30 augusti 2009

Animerade små konstverk med musik

Vissa dagar har man extra stort behov av att se på något vackert. En dag fick jag tillsänt mig detta födelsedagskort. Det var visserligen inte min födelsedag och det visste avsändaren, men trodde säkert att jag skulle bli glad för det ändå. Helt rätt! Dessa e-posthälsningar är små konstverk, med de sötaste små detaljer i. Animerad dessutom och då blir de helt underbara att titta på. Kort gjorda med skicklighet och känsla.

Man betalar visst en årsavgift för dessa kort och då får man skicka hur många som helst under ett år.  Är du intresserad av det går det att läsa mer om detta, om du efter det lilla bildspelet trycker på "About this card" Jag lägger in kortet jag fick här så att du kan kika på det och se vad du tycker om det. Ett sånt här litet vackert kort kan ge mig en riktig lyckokänsla. Jag tar ofta fram det om jag vill muntra upp mig själv eller bli lite inspirerad för kreativt skapande.


Var precis inne på en mysig trädgårdsblogg och såg bilder från "Den stora Trädgårdsfesten" på Sofiero. Det är denna helgen-jag har totalt missat det-så nu tar jag bilen och susar dit...Ännu mera inspiration alltså :-))!   
Och för er som nu vill se kortet så tryck på titeln under kortet så spelas det upp...

Mycket nöje!  /  

29 augusti 2009

Jag skall plantera en liten' mormorsträdgård' på baksidan av huset

Jag älskar trädgårdar! De har en viss atmosfär i sig som ger lugn och ro och välbefinnande. När jag var liten var min familj ofta hos mina morföräldrar i Danmark. De bodde i en liten by som heter Lyngby (betyder Ljung-by)-det namnet finns ju i Sverige också. En mysig liten by utanför Köpenhamn som nu under de snart 45 år sedan jag första gången var där, har vuxit till en stor stad-en slags förort till Köpenhamn skulle man kunna säga. En mysig sådan.



Under blodplommonträdet funderar jag på
att plantera vårstjärnor...

Med gångavstånd till centrum hade mina morföräldrar ett litet radhus med tillhörande trädgård. Den var på baksidan av huset, en liten, liten en, men helt underbar! Den avskärmades på alla sidor av höga pilstaket så man inte kunde se fritt in till grannarna, bara skymta... och längst ner och vid ena sidan var en stor gran och andra större träd som tujor och liknande och på sidorna var där alla möjliga slags blommor och även en liten björk om jag inte minns fel. Det gav lite ljusa och mörka partier i trädgården som kontrasterade och gav känslan av en hemlighetsfull trädgård. En liten blåsippstuva från Sverige, som morfar nallat vid ett av deras besök hos oss, hade en egen liten plats där och på våren blommade sipporna så vackert där.



Vitsipporna de fina...bilden får bytas ut till en blåsippsbild
när jag kan komma åt de bilderna på datorn


Där fanns också en liten port som ledde ut till en liten övervuxen stig som gick längs med hela radhuslängan. I båda ändarna fanns trägrindar så inte vem som helst skulle springa där. Det var lite privat-en liten genväg för de boende i radhusen. Mellan staketen kunde man kika in i de andra trädgårdarna, utan att själv synas. Det var spännande och skapade en känsla för trädgården som uterum och en speciell plats. 


I en gammeldags trädgård måste absolut lavendel finnas med.
Det skall jag plantera längs gången i trädgången, till våren.

Varje morgon åt vi frukost i den lilla trädgården under pergolan. Vi pratade och skrattade och sög in doften av både fuktig jord, gräs, nyutslagna blommor såväl som kaffe, danskt bröd och ost. (Det senare hade jag gärna sluppit). Det fanns massor av fåglar i trädgården som kvittrade och även blev utfodrade med färska brödsmulor varje dag- en läckerhet för en liten fågel. Jag hade mitt eget rum där jag sov precis ovanför trädgården på andra våningen och varje morgon när jag vaknade tassade jag bort till fönstret, drog upp rullgardinen och såg ner på den lilla trädgården. Jag kunde stå där en bra stund och titta och njuta. Sen ropade ofta mormor att frukosten var klar och vi gick alla ut och satte oss där. Det var höjdpunkter.


