Trötters klagovisor…

Om jag bara kunde bli lite piggare. Jag är så genomtrött i kropp och själ. Är ute på promenader, och håller på att somna bara jag lutar mig mot en trädstam för att
njuta av solen. Sover till 11-tiden (jag som för ett par månader sedan var pigg som
en lärka kl.07.30- visst mörkrets påverkan. Jag köper det.),och är trött när jag stiger upp. Lägger mig vid 23-24-tiden därför att jag då är jättetrött. Orkar inte göra så mycket hushållssysslor. Gör för ont och är för tröttande. Allt går i ultrarapid. Vilar framför tv´n och somnar. Till det ett spännband runt huvudet, molande ångest i maggropen och mörbultande smärtor.

FK: "Vi måste se vilken arbetskapacitet du har, ännu mer, det går för långsamt. Vi tror du skulle behöva uppdatera dig på arbetsmarknaden och hur man skriver ett CV. Gå på föreläsningar om hur man kan handskas med problem inför att jobba osv..." Jag tror inte detta är sant, det jag hör. Som ett cyniskt hån rätt i ansiktet...?

Är trött på att vara sjuk, är trött på att vara trött, är trött på att inte bli bättre, är trött på att bli sämre i Fibromyalgin, är trött på att bli misstolkad för att jag ser friskare och gladare ut än jag egentligen är så folk tror att jag “spelar”och inte vill jobba. Men jag kan ju inte göra om min personlighet? I grunden är jag en glad person. Glädjen är min styrka, om jag tar bort den...??? Ja, idag klagar jag med stort K. Måste få ut frustrationen, sorg, smärtorna, gråten. Det råkar bli här. Just nu. Idag.

Karin  

Kom därefter inte och säg att hösten är grå och trist…!

Vår och höst är nog de årstider jag fascineras mest utav. Livets pånyttfödelse och livets nerbrytning: båda och avslutas i skönhet. Två årstider med så mycket färg och doft, och inte minst SYMBOLIK och TEXTUR. Fundera gärna över detta en stund…och öppna ögonen och njut!!

Bilderna är från min och Kajsas middagspromenad igår, en molnig och mulen dag, men perfekt att fota i och dessutom rakt utanför dörren.

Jag fick hur många associationer, symboliker och tankar som helst, när vi gick denna promenad. Jag hänfördes av naturens vishet och storhet en sådan här till synes “trist” dag. Överallt fanns skönhet, överallt fanns motiv jag ville ta. För min lilla valps skull kunde jag dock inte vara ute hur länge som helst. Denna gång skriver jag inga bildtexter utan jag låter dig få reflektera och ta in på samma vis som jag/vi gjorde på vår promenad.

Det finns både allvar, sorg, lek och lust, stämning, fest, mörker och ljus, drömmar, fantasier, vemod, glädje och fascination i bilderna. Titta och låt dem beröra dina sinnen.

Kom nu bara inte och säg att hösten är grå och trist….!

KRAMAR Karin (och Kajsa)