En ljuvlig vårpromenad i den skira grönskan…

Det finns nog inget ljuvligare än att promenera i naturen när det är vår. Allting är så fräscht, nyutslaget och andas pulserande liv. Jag gör många sådana promenader nu med Kajsa och min kamera. Här är några bilder jag tog härom dagen när vi var borta i “Barnens skog” i Helsingborg; en liten bit hemifrån bara.

Min kisse Muffi, en Norsk Skogkatt och drygt 15 år gammal, vill ofta med på promenaderna också. Han älskar att följa med en liten bit åtminstone. Han dök upp mitt bland maskrosorna och visade att vi minsann inte kunde gå ifrån honom bara så där…

Denna skira härliga grönska! Den är nästa överväldigande! Det är så mysigt att promenera i sådan skönhet!

JAG ÄLSKAR BJÖRKAR! De små söta bladen som prasslar i sommarvinden, och den vita och lysande barken som är både transparent, tunn och knogglig på sina ställen.

Om jag skulle vara ett träd, så skulle jag vara en Björk och det har jag märkligt nog alltid tecknat mig som, redan som liten flicka. Lättberörd som dess små blad, känslig för stormar, men med en envishet som gör att den inte dukar under utan bara kroknar. Det syns att den varit med om saker, men den fortsätter stråla med sin ljusa, transparenta tunna bark. Tunnhudad? Den står för hopp trots svåra miljöer och påfrestningar. Ja det är mina associationer till Björken lite kort.

Överallt doftar det av blommor just nu!

Vår lilla collieflicka Kajsa, 11 månader gammal, älskar att se nya miljöer och att leka i gröngräset.

En Kålfjäril sitter här och äter av bladen på en växt.

Tar du dig tid att titta lite extra på det som växer bland gräset? Inte bara registrera en färg o tolka det som ogräs. Jag gör det hela tiden och blev åter igen överraskad hur vacker blomman jag här tittade på, faktiskt är. Det gäller bara att stanna till och titta lite extra :-)

Några knoppar på blomman bredvid höll på att spricka ut.

Det såg ut som massor av rosa stjärnor i gräset…

Kajsa vill gärna springa efter och jaga duvorna...men se det vill inte matte att hon gör. Då håller jag henne hårt i kopplet. En duva är så stillsam och fredlig så det minsta jag vill är att den ska bli uppskrämd av en hund.

Jag vet inte hur ert förhållande till maskrosor är, men jag tycker det är sommar med Maskrosängar! De doftar ljuvligt och lyser så vackert som små solar överallt. Här glittrar vattnet ljuvligt i bakgrunden.

Likadant tycker jag faktiskt om Smörblommorna. Gjorde ni också så när ni var små, att när ni plockat en Smörblomma, så höll ni den under hakan och kunde se blommans gula färg reflekteras mot huden? Det tyckte jag var så roligt som
liten. Och många gånger höll jag den för nära och då blev jag gul på riktigt, fniss. :-) Kul små minnen…

En Gråtrut lyfter från vattnet och flyger iväg…

En annan mås flyger förbi…

Det dagliga livet i dammen med olika slags änder och måsar.

Ja, vad gör man när matte bara fotar, och fotar och fotar? Ett dike duger bra att lägga sig ner i. Min hund är verkligen vid min sida annars hela tiden!

Många tycker kanske att Spirean, den så vanliga häckväxten, som man ofta ser i bostadsområden, är tråkig. Men att komma hem en kväll och känna doften från dessa söta vita blommor är ljuvligt!!

Ha en fortsatt härlig långhelg! / Karin

Skogen vaknar till liv runt knuten

För 10 dagar sedan (jag ligger lite efter med mina blogginlägg):

Bostadsområdet vi bor på är omgivet med fantastiska grönområden. Det är guld när man har hund som skall ut och rastas. promenaderna blir rena njutningsstunder,och man får möjlighet att se naturens olika skiftningar längs med året.

Det är något mycket speciellt varje år när träden börjar blomstra och slå ut. Det blir en sådan prakt, en värme och ett påtagligt liv i naturen igen, och då upplever jag alltid att NU ÄR VÅREN HÄR PÅ ALLVAR! Det är inte några blommor på marken som råkat slå ut före de ska utan skogen bekräftar att våren är här.

När träden står i ett vitt flor är det så vackert, ja nästan magiskt. Har jag inte fel för mig så är det Slånen som blommar här, och på många andra ställen, med massvis av vita blommor på sina annars rätt kala grenar.

Min fantasi är alltid påslagen; ett av mina viktigaste redskap i fotograferingen. Jag kan se bilder inom mig långt före jag ser dem i verkliga livet. När jag gick förbi dessa stora buskage och träd var det som att jag befann mig bara ett stycke bort från ett snöbeklätt vackert berg i Alperna.

Kilimanjaro, Sockertoppsbergen i Kina, Mount Everest…eller var jag nu skulle vilja befinna mig. I fantasin kan jag snabbt åka dit en runda, och naturen runt om mig kan få agera kuliss.

När Björken slår ut sina små vackra hjärteblad, och den skira grönskan fyller trädet, då kan jag inte se mig mätt. På nästan alla ställen jag bott på, så har jag haft en Björk utanför mitt fönster och kunnat följa dess utveckling. Dock inte nu, men Björkarna är bara ett par hundra meter bort nu, så det är ingen konst att lätt ta sig bort till dem.

Det är så kul när man han hund, för det går verkligen att njuta tillsammans med den, som vår söta Kajsa. Hon kan också bara ställa sig och njuta ett tag...tittar upp på mig, ler...och fortsätter njuta. Jag fotar mycket ibland på promenaderna och då är hon så duktig på att stå still och invänta mig VARJE GÅNG. Sedan fortsätter vi strosa framåt i lugn takt.

Mellan några träd fick jag syn på dessa skira blomstergrenar, mot ett "kamoflaugemönstrat" träd. Jag gillade kontrasten väldigt mycket!!

Den spirande grönskan överallt bäddar verkligen in oss i värme och samhörighet/tillhörighet. Man vill inte gå därifrån. Det är vila, avkoppling, lite hemma-känsla om ni förstår vad jag menar?

Lönnbladen är fantastiska när de slår ut. Röda bladknoppar med limefärgade blomklasar innan allting växer till sig och blir vackert grönt. Verkligen ett skådespel!

Äppelblommor på ett i detta fallet vilt äppelträd. För mig hänger de ihop med sommar, avkoppling, hängmatta, en god roman och ett glas hemlagad jordgubbssaft.

Glädjen över våren med dess mängder av olika dofter är som ett paradis för Kajsa. Det är hennes första vår och mycket nytt och härligt att ta in. Vad hon älskar detta!

Stora pinnar är det som gäller för Kajsa. Ibland ända upp till 2 meter och riktigt tjocka. Hon asar och hon släpar. Den ska med!!!

Titta Matte, nu kommer jag med den till dig! Jag fick hela grenen med mig, visst är jag duktig?

Vackra skott och hängen finns överallt på buskar och träd nu.

Lärkträden är så speciella! Det är det enda barrträdet i Sverige som fäller sina barr, och sedan får nya på våren. Dessutom är de så mjuka och härliga att ta på, inget stickande minsann. De bär alltid massor av kottar, så jag tänker att detta måste vara ett festbord för ekorrar och andra små djur i skogen att hitta.

Vissa blad är så skira och ludna att röra vid.

En ofta förbigången söt blomma som hamnar bland ogräset och därmed sorteras bort som blomma. Men jag gillar dem. Bara inte i gräsmattan på tomten. Redan har jag haft många jättestora maskrosrosetter som jag grävt upp, och det blir stora hål efter dem, så nu får jag fylla i jord och så gräs där för att laga “mattan”. Men vilda ute i naturen är de underbara! Tänk bara hela maskrosängar när de blommar, doften som talar så mycket om sommar, eller de söta silverbollar som blir efter dem.

Vintergäcken är väl nästan de tidigaste blommorna vi hittar ute på våren, och vad är väl härligare än att mötas av små solar i gräsmattor och skogsdungar?

Mer blomsterfägring på de vilda Äppelträden.

INGENTING slår Koltrastens sång om våren och sommaren. Här kan man verkligen med rätta säga att Koltrasten sjunger! Något melodiösare och “sjungande” får man leta efter.

Vi ses i nästa vårinlägg! Ha det så bra tills dess!

I Bruce skog–en vårlik dag

Ja, det är faktiskt redan flera veckor sedan vi var där. Tiden går så fort och jag har inte hunnit redigera bilder och lägga ut i tid, så detta blir lite långt efter, för nu börjar ju våren komma på allvar. Jättehärligt!

Men i detta inlägg hade den precis bara börjat lite pytteförsiktigt. Här är i alla fall detaljer jag njöt utav på en promenad med min man och hunden en vårvinterdag. Allt behöver inte vara grönt eller blomma för att det skall vara vackert. Det hoppas jag att du ska se här. Överallt finns små saker man kan glädja sig över, om man tittar noggrant. Enjoy life!

Dessa typer av bilder lämpar sig bäst att se uppförstorade, för att inte tappa detaljrikedomen i bilden. Tryck F5 eller dubbelklicka på bilden.

Jag är barnsligt förtjust i olika slags trädstammar, med olika mönster och texturer, så lite olika bilder på detta blev det ju förstås ;-)

“Jag ser dig allt och har koll på läget” är det som att detta trädet säger. Kolla blicken/ögat :-) Jag kan verkligen få många goda skratt när fantasin spinner loss hos mig…

Hängen på träd är bara så vackra, speciellt när solen lyser på dem.

Runt om i skogen finns fågelholkar för olika slags fåglar.

En annan fågelholksmodell. Kan undras vilken slags fågelfamilj som skall flytta in där?

Kajsa är alltid nyfiken! Nosen är påkopplad för arbete hela tiden ;-) Funderar ärligt talat över om hon skulle gilla att bli ex. kantarellhund? Vi får väl se.

Spännande förstås för en tjej som Kajsa, men inte lika roligt för matte som oroar sig över vad som kan finnas i gropen.

Hennes glädje över att få vara ute i skogen och springa i hundhägnet går inte att ta miste på.

Pinnar och grenar, helst så stora det bara går är verkligen hennes favoritnöje att släpa med sig.

Här har hon lyckats bita tag i den rätt så att hon kan gå med den i munnen utan att snubbla. Ibland är det snudd på stockar hon försöker släpa med sig. Hon vill jobba, som ju gärna collies vill.

Skogen är planterad och speciellt utformad för att den ska passa både häst-och hundägare. Här går vi i ridspåret, men ingen häst är i sikte.

En söt liten grönfink kvittrar till i trädet bredvid oss.

Ja, vi har ju inga vilda papegojor här i Sverige så denna fågel får väl träda in istället. Färgglad är den i varje fall.

På åkermarkerna vid sidan av skogen förbereds marken för odling. Traktorn plöjer upp jorden och fiskmåsarna är inte sena att haka på och se om någon mask vänds upp i jorden.

Gläntor, stigar, slingor och spår finns i hela skogen. Inbjuder till att följa stigen och se vad som finns runt hörnet.

Plötsligt ser jag något hoppa i gräset och Kajsa är inte sen med att skutta efter. En söt liten groda, rätt väl kamouflerad.

Jag ser hunden börja nafsa i grodan, och får snabbt gripa in för att förhindra den skräckslagna grodan från att bli hundmat.

I detta spåret är det slingrande stigar och massor av björkar. Helt fantastiskt vackert när träden slår ut.

Det är hundslingan vi går i och vi möter flera andra personer som är ute och promenerar där med sina hundar.

En liten paus är välbehövlig för såväl hund som husse och matte.

Långt fram på stigen ser jag plötsligt ett kanin skutta över stigen. Snabbt zoomar jag in den med mitt superzoomobjektiv. Och minsann, den kommer med på bild!

Ett helt parti av träd ser ut så här. Det måste väl ändå vara en sjukdom som angripit träden?

Ohhh-lala, en grön buske!! Så härligt, nu börjar det bli lite grönt ute i skogen på sina håll.

Lärkträdskottar ser jag överallt. De är så söta, och ofta är det jättemånga av dem på samma kvist.

Ja, nu är det ju det här med namn på kottar. Vad var det nu jag lärde mig i skolan om denna kotte. Det är…Alkottar. Jag fick hjälp av namnet av en vän som är lärare.

Det finns inget så härligt som att se nyutslagna löv på träd och veta att snart är det grönt överallt.

Vad påminner denna formen mig om? Tänkeli-tänk…Jo, en fransk lilja, faktiskt.

Om man verkligen ger sig tid till att se alla små detaljer i naturen, så blir man lätt fascinerad. Det är så vackert att se dessa ljusa vissna bokblad snirkligt pryda kvisten och belysas av solen.

Dubbelklicka gärna på bilderna så du ser dem större, så uppfattar du alla de små fina detaljerna. F5 går också bra att klicka på för detta ändamål.

Längtar tills det blir lummigt grönt här. Det är en oas att vandra i.

Solsken på björkstammar får dem att lysa som silver.

Rätt vad det är stöter vi på en av många skyltar som är placerad längs hundspåret. Här finns olika övningar som man kan göra med sin hund.

Jag tror det är rätt frustrerande att promenera tillsammans med mig, för det tar en farlig tid, då jag ser så mycket att fota precis överallt. Jag MÅSTE JU BARA fota DET…och DET, ja, och så naturligtvis DET!!!!! Här har min man och Kajsa gått i förväg och inväntar mig längre fram på stigen.

Ännu ett vackert visset löv, och nya knoppar tar vid på samma ställe som det vissna lövet. Nytt och gammalt möts!!!

Ja, ni ser hur förtjust och glad Kajsa är över att vara ute. Det är det bästa hon vet!

Glatt tittar hon upp mot mig under hela rundan.

Sol genom torra boklöv.

Ett stort parti av träd hade dessa silverstänk på stammarna. Jag tycker det är vackert!

Tom träd får rynkor, så vad gnäller vi om? Det tillhör livets normala gång.

Här ser man då att det finns både rid-och hundstigar.

Den vackra kvällssolen lyser genom flagnande bark på en trädgren.

Glad som en lärka står Kajsa på en gammal stock.

Ljuvligt len, mjuk, varm och vacker mossa.

En gammal härlig stock att sitta och filosofera på.

“Jaha, så du är här, se bara till att ta det varligt här!”, ser det ut som om trädet säger, med lyft ögonbryn och bister min.

Ett enkelt löv som ligger som en liten parasoll på grenen sticker ut mot den mustiga bakgrunden.

Löv beströdd likt bladguld med stänk i luften.

En vacker enkel vildkrokus i bokskogen.

Vårtecken en härlig vårvinterdag i slutet av mars. En spirande glädje över att våren är i antagande fyller mig efter denna promenaden.