Julmarknad på Fredriksdal. En stämningsfull upplevelse….!

Hej allesammans!

Idag tänkte jag att Ni ska få se ett bildspel från min rundtur på Fredriksdal förra söndagen, den 5 december. Det var Julmarknad där, och eftersom hela Fredriksdal går i en gammaldags genuin stämning med alla K-märkta byggnader, den vackra Herrgården, stallar, lador, djur, naturslingor, odlingar…ja en härligt vacker miljö, så blev det en riktigt stämningsfull och minnesvärd eftermiddag/kväll för mig!

Under bildspelet har jag skrivit en text som sammanfattar det Ni ser i bildspelet. Ni kan läsa det innan eller efter, så förklarar det bilderna lite grand.

Att hitta hem igen…tjejen som försvann från sig själv.

Så kom då 1:a advent ännu en gång. Det som ligger så långt bort när sommaren är här, och när hösten smyger på…och så lika plötsligt varje år så är den bara här; ADVENT, Julskyltning, och förstås “Julkommersen” som jag varje år tycker lika illa om. Skillnaden detta året från många år innan, är att jag faktiskt kan känna lite julstämning, och uppskatta det! Jag får lov att göra det, trots att det är tradition och “världsligt”.

Första Advent - stämningsfullt…

I de miljöer jag rört mig i under så många år, (med undantag av de senaste 4 åren)har traditioner varit av ondo, och att anamma dem ännu värre. ”Vi är i världen men inte av världen”, så akta, akta….!! Bibelordet slängs som en bumerang mot sinnet och personen som uttalar det tittar uppfodrande mot en för att se så det “tas emot” genom nickningar och hejarop från åhörarna. För längesedan har jag tröttnat på allt man ska och inte ska göra och tycka och tänka. Vill bara slippa höra!

Överallt lyser ljus – på olika vis

I en sliten och sjuk kropp och själ, dövar medicinerna effektivt varje liten pirrande känsla av förväntan och glädje inför dessa högtider. Allt blir ett grått landskap. Inga kontraster, inga färger. Rätt hopp-löst! Ja, minnesbilderna kommer fram, nu i färg, av åratal av mental och känslomässig kontroll och dominans. Där jag minst av allt trodde att jag skulle fångas. Där jag ju istället skulle bli fri. Bland entusiastiska, engagerade kristna som inget hellre ville än att hjälpa andra…Hur kunde det gå så fel?

Jag ÄLSKAR glitter!

Sorgen bränner till…jag är van vid den smärtan.Jag känner den varje dag. Den är ett med både mitt hjärta och min kropp. Minnena väller fram som böljande vågor. Tårarna samlas innanför ögonlocken och rinner ibland över som smältande is… Sorgen med sina tårar har blivit en av strängarna på mitt instrument. Ibland spelar jag mitt livs sånger med mycket moll, andra gånger går de i skurar av dur (-ar). En sång, en melodi som engagerar, reagerar, väcker upp och väcker hopp, och….medkänner.

Denna advent spelar sången inom mig lite mer i dur. Överhuvudtaget befinner jag mig sedan 1-1,5 år tillbaka i harmoniska miljöer, där molltonerna får finnas som en del av livet, men där duren finns som hopp och vardagsharmoni och äkthet. Jag trivs, kan mer och mer slappna av. Människorna här vill mig väl. Så småningom vet jag att det kommer att märkas i min kropp också. Fibromyalgins smärtor får läka, även om det kan ta tid. På smärtkliniken “Vita Villan” här i stan, lyser tillförsikten och hoppets stjärnor i ögonen hos de som jobbar där; läkare, sjukgymnasterna, psykologerna….”Det är möjligt Karin! Du kan bli bättre! En dag märker du kanske att du inte har ont längre…” Helhetssynen som hjälper hela människan. Deras motto är SÅ bra: ”Vi kan det sjuka och ser det friska”. Så är det! Men allting i vår värld tar tid. Därför måste vi ta oss tid, och låta det få ta sin tid, för det vi vill och önskar. “Många steg lägger till slut mil bakom sig” tänker jag.

På rehabkursens början idag, när vi alla delat med oss av våra bakgrunder till varför vi är där, vi har fått information om kursen, fikat och träffen avslutats, så kommer de dock, så välkända, känslorna av tvivel hos mig. Jag delade med mig av att jag redan märker resultat i min kropp. ”Men jag har ju bara varit sjuk 5 år ” och inte haft smärtor i tiotals åratal som de andra tappra kvinnorna i gruppen….Blir det inte för “klämkäckt” att dela mina positiva erfarenheter av behandlingen nästan innan det hela har börjat? Har jag nu gjort fel igen? OSÄKER…på mig själv.

