Hästens Dag i Krapperup 2011

Här kommer ett något försenat inlägg från min dag i Krapperup och “Hästens Dag 2011” som arrangerades av KUSK – Kullasällskapet för körning. Uppvisningen var belägen vid sidan av Krapperups slott, mellan Nyhamnsläge och Mölle i Nordvästra Skåne. Det var första gången jag var på en hästuppvisning. Min sjukgymnast på “Vita Villan”; Magnus, är ordförande i KUSK och han bjöd in mig till arrangemanget (delar ut hederspriset på sista bilden i bildspelet). Han och hans fru Yvonne; också hon sjukgymnast på “Vita Villan”, föder upp islandshästar, och har väckt min nyfikenhet för detta vackra djur.

En ryttare med fem hästar i betslen på en gång

Laddad till tänderna med min nya kamera(Olympus-620), ett enbensstativ och ett gott humör, var jag på denna fantastiska hästuppvisning, söndagen i midsommarhelgen. Solen strålade, mycket folk var där, och hästar såväl som unga och äldre ryttare, nybörjare och professionella ryttare visade glatt upp ett fantastiskt program med sina hästar.

Vacker sommardag och mycket folk

Det var tävlande lag med barn och ungdomar, hästar med olika slags vagnar som drogs, en häst som tränats med hundkommandon av en hundtränare (se bilderna med den vit-bruna hästen och ledaren i vitt), enskilda hästuppvisningar, såväl som spegeluppvisning, paruppvisning, damsadel, kavalleri (nej, heter det så???) I alla fall ett 20-tal hästar med ryttare som gjorde koordinerade uppvisningar med islandshästar, svåra trick med häst under duk och genom papper som fodrar en enorm tillit mellan häst och ryttare och idog träning.Ja, mycket mycket mer. Även en busig liten häst som slet sig och sprang runt på hela banan och gärna tippade ryttarna rätt över sitt huvud så fort han fick tillfälle.

Lilla busiga hästen (cremevita) …

Ni får se bilder därifrån i ett sammansatt bildspel. KUSK får lov att använda dessa bilderna jag tagit, på sin hemsida, som dokumentation av “Hästens dag 2011” På sidan (se länken ovan) kan ni också läsa mer om klubben som arrangerade denna underbart fina dag. Något att boka in och åka till nästa år kanske? Mycket nöje nu med bildspelet! Vill ni se bildspelet med större bilder så klicka på det och välj därefter Full screen.

Ha en trevlig vecka! Kram Karin

“Bakom kulisserna, i det innersta inre”

Bakom kulisserna, i det innersta inre

“Bakom kulisserna får bara aktörerna vara, inte vanligt folk. In där når vare sig läkare, psykologer, präster eller sjukgymnaster. Inga ambulanser, inga nödtelefoner, ingen verklighet. Där är drömmar, visioner, förutbestämmelse och uppfyllelse.

Bakom det glittrande och nöjesfyllda finns något annat

Där fortsätter aktrisen öva, utföra sin roll, sin givna roll, eller sin tagna roll. Här är det rollspelens plats. Här får man spela det man vill, bara man inte är verklig. För platsen är bara till för aktörer, inga andra. Aktrisens rum, dold för omvärlden när applåderna har ebbat ut, och de tjocka kulisserna dragits för. Här kan aktrisen fortsätta vara modig, stark, glad och hoppfull, leende, dansande, arg, sorgsen, besviken, bara inte verklig. Hon får uttrycka precis vad hon vill, bara hon inte uttrycker sig själv.

Avkläd, utklädd…utsatt-en roll att spela

Men, det är inga problem, inga problem! Ingen pratar högt om att det också är det kalla, obarmhärtiga rummet, där aktrisen blir avklädd in till bara kroppen, utsatt och bedömd, för att snabbt få på nya kläder för nya roller. Skyler varje strimma av smärtans dagliga piskrapp, varje kippande andetag efter frisk luft, gömmande ensamhetens obarmhärtiga sanning. Verkligheten. Snabbt på med nya kläder, finaste silke, sammet och krås. Varje flickas prinsessdröm.En rysning djupt nerifrån, brännande smärta på insidan, men det är det ingen som ser eller känner. Bara den lilla aktrisen. Ingen ser hennes rätta jag.

Smycken, spetsar och kläder. Vem döljer sig bakom allt det vackra?

Påkläderskorna skulle kunna skymta det, men allt går så fort. Inte tänka, inte gråta, Inte känna, bara fokusera, koncentrera, utåt, inte inåt. I rollernas stol sitter aktören, tillfälligt tömd på kraft, men leende, vänlig och glad. Så skicklig och duktig i sin roll. En mästare i att springa, bort från sig själv och anta nya skepnader hela tiden. Ytan som alla älskar så mycket, som publiken vill se, för att själv slippa se sina egna nötta kläder och ekande tankar.

Det gråtande, sårade och sorgsna hjärtat

Den lilla aktrisen har inte gått någon skola, hon är självupplärd, uppvuxen på rollernas scen, en enastående naturbegåvning. Bara hon vet också med darrande ben, vägen till de inre gångarna som alla vill hålla sig undan. De finns där under scenen, så djupt ner att inte ens den skickligaste gruvarbetare varken skulle kunna eller våga gå ner på de djupen. Där slutar man andas, där finns bara ett tyst smärtsamt rop, så långt ner att ingen ovanför hör det.

Djupa vindlingar, svåra att följa

Ensamhetens urholkande fuktiga droppar, som skär, pressar, ja gröper ur. Droppandet av tårar från smärtande hjärta som ekar i tunnlarnas långa labyrinter. Tunnlar som också kan visa vägen till det hemliga rummet- det innersta inre. Rummet med de ädla stenarna, diamanterna och det glimmande guldet. Men då måste man leta sig framåt genom de ekande kalla gångarnas vindlingar. Försöka se något i dunklet som råder djupt därnere. Ensam, långt från alla applåder. Först efter ett tag ställer ögonen om sig, ser lite bättre. Borta vid hemliga skatten finns ingen väg tillbaka. Där slutar rollerna, där finns verklighetens ljus.

Skatten; det som är så dyrbart, just för dig

Att komma dit kräver mod och styrka, envishet och ibland en självrannsakande tystnad. Längre fram i gångarna finns en stöttande hand med beröring, den lindrar den kylslagna smärtan. Handen som bara finns där, är där, ja håller i handen. Handen som stryker bort tårar som får den lilla aktrisen att halka. Handen, en beröring, en acceptans. Handen som försiktigt får henne att orka hålla ut. Handen som känner och tröstar. Handen som förmedlar ”jag tycker just om dig så mycket”.

En hjälpande hand

Just nu behöver hon den handen. Men då måste hon fortsätta gå, i mörka, djupa gångar. Långt bort från rollernas rum. Här står läkarna, psykologerna, prästerna och sjukgymnasterna redo. Vara den handen, en bit längs med vägen. Blir vägen för svår, slipprig och smärtsam, kan ambulansen få köra en bit över hindren. Delar av vägen måste gås ensam. Med nödtelefoner på regelbundet avstånd, orkar aktrisen ytterligare en bit på vägen. För säkerhets skull. Lyfta på luren, en lugnande röst. Från verklighetens värld”.

Dikt av Karin Wennerhult 2011-07-11

Not: Diktens innehåll beskriver inte skådespelarens yrke i verkligheten. Det är endast en metaforisk beskrivning för det jag vill framföra. 

Hur går det egentligen med min Mormorsträdgård?

TACK som frågar, men det går faktiskt riktigt bra! Växterna har exploderat i storlek och vuxit till sig rejält sedan förra säsongen, och en lite lummig känsla börjar så smått infinna sig på sina håll i trädgården. Det är i varje fall färgglädje i pastellskalan av rosa, lavendelblått, lila och vitt. Det är säkert det myckna ljuset i år och växlingen av sol och nederbörd som haft denna goda inverkan på växtkraften.

Jag har uppdaterat min önskelista till min Mormorsträdgård och är Ni nyfikna vad som finns planterat nu, så får Ni gärna gå in och kika. Önskelistan ligger i högerspalten annars, men nu lägger jag den här i detta inlägget också.

Klicka på bilden här för att se vad jag har i min mormorsträdgård

Här står listat vilka växter jag har planterat, när och var jag köpt dem, samt foton på dem. Där står också vilka växter som fortfarande står på önskelistan. Fler kommer säkert att tillkomma där allt eftersom, även om utrymmet på min lilla täppa inte är så stort. Så småningom när jag lärt mig mitt trädgårdsprogram, så kommer en skiss på hur trädgården ser ut samt kommer att se ut längre fram.

Ett nytt & nyredigerat foto…

Till sist vill jag avsluta här med att önska Er alla en skön fortsättning på sommaren.  Det finns så många stunder att njuta utav hela tiden nu. Ha en riktigt skön helg!

Kram Karin