Oj, oj, oj, vad det har snöat i natt! Snölagret har fyllt på sig, och vintern verkar inte alls vilja dra sig tillbaka ännu. Det är bara att acceptera, och egentligen är det ju som det ska. Vintermånaderna är ju faktiskt till och med februari, men i Skåne märker Vi inte av det så ofta. Nu har isen till och med börjat lägga sig över Öresund, och det har den inte gjort sedan början på 80-talet, så då förstår Ni kanske hur unikt det är med denna vintern här i Skåne i år.
De hade lovat snöstorm här idag men det har Vi tack och lov inte märkt något utav ännu.
Det är däremot ypperligt väder att kasta snöboll i, göra snölyktor eller göra snöänglar i snön. Men det konstiga är, att trots att det bor jättemånga barn här på området, så ser man inte några barn som är ute och leker i snön när de kommer hem från skolan. När jag själv var liten älskade jag att bege mig ut i snön så fort skolan var över.
Sitter bara barnen och hänger framför TV´n på eftermiddagarna tro? De behöver så väl vara ute i friska luften och röra på sig. Annars är det inte konstigt att problem med både övervikt och annat dyker upp. Det är lite skrämmande att barn nästan knappt vet hur man leker, och hur man använder fantasin. Som liten blev brorsan och jag uppmanade av mamma att gå ut och leka ett par timmar på eftermiddagen. Och efter en hel del lattjo i snön var det sedan så gott att komma in och fika med varm choklad och mackor, ibland nybakade kanelbullar!!!!Mums!
Dessutom var det lite kul för vi fick mixtra ihop chokladen själva till världens godaste varma choklad.
Till EN mugg gammeldags varm choklad:
2-3 tsk äkta kakao
2-3 tsk socker
evt 1/2 tsk vaniljsocker
1 msk ovispad grädde
2,5 dl het standardmjölk
Blanda alla de torra ingredienserna i muggen, häll på grädden och rör om till en smidig och jämn kakaomassa. Därefter häller man på den heta mjölken! Skummande och god!
Detta var/är äkta varm choklad!!
Mums Filibabba!
Nå, nog om detta. Jag lovade att jag skulle visa hur min jeanstunika blev efter att jag piffat till den lite. Jag gjorde det igår. Jag tänkte först göra lite pärlbroderier på den, men så sprang jag på nitar på Panduro, som de precis fått in, och som jag tyckte skulle passa perfekt på min tunika. Lite tuffare look som passar fint ihop med jeanstyget.
Jag satte nitar längs skärningen neråt från halsringningen och på översidan av ärmarnas nederdel.
Jag blev riktigt nöjd med den faktiskt! Va tycks?
Härom dagen vann jag en mössa i mjuk och härlig merinoull av Anemone med den söta och fina bloggen “I Et Lite Hus i En Hage”. Se så söt den är. Här i en ljusgrå färg.
Jag har valt att få den stickad i den marinblå färgen längst upp till höger på färgkartan.
Tack snälla goa Anemone för denna fina mössa. Det ska bli så roligt att se den klar och prova den.
Nu får Ni alla ha det så gott Ni kan i vinterlandskapet. Här har det börjat snöa för fullt igen, och det blåser, så nu kommer kanske snöstormen? Nu ska jag fortsätta mitt letande efter ställen som skriver ut foton på syrafritt papper. (Jag har fått ett tips på ett ställe i Ängelholm men de är lite dyra för mig just nu.) Att de ska vara så svåra att hitta….??? Sen ska klockan målas…
Tillägg 2 tim senare:
Fick rusa ut och fylla på med solrosfröer på fågelbordet och i snön, för vilken snöstorm det har varit här och är fortfarande! Stora snödrivor och snö precis överallt. Koltrastarna sitter här utanför och letar mat febrilt. De stackarna är hungriga!
Herr Koltrast kommer ofta och sätter sig direkt under talgbollen, för att liksom norpa åt sig “smulorna från den rike mannens bord”. Alltid något…Det är svårt för honom att hänga i en talgboll som småfåglarna.
Det fodras ju lite mer för att mätta en så stor fågel. Tacksam flög Herr Koltrast ner i snön där jag precis hällt ut en hel hög med solrosfrön åt honom.Va han åt!!! Som om att han inte sett mat på länge! Jag vill ju att de ska överleva vintern här så de kan sjunga och drilla vackert i vår också.
Här har Han blivit lite mättare, efter en stor portion solrosfrön, men ännu finns några frön kvar… Han låter hälsa att Han är så tacksam för all mat Vi hjälper honom och Hans familj med. Så snälla… glöm inte våra bevingade små vänner för de har det tufft i en vinter som denna!!!
/ Kramar Karin