Jag måste fråga Magnus, min sjukgymnast där. Jag vill ju inte såra någon eller sticka någon i ögonen med min glada iver. Det har jag gjort tillräckligt i all okunskap förut och gör väl fortfarande förstås. Lättad hör jag hans svar; “Karin var dig själv bara! Jag tror säkert de är glada att du är här. Du kan ändå inte kontrollera vad de tänker och tycker, och någon nybörjare är du inte heller”. Nej, så är det ju…Själv har jag ju faktiskt haft tiotals åratal av smärtor inom mig innan jag blev varse dem i min egen kropp…Men dessa tvivel är resultatet av att jag tappade bort mig själv, trodde lögnerna om mig, och alla “tillrättavisningarna i all kärlek”. Jag får gåshud…Men jag är på väg hem igen…

Efter inhandling av baddräkt till behandlingsgångerna i varmvattenbassängen, och ett par tjocka Lovikkavantar när det nu åter detta år är VINTER HÄR i Skåne, så tar jag bussen hem.

Tårarna finns kvar, tvivlets och osäkerhetens tårar om mig själv, om min identitet. Jag börjar så smått hitta mig själv igen efter så många många år, då jag tappade bort mig själv. Blev någon annan, som någon annan ville. En marionettdocka som styrdes, och där mina ohörda rop skrek förtvivlat efter hjälp. ”Detta kan inte stämma”Vem är jag egentligen?? Men rädslan finns där också för att beträda den mark som blev så ondförklarad hos mig, och så nertrampad.

Min själs marker som gjorde den glada, skrattande, engagerade tjejen som ville (ibland för mycket) en massa, oigenkännlig till slut. Dramatisk i sina uttryck och tonlägen, och finstämd i sin radar gentemot omgivningens toner. Tjejen som drömmer sig bort, skapar, tänker, reflekterar(så omgivningen ibland blir irriterad över de raka frågeställningarna). Romantisk, virvlande, fantasirik och sjungande och skrivande…Skrivande av berättelser, dikter, ja tom små romaner som liten flicka.

Fortfarande bär jag drömmen om att skriva, att tala, att dela med mig. Att hjälpa, att lindra och trösta. Att sjunga, att ha färgrika rum, få använda fantasins vingar och bara flyga iväg som en liten fjäril. Jag avskydde att se uppnålade fjärilar på museer och i skolan; fjärilar ska flyga, från blomma till blomma, lätt och vackert och graciöst. Jag ville bli balettdansös och hyra Folkets park tillsammans med min kompis för att visa Svandansen. Mina klumpiga hopp på olika vis. Tjejen som alltid gick till de ensamma och udda personerna, som kände med och som kände så mycket hela tiden.Som drog ut i fält för det som engagerade henne, oftast för de allra svagaste; både människor såväl som djur och som med dramatik och inlevelse ville ha förändring, ville föra fram det hon kände och få fler att hjälpa till.

Tittar fram i en dammig spegel :-))

Denna tjejen tittar fram nu, hon har blivit lite äldre, men har hela känsloregistret med sig i det hon gör, fantasin och skapandet likaså.Fniss, skratt, högljudd och med vilda gester, sång, tårar i massor, tankar och drömmar och högar av böcker vid sängen. Romaner och böcker som sätter ord på det hon själv känner, upplever….Det som har lagts till är hennes egna erfarenheter av det som hon så mycket längtade att få hjälpa och trösta andra med. Både glitter och sorg finns i ögonen.Tvivlet, det naggade självförtroendet och skammens tårar likaså. Åter igen känner hon igen sig SÅ VÄL i Liselotte J Anderssons dikt “Askungen”ur boken “Alla Paradis är inte stängda”:

ASKUNGEN

Jag har många små askungesystrar som länge varit fångna i träldomshuset. Nu kommer de tassande en efter en. Bleka och smutsiga, ännu utan ord. De trycker sig tätt intill.

Jag vet att vi är släkt och minns varje namn. Lycka, lättsinne och mod. Beslutsamhet kikar under lugg och Helig vrede harklar sig som inför ett brandtal.

Vem låste in er och vad heter Befriaren? Nej, jag skall inte fråga efter hans namn. Det räcker att veta: Han ger dubbelt igen för förlorade år! Glädjeolja istället för sorg. Dubbel välsignelse för all vedermöda!

Även om det tar tid att “gå hem”, så finns det inget så underbart som att komma hem.Denna gången till mig själv! Borta KAN förvisso vara bra, men inte alltid, det fick jag erfara- men hemma är ALLTID bäst! Hemma hos mig själv!

Många kramar till Er alla!

Karin

Fototriss “Fullt”,vinterutflykt mot okänt mål, rapport från arbetsträningen.

