Fullt av färg i vårskogen, och en lycklig hund!

När vår hund hör namnet “Bruce skog” så lystrar hon på en gång, öronen spetsas och hon anar att något kul är på gång. Jodå, då ska vi ju till hundhägnet i den vackra skogen, där man kan springa fritt så mycket man vill och husse busar med en. Det är guldstunder för en collieflicka!

Skogsslingan dit är vacker och rogivande och jag hittar naturligtvis alltid något att fota, så även denna vårdag.

På de skira lärkträden, överfyllda med små kottar, växer nu späda ljusgröna barr fram. De glittrar i solen.

Det ser riktigt mysigt ut där på grenen för den lilla Lärkkotten.

Lärkträd har alltid varit speciella för mig ända sedan barnsben, eftersom jag ju fick lära mig att det var det enda barrträdet i Sverige som fällde sina barr. Och vars barr dessutom inte sticks. Så sedan dess som liten flicka och fram tills nu, så bara måste jag få känna på de mjuka barren när de kommer fram, stryka med kvisten lite över kinden…

Det finns inget så till närmelsevis vackert som när bokträden slår ut sina limegröna blad, som enorma gröna tak över de ljusa bokskogarna. Jag älskar det!! Jag blir alltid lika överväldigad av det varje år när jag står i denna ljust limefärgade skog! Det är bedövande vackert och det doftar gott av nyutslagna löv! Har ni känt det? Det är Avenbok som jag fotat här med sina veckade blad.

I år verkar inte insekterna ha hunnit med att kalasa lika snabbt på de späda nyutslagna boklöven. Till min stora glädje! För liksom Harsyra har de en underbar syrlig smak och går utmärkt att äta så länge de är riktigt späda. Jag går och rycker av ett blad då och då när jag promenerar i en helt nyutslagen bokskog. Rena gottiset! Prova!

De är fantastiskt söta de små bokskotten, när de försiktigt tittar fram.

De ljusa bokbladen lyser som minilampor i de skuggigare partierna.

Som en naturens glödlampa, åtminstone påminner formen på bilden här om detta. Väldigt energisnål och helt beroende av solenergi och vattenkraft förstås för att fungera :-).

Nya fräscha rönnblad slår ut och växer till sig.

Närbild på det limegröna rönnbladet ovan.

Då jag var fullt upptagen med att fota, så gick Kajsa och husse i förväg till hägnet. Här syns ingången till det. Instruktioner står utanför ex. att när man gått in i hägnet så hänger man hundens koppel på dörren så ser andra hundägare att det redan är någon där. Och då får man inte bara gå in utan måste kommunicera med dem där inne, om det är okej att komma in.

Ibland löper nämligen någons tik och då bör inte andras hanhundar komma in där, om de inte är kastrerade osv. Det brukar fungera jättebra sinsemellan oss hundägare och stunderna där.Det är jättebra att sådana platser finns så man kan släppa dem lösa någonstans. De behöver få springa löst med jämna mellanrum. Vår Kajsa är ju en vallhund så hon har stort behov utav det.

Kajsa såg mig på långt håll och rusade bort till stängslet och stack ut sitt huvud mellan stolparna för att se mig bättre. Hon är så gullig. Man känner sig verkligen älskad när man har en hund!! (inte “bara” av sin man, fniss)

 

Sedan såg det ut som om hon undrade vad det var för något ostadigt hon egentligen stått på…Ja, det måste ju granskas närmare…

Denna psalmversen från en av våra mest älskade sommarpsalmer kom upp i huvudet hos mig, när jag tittade på björkgrenarna jag fotat. Tyckte den passade fint här.

“Skogsdraperi, modell BJÖRK”

Kajsa älskar att apportera pinnar och kommer överlycklig och lägger ner den vid fötterna hos en, och får förstås en liten belöning.

När vi sedan ska plocka upp pinnen så är hon där snabbt och biter tag i pinnen och vill tampas ett tag om den. Vi låter henne vinna ofta för hon har lätt (nästan för lätt) för att släppa pinnen (inga “loss” behövs här inte). Jag brukar heja på henne ordentligt när hon och husse tampas, och så ser hon så lycklig ut när hon vunnit.

Förväntansfull…kanske en gång till?

Hoppsan, vad är det där för någonting? Måste undersökas närmare…

Hägnet är så mysigt att springa runt i bland alla träd och leka kurragömma i.

Hihi, här är jag och husse har nog inte sett mig…än!

Och så mitt i leken får hon syn på matte…och springer förstås rakt igenom hägnet för att ge matte en puss!

Ja, man måste stå och hämta andan in emellan också.

Lite reflektioner kommer när jag får några minuter ensam, medan husse och Kajsa leker tillsammans…

...vi har olika saker som kan begränsa oss och få oss att se på just dessa begränsningar. Jag talar utifrån mig själv. Så länge jag stirrar på begränsningen(staketet, se bilden ovan) så ser jag bara detta, och inte det som finns runt om. I den stund jag fokuserar blicken förbi begränsningarna (staketet) så har jag möjlighet att se en hel mängd olika saker tydligt och klart, och som jag kan glädja mig över och ta del utav. Där har jag dessutom valmöjligheter också för vad jag vill ta del utav just då.

 Det handlar alltså om hur jag fokuserar blicken, precis som hur man fokuserar kameran när man ska ta en bild. På bilden ovan har jag fokuserat på staketet(begränsningen) och då blir hela omgivningen/bakgrunden suddig. Hade jag fokuserat kameran förbi stängslet och hittat ETT motiv (det räcker till att börja med) så hade jag sett det klart och tydligt, och det hade glatt mig, och gett mig tillfredsställelse inombords. Jag gläder mig över i stort sett alla bilder jag tar, och kan känna mig nöjd och tillfreds och rik på glädjeämnen i mitt liv.

    





























Vår kära Kajsa hittar också mycket att glädja sig över hela tiden, och inget tillfredsställer mig mer än att se henne glad. Titta här på henne…Först ler hon glatt, och på högerbilden böjer hon framåt huvudet aningens, kniper ihop ögonen lite mer, och ser ut som hon nästa kiknar av skratt. Kanske är det svårt för er att se skillnaden men jag märker den tydligt!! :-).

 Nyutslagen björk vars små löv prasslar lite lätt i vinden. Kan det bli mer somrigt?

 

Ormbunkar är härliga. De växer upp ur marken, liknar sjöhästar, och vecklar sedan ut bladen mer och mer allt eftersom de växer till. Några sådana här tuvor har jag nallat med mig hem från ett ställe där det växer massor av dem. Nu ska de få växa till i min skuggrabatt och agera kuliss bakom zinkbaljan och fontänen.

 

Fler fina ormbunkar. På lite håll ser det ut som att de tillsammans bildar en 5:a och ett E vid sidan av. Lite kul tycker jag. Bokstavslek i skogen.

Nyutslagna Alblad. Korrigera mig gärna om jag har fel.

 

Här är de som knoppar.

 

Vid närmare blick påminner de mig om Endivesallat. Krispig och fräsch!

 

 

Ytterligare alblad, eller? Någon lärare får gärna yttra sig om detta. I varje fall så är det flera blad som påminner om hjärtan, även Björkens lite grand.

 

Den söta Maskrosen, intensivt gul, och underbart doftande av sommar, ojar vi oss över när den hamnar i våra gräsmattor, med all rätt. Men vild ute, där den skall vara, är den så vacker. Titta så fin den blir i lite skymningsljus.

 

Gammalt möter nytt, som tar över livets stafettpinne.

En solig glänta som kanske passar att packa upp picknickkorgen på?

 

Blå himmel, sol och blommor, kan det vara ljuvligare? Okej, lite varmare i luften än nu, men det kommer förhoppningsvis.

Lärkkottarna blir en fin kuliss åt de vita blommorna.

Jag hamnar återigen hos de fina maskrosorna.

 

Jag har alltid varit lite dramatisk av mig och som ung kunde jag ibland slänga mig som Joakim von Anka, raklång ner på en maskrosäng. Åhh, vilken doft!!! Och vilken syn, för dem som såg mig när jag reste mig upp. Helt gul i ansiktet och på kläderna, fniss :-). Fortfarande finns lusten där att göra om det, men nu är jag mer rädd om mina kläder, och så stannar det därvid.

Ståtlig blomma med ljuvlig utsökt doft, men tyvärr okänd för mig. Liknar häggen men häggen är lite rödaktigare i mitten av blomman tycker jag. Är det någon av er bloggare som känner till vad detta kan vara för blomma?

 

Detta är samma blomma.

 Denna vet jag inte heller vad det är för en sort?

 

Från samma buske eller träd som bilden rakt ovanför. Hemskt tjatigt med alla “samma här” och “denna vet jag inte heller”, fniss. Hoppas du kan hjälpa mig?

 

Äppelblommor eller Körsbärsblommor av något slag.

Likaså denna blomma.

 

Ett av de ljuvliga grönområdena på Dalhem som jag promenerar med Kajsa i. Här blommar slånen.

 

I bostadsområdet har de på flera ställen ympat in rödbladig körsbär med rosa blommor, på ett grönbladigt körsbärsträd med vita blommor. Ibland är det halva trädet av var, ibland strödda skurar i trädet. Ser lite lustigt ut. Träden är jättestora så det måste vara en del år sedan.Undrar vad tanken var med det? Lite experiment bara kanske?

 

Röda tulpaner som lyser vackert i kvällssolen på någons uteplats.

Och någon har gjort så här fint vid sidan av sitt staket.
*

Det finns så otroligt mycket att njuta utav och glädja sig över i denna årstid, så glöm inte bort att verkligen göra det. Ta vara på dagarna och stunderna och de ljusa vårkvällarna. / Karin