Höstanemoner ser ut som fladdrande fjärilar...
Det är vackert med både de vita och de rosa -
jag kommer nog att blanda lite för jag har blivit så förtjust i båda
Jag var nära att köpa en planta häromdagen men
stod emot frestelsen då det är bättre att plantera dem på våren.


I alla år allt sedan jag föddes till i slutet av tonåren -jag hade ju Danmark som mitt andra modersland-var vi där minst ett par-tre gånger per år. Den trädgården landade i mitt hjärta och har alltid funnits i mitt medvetande som den bästa platsen på jorden. Så är det fortfarande faktiskt. Det går inte att förklara men jag kan känna atmosfären där och doften runt om där i ett nu så fort jag tänker på den. Atmosfär som skapats både av en söt planering i trädgården och av kärlek och omsorg hos de som bodde där. Det var sorg i hjärtat den dagen mormor var tvungen att sälja radhuset för att hon inte längre orkade sköta underhållet av den och att den var för opraktiskt utformad inuti. Morfar hade då gått bort för en del år tillbaka.



Pärlemorfjärilar
Massor av fjärilar och fladder vill jag ha i min trädgård.
Men de har konstiga matvanor. De älskar brännässlor!
Inte så hågad att hålla den menyn hos mig. 
De får bli någon dessert istället.


För ett par år sedan tog jag med min man dit till den gatan och huset där jag varit så ofta som barn, bara för att visa lite av min bakgrund och alla mina lyckliga somrar i Danmark. Vi har bara varit gifta fyra år så jag ville dela den barndomsupplevelsen med honom. Jag gick då liksom förr på den övervuxna dolda stigen bakom trädgårdarna och letade upp mormor och morfars trädgård. Den var sig lik men huset hade fått sig ett rejält ansiktslyft. Det var en väldigt speciell stund att stå där igen och kika in mellan pilstaketets mellanrum. En saknad kändes långt in i hjärtat trots att det var många år sedan mormor flyttade därifrån. Inte heller hon lever längre. Kanske var det livets förgänglighet jag kände...att åren går så snabbt...plötsligt är de och det vi håller av så mycket förändrat eller borta.



Skogsviol eller doftviol som den också heter är en klassiker.
Doftar himmelskt och ska vara goda att kandera
och äta som godis. Lite synd på blomman bara...


Nu är det dags att bygga upp en egen liten trädgård av uteplatsen på baksidan av vår marklägenhet. Den är väl ungefär i storlek med vad mina mina morföräldrars trädgård var. Vi har en uteplats på framsidan också men den får min man bygga upp lite som han önskar. Varsitt lite spännande projekt. De kommer att växa upp lite parallellt. Jag har alltid drömt om en trädgård med massor av olika sortes doftande gamla mormorsblommor. Och det skall vara gott om fjärilar, lite vattenporlande och fågelvänliga träd och buskar som inbjuder de små flygande vännerna att sitta och kvittra där. Katten håller vi på att vänja vid att vara mycket på andra sidan också. Inget bus när fåglarna är på besök tack! *smile*



För prydligt skall det inte vara i min trädgård.
Gärna lite ledigt rufsigt, prunkande
och med porlande vatten intill.

Ännu så länge har jag bara planterat en plymspirea och ett blodplommonträd. Det får ta sin tid att bygga upp då det kostar en hel del med perenna växter och träd. Jag skall lägga upp bilder på det jag planterar allt eftersom. Jag har köpt ett trädgårdsprogram till min dator där jag kan designa min trädgård och se i 3D hur den tar sig ut med olika blommor och växter tillsammans. Höjd, form, färg och hur tillväxtkurvan förmodas se ut. Spännande. Programmet skall jag installera så snart vi skaffat ny hårddisk. Denna datorn är på upphällningen och tar inte in/laddar upp eller visar nya bilder från min kamera längre, endast från mobilkameran.



Plymspirean - min första växt i trädgården


Så ett tag framöver får ni stå ut med lite sämre bildkvalitet tills jag åter kan använda min systemkamera. (Bilderna på detta inlägget är tagna förra året) Det är ett härligt projekt och jag lusläser just nu både trädgårdsböcker och tidningar för att hämta inspiration och goda råd till min trädgårdsuppbyggnad.

Ja nu vet ni mina planer för min lilla trädgård
och mer kommer efterhand...


Bolltistel


28 augusti 2009

Sensommardag och jag har lagt ut min sida på Blogger

Oj...pust...här står jag och rensar...och inte vad som helst, utan min hemsida. Nu är den äntligen inlagd på Blogger och en smula fräschare. Jag skall bara resa mig upp till bättre ställning innan jag berättar vidare om min dag. Inte särskilt snyggt att vända baken till, hmmm*smile*.
Åhh..... heej!!
Nej, det är faktiskt inte jag som sätter baken i vädret, och rensar ogräs i buskagen och rabatterna, men det kunde säkert varit. Jag var bara tvungen att fota denna läckra skylt som stod i skogsbrynet på tomten, uppe vid min väninnas sommarhus!!
Jag blev glad och fnittrig bara av att titta på den. Mannen hennes är väl inte direkt till sig av förtjusning över den, men däremot vi tycker den är helt underbar!
Jag skulle med glädje satt upp en sådan i min lilla trädgård också. Tänk att en sådan enkel sak kan fylla en med sprittande livsglädje mitt i vardagen.
Det är om sådana enkla, vardagliga, söta, roliga, underfundiga, fnitterfyllda, sprittande, självklara och inte självklara detaljer som jag vill dela med mig av i min blogg. Bland annat...

Vid vattnet trivs den utmärkt...
Jag har börjat uppskatta de små detaljerna i livet som skänker sån glädje. Efter att ha varit sjuk fyra år i utbrändhet och inte kunnat ana ljuset i tunneln förrän för ett kort tag sedan, så blir man så tacksam för livet. För varje dag man trots allt kan känna glädje även om kroppen är stel och smärtan molar i hela kroppen och ångesten ligger på lur. Jag är bättre och jag är så glad! Nu kan jag kanske snart börja arbetsträna 10 timmar i veckan ute i arbetslivet...om min läkare godkänner det. Han behöver göra det ur den medicinska synvinkel. Vi har pratat om det, min handläggare på Försäkringskassan och jag. Känns verkligen roligt.
Det har inte varit så här bra, som det faktiskt är nu, på fyra år bakåt, och om den ' resan' skriver jag om i inlägget "Jag själv och det kreativa rummet". Hur en smärtsam och maktlös situation tog mig in i en process som blev början till en kreativ väg istället.

Mitt på de långa vasstråna sköt det ut gräsvippor
I inlägget "Min hemlighetsfulla trädgård" delar jag med mig av det som föregick den långsamma förändringen i mitt liv och fick mig att se på mitt liv från lite andra vinklar ex. vikten av stillhet, tystnad, eftertanke och balans.

Och i inlägget "Mitt fotograferande" delar jag med mig upptäckten av vilka gåvor och förmågor som jag hade men inte tagit på så stort allvar förut. Om att hitta sin begåvning och erkänna den. Vilken glädje det ger.
Ja det är en liten presentation av vad jag började min hemsida med. Trädgården är en metafor för en livsstil som helar och hjälper oss att hålla balansen i en stressad tillvaro. En tillflyktsplats av lugn och ro och ljuvlighet. Nu har jag fört över hemsidan från en mindre domän till Blogger för att få den att fungera så som jag önskar, smidighet i det tekniska och i utformningen av sidan, och lätthet att komma till härliga sidor fulla med inspiration i mina egna intresseområden.
Jag gillar inredning, att göra om, måla, pyssla, fixa och dona. Likaväl som att vandra vid havet, läsa en god roman, inspirerande tidningar eller en fin diktbok...Ja det mesta jag skriver här nu finns ju att läsa i inläggen jag presenterat ovan, så nu skall jag inte upprepa mig mer.
Det ska bli mycket foton här på bloggen är det tänkt.
En foto-&trädgårdsblogg + lite allt möjligt som intresserar mig...
Huja, vad det blåste...


Idag var det en sån där underbar sensommardag. Ljummet i luften, blåsigt men soligt. På eftermiddagen tog jag bilen ner till havet utrustad med strandstol och en korg med kaffe och en god roman. Hua vad det blåste... Havet slog in mot stranden med stora böljor och badgäster var inte att skåda nånstans längs den långa strandremsan.
En ivrig hund lekandes med en boll i vattnet och hans husse iförd badbyxor för att bättre kunna lattja med hunden i vattnet, var det närmaste badande jag såg idag.


Endast en ivrig hund med sin husse, badade denna blåsiga dag.

Jag fick en vild idé att jag kanske skulle doppa mig jag med?. ..Tankarna flyger och jag minns hur det var när jag och brorsan som små, var med våra föräldrar och morföräldrar vid Kattegatt, längst upp i Nordsjälland. Där var ofta stora vågor och vi älskade att bada i dem. Man kunde knappt stå på benen när en våg kom och sköljde över en och sög en in mot stranden. Det är konstigt men det ger mig vällustkänslor än idag av att bli påmind om detta...
Men med de minnena till att verkligen hoppa i vattnet och böljorna idag, det var en helt annan femma. Jag tror minsann att badankan har börjat bli lite bekväm. Lite för kyligt i luften för att det ska kännas bra när man kommer upp efteråt. Men en stekhet dag, då får det gärna blåsa och bölja...jag hoppar i. Då blir jag barn på nytt...ankan myser.


Någon sorts strandblommor - kämpar på i ur och skur

Jag drack mitt kaffe vid strandkanten men romanen blev oläst. Så underbart att sluta ögonen och lyssna till vinden, vågorna, måsskrik. Titta ut på det skiftande vattnet som i vissa stunder kan vara nästan mörkt turkosgrönt och andra stunder gråblått. Sandbotten och molnskyar, ljus och vind ritar en ständigt skiftande palett över havet. Jag fascineras av det hela tiden. Några stackars strandblomster blommar fortfarande trots starka vindar, sandig luft och mestadels torka. Fascinerande! Det slår mig att så är vissa människor också. Jag har stött på dem, kanske du med, som oavsett vad de möter på för motvind i livet så blommar de. Det är ännu mer fascinerande än strandblommorna. Sån önskar jag att man vore, istället för att sloka och tappa kronbladen när det blir tufft. Men det är mänskligt...
Nåväl...efter en timmes tid vid havet och laddad med frisk luft långt ner i lungorna och solen i ögonen, var det dags att styra kosan hemåt igen.

Kaffe på stranden är ljuvligt, men oj va korgen var tung
då jag skulle hem igen.



Kaffekorgen hade jag då fyllt med stenar från stranden som jag skall lägga ut i vår trädgård runt vissa växtpartier. Puh, mina armar var dubbelt så långa när jag kom hem med alla de stenarna. Inget massproducerat här utan unika stenar, var och en i olika kulörer, struktur, form och färg. Tänk att till och med en sten är unik!


Sprakande bollkryss

Det är dags att börja göra fint i trädgården. Ett par bollkryss pryder färgglatt på uteplatsen när nu sommarblommorna hänger och slokar och vill gå till den sista vilan. Ska göra ett ryck i helgen och rensa lite och göra snyggt därute. Man märker att hösten är på väg...luften blir klarare, mörkret sänker sig fortare på kvällningen och det är dags att tända ljus och lyktor att lysa upp med både ute och inne. Mysigt det med faktiskt. Var tid har faktiskt sin charm.



Lyktor har en förmåga att sprida ljus,
mys och värme var än de står.
Har man som jag lite lykt-dille, så blir
det mycket av den varan.

Oj, va jag har skrivit...det var ju inte meningen att det skulle bli så mycket men tankarna och fingrarna flög iväg över tangentbordet.
Det är helt mörkt ute nu men folk kilar förbi utanför mitt fönster. Skönt att jag kan gömma mig lite bakom gardinen men ändå se ut vad som händer. Det tänker jag ofta när jag sitter och jobbar vid datorn. I synnerhet på kvällen, då allt utifrån syns så väl. Rena panoramavyn. Då vill man slippa sitta bli till allmän beskådan. