Plötsligt såg jag! Undret i min trädgård, livet som oförtrutet spirar in i det längsta. Inte har den gett upp ännu. Nej, frosten har ju inte kommit ännu, varför då lägga sig till vila nu? Klädda i sina friska, glittrande kläder poserade blommorna för mig och gjorde sitt allra yttersta för att bli fina på mina bilder.
Här är resultatet:

Stolt visar Frk. Ros upp sig - jag kan minsann fortfarande!

Jämte henne står de små rosenknopparna

och tävlar om vem som kan synas mest.

De som redan har gjort sitt har nu bytt skepnad och klätt sig
i varmorange dräkt. Nyckelpigorna trivs bra hos de lite äldre
där det inte händer lika mycket.

 

Lite längre bort tittar lilla Solgula knoppen fram,

nyduschad och fräsch hon också.

Hennes medsyster tar frimodigt för sig av platsen bland solstrålarna

och skiner som självaste solen själv.

Husarknappen - alltid lika glad som vanligt. Det är nästan så jag hör tasslet i buskarna

"Hur kan hon vara så där glad hela tiden? Nu har hon ju haft sitt allra varmaste

leende på från början av april. Nu är det oktober och fortfarande lyser hon

och hennes stora familj med sina vänliga leenden".

Lite längre bort står Frk Hortensia. Hon har bytt färg från intensivt blå

till lite svalare rosalila för att matcha väderleken. Synd att inte alla knopparna slog ut i somras så hon blev som en stor blomsterboll. Kanske har hon fått för lite näring? Jag hoppas på bättre blomning nästa år. Nu ser Frk Hortensia trött ut och längtar säkert efter den goa sängen.

Några som redan bäddat ner sig hos Frk Hortensia är

paret Nyckelpiga. De har varit här så länge nu så de är nog trötta.

De ser ut att sova sött! Bra betyg till Frk Hortensias Pensionat.

I en kruka för sig själv står fam Tomat. De har kämpat på bra i sommar

men vet inte om de hinner bli röda innan Herr Nattfrost kommer.

Måtte han dröja, det hoppas både dem och jag.

Fler tomatvänner kämpar på. De älskar det här vädret med regn och sol bak efter.

De är visserligen lite sena med sitt framträdande

men kanske hinner de visa sig röda i tid.

Fam Pipört bara fortsätter blomma som att inget har hänt eller någonsin skall hända.

Tala om Optimister. De blir bara fler och fler i hennes familj.

Jämte pipörten står en liten främling jag inte sett förut. Jo, jag har sett det

mörkgröna skira bladverket växa och växa och bli buskigt under sommaren, men

först nu tittar den ena efter den andra lilla purpurfärgade knoppen fram.

Kan det vara Höstastern med sin familj som har kommit?

Det sprakar till under blodplommonträdet...Vad händer?  Nej men, har vi

redan fått besök av av vårlökarna och Familjerna Narciss och Pärlhyacint.

Det måste väl ändå vara felbokat? Hur kan detta komma sig?

Jag tittar lite närmre..jodå visst är de på väg fram för fullt. Vem kan be dem

återvända nu när de redan hunnit så långt. Hoppas inte det leder till besvär nu..?

Kärleksörten har klätt sig i en ljuvlig rosaröd kreation.

Så vacker hon är nu! Riktigt färgsprakande och rosig!

Sakta men säkert förbereder sig träden för sin livgivande sömn

och klär bladen i de vackraste nyanser och låter dem sedan lägga

sig tillrätta på marken för att sova...