Hej allihop! Hoppas det är bra med Er! Jag tittar fram lite här och lägger in ett nytt inlägg. Annars är jag väldigt trött! Orkar inte ens skriva kommentarer på alla Era gulliga hälsningar.Men Ni ska veta att jag uppskattar dem så!!

Nu till Fototrissen som denna veckan har temat “Fullt”, och så här har jag valt att åskådliggöra detta:

Fullt av små påskägg i påsen.

Fullt (och rörigt) kylskåp!

Fullt av hjärtan, prickar, mönster…

Igår hade jag och min man tillsammans med ett par vänner bestämt att vi skulle göra en utflykt ihop.Min man hade ledig dag, så det skulle passa bra den dagen. Våra vänner ringer kvällen innan och meddelar att de tar med varm choklad och mackor till oss och så äter vi soppa hos dem efteråt när vi kommer hem. Vi skulle klä oss varmt, och åka mot hemligt resmål. Hihi…va kul!! Sånt älskar jag!

Så småningom ser vi ju vart vi är på väg…till Båstad! De tar oss med upp till en utsiktsplats vi inte varit på förut. Utsikten var fantastisk! Hela Laholmsbukten syntes, och sandstränderna markerades av snön som låg på dem. Titta så fint!

Vädret är soligt och fint, och snön glittrar och glimmar av solstrålarna.

 

En söt kelen liten kisse är ute och njuter av vädret också…

Sedan tar våra vänner oss med in på ett besök hos Märta Måås-Fjetterström, känd för sina fantastiska handknutna yllemattor. Oj, oj så tjusigt! Nere i vävstugan pratar vi lite med väverskorna och de berättar att en matta tar ca 3-4 månader för två personer att tillverka (samtidigt.) Inte konstigt då att priserna för mattorna ligger på ca 700.000 kr. Ja, Ni läste rätt!!! De levereras till hovet, ambassader och rika privatpersoner. Visst fanns det några billigare…de låg på ca 250.000 kr stycket. Hmmm, lite andra prisdimensioner än jag rör mig i.

Dags för fika…vi söker upp en plats med lä, mellan fiskebodarna.

…och godsakerna packas upp. Varm choklad och smaskiga mackor, och en bulle med päron och choklad att avrunda med. Mmmmh, inget smakar så gott som att äta ute i det fria, och luften suger. Vi åt och länsade kannor och burkar. Såå gott!

Sedan hittade vi en bänk i solen där vi satte oss och njöt av de varma strålarna och den vackra omgivningen.

Efter det var det härligt att bege sig hemåt till sta´n igen-Helsingborg. Och då vill jag lova att det satt gott med Kräftstjärtsoppa och Äppelpaj med vaniljglass och en ljuvlig kopp kaffe. Därefter var det kursen i ‘Slottis’ jag går på…Verkligen en innehållsrik dag!

Rapport från arbetsträningen…

Arbetsträningen tar på mina krafter och jag är inte alls nöjd med hur den är upplagd för tillfället!!! På måndagen är jag i butiken (som då är stängd)

Jag jobbar mellan kl.10-14 den dagen, och då är det jag och en till av ordinarie personal som är där. Vi vattnar blommorna, dammsuger lokalen och tja…något mer har jag inte märkt av. Så i måndags dammsugade jag hela lokalen, samt hyllor och bord som varorna står uppställda på. Tog 3,5 timmar exkl paus. Då och då stannade jag och hämtade andan förstås. Personal A hade möte med en leverantör (brukar vara ca 1 tim) men de småpratade hela förmiddagen då de inte hade sett varandra på länge.(Hade dock lite dåligt samvete för det efteråt och det är ju inte mer än rätt!) Ansträngningen gjorde att jag igår var totalt mörbultad i hela kroppen och hade ont som bara den. Halsont och viruskänsla i hela kroppen och utmattning. Skulle varit på körövning på kvällen men låg med huvudvärk resten av kvällen istället.

Clipart

På torsdagar och fredagar är jag i växthusen som är flera km ifrån butiken. Där jobbar jag 3 timmar/dag, tillsammans med en äldre dam med att plantera sticklingar i större krukor.Utrymmet är alldeles för litet för alla de sticklingar man gör, men ingen annanstans kan man ha det varmt(18 grader) och ljust av lampor, som de ju behöver för att växa till.

 

När frostnätterna är över ska de sättas ut i växthusen. Kaffepausen får man ha i samma jordiga rum för i övriga delar av byggnaden är där så kallt så man håller på att frysa ihjäl.

Jag kan väl säga att detta inte var vad jag hade i åtanke när jag sökte arbetsträning på denna handelsträdgården. Jag  ser bara en person om dagen när jag arbetstränar. Det känns fruktansvärt isolerat där ute. Det är väl inte direkt att lära sig komma tillbaka till arbetslivet?Jag gillar att ha folk omkring mig, ge service till kunder, är duktig på att dekorera och sätta ihop blommor, men inget av detta får jag tyvärr göra. Tydligen sätts jag på de behov som är störst men också tråkigast. Och de som jobbar där håller hårt i sina egna områden!!!!Men…..när man arbetstränar skall man inte ersätta någon (vilket jag definitivt gjorde i måndags).AF-handläggaren har sagt mig att om jag bara går där och vattnar endast en blomma, så är det en bonus för företaget. Att dammsuga och sitta i ett trångt sticklingrum långt från ära och redlighet, är URTRÅKIGT!

Clipart

Jag känner bara för varje gång att jag inte vill dit. Om 1,5 vecka skall jag och chefen ha ett utvärderingssamtal, och då kommer jag att lägga alla korten på bordet. Kan jag inte vara där när butiken är öppen, och få lov att hjälpa till med det jag har en naturlig fallenhet för så vill jag byta arbetsplats.Så är det! Det var ju trots allt därför jag sökte just dit.Nu känns det som att man blir utnyttjad för deras behov. Jag känner mig både ledsen, arg och sur över det hela.

Clipart

AF-handläggaren skulle informerat chefen om att jag inte får jobba helg då jag inte får något OB-tillägg, och om arbetsträningen i största allmänhet, men det har hon inte gjort. Dåligt!

Clipart

Burr, vad säger ni som arbetstränat??? Ska man bara acceptera sånt här??? Nu mår jag skunk och har jätteont i kroppen, en förkylning har satt sig i kroppen och jag får sjukskriva mig tors och fredag. Suck!

/ Karin

 

Trädgårdstema – Julljus ute

Vilket härligt tema det är hos Maria denna veckan. “Julljus ute”  - bara såå vackert! Mörkret smyckas av tiotusentals små julljus i träd, på balkonger, i och runt fönster, i trädgårdar, i granar förstås, på fasader, ja hur mycket som helst. Aldrig är staden vackrare än så här års, när det är mörkt.

Lagom till att jag skulle fota i sta´n kom regnet, så det blev en hastig session av bilder därifrån eftersom min kamera inte är vattentät. Dessutom har jag inget stativ, så bilderna är tyvärr inte kristallklara, men jag tror Ni uppfattar julstämningen ändå.

För tillfället finns bara en liten ljuspunkt i vår trädgård, och det är i vår Tuja, som vi satt en liten belysning i. Det vitaktiga på marken är faktiskt snö!! Julstämningen åkte i topp idag när stora snötussar dalade ner från himlen.

Nere i sta´n var det MYCKET mer ljus!!! Titta här…så underbart vackert!

I stort sett varenda träd i centrum och längs Drottninggatan förbi Knutpunkten är översållade med ljusslingor med små, små ljus.

 

Till och med en liten gran lyser längst upp på Sparbankens hus.

Träd liksom fasader är smyckade med ett hav av ljus.”Stad i ljus…”

Mitt emot Rådhuset hänger längder av lysande mattor ner längs fasaden. 

Uppe i huset lyser det inbjudande i fönstren.

   Jag tror inte att det är bostadslägenheter i  detta huset, utan snarare olika företag som håller till där. Men i annat fall får de nog skaffa mörkläggningsgardiner till jultiden om de ska kunna sova.

Till och med lilla tornet  längst upp är smyckat med ljus. För er som känner till Helsingborg var det där som neonfärgad reklam för kaffe och annat lyste på 70-80-talet och som man i princip såg först av allt när man gled in med färjorna från Helsingör.

Det är riktigt svårt att slita blicken från detta huset, med så elegant och vacker belysning och de vackra träden i förgrunden.

  

Rådhuset lyser också vackert i mörkret. På tredje våningen är de stora höga fönsterna täckta av små olikfärgade glas med olika motiv på, liknande kyrkfönster. Tjusigt! (De utsmetade ljusfläckarna på bilden är tyvärr snöblandat regn på objektivglaset)

Handelsbanken har också smyckat sitt hus elegant och stilrent.

 

Ett stenkast därifrån på Stortorget ståtar denna vackra gran och lyser både sagolikt och majestätiskt i mörkret. Kärnan ligger som en vacker kuliss i bakgrunden. (är ej med på bilden här)

Ha nu en riktigt skön kväll allihop, och njut av julstämningen! Hos mig har granen kommit in och lyser vackert, och som den doftar, mmmhhh… och det har varit julpyntande lite grann idag. Inspirationen kom med snöflingorna, men mer om det i nästa inlägg.