Tankar om vänskap

Igår skrev jag en presentation av mig själv och mina kreativa utlopp. För den som inte känner mig blir det ju just, en presentation. För mina vänner och bekanta, vilka en del av dem känt mig väldigt länge.. så kan det bli ett sätt att lära känna mig med fler sidor, och kanske förstå mig ännu lite bättre.
 
En kär vän sa en gång till mig att det tagit tid att verkligen lära känna den Karin som finns på insidan med sin lekfullhet, spontanitet och kreativa sidor. Det är nog sant. När vi inte bara uppehåller oss på ytan i vänskapen får vi se sidor hos varandra som inte är så uppenbara och som först framträder i förtrolighet och varm ömsesidig gemenskap. Har man blivit tilltufsad rejält någon gång i relationer kan det ta tid att läka och våga vara trygg med andra. Då behöver det finnas en hög toleransnivå med villkorslös kärlek för att kunna skapa tillit igen.

På det viset kan gemenskapen också prövas, för att se på vilken nivå man kan ha den. Inte alla blir vi djupt förtroliga med, så är det bara. Alla relationer, hur de än ser ut har sin givna plats och kan få sin bestämmelse, dvs det ogiltigförklarar inte olika sorters vänskapsrelationer. Livet formar oss genom alla de vi möter på vår väg i livets pussel. Det är en fascinerande tanke även om vi inte alltid gillar den.  

  

Därför är det nog så, att vänner också ges oss för olika tider och stunder. En del stannar kvar, andra var just för genomresan i en viss passage i livet. Naturligtvis påverkar vi själva i viss mån om vänskapen skall bestå och utvecklas, den behöver vårdas och få tid och förtroende men ibland rinner den liksom ut av sig själv i sanden...Jag skall fortsätta klura på det här med vänskap lite djupare. Har du några tankar så skriv gärna en kommentar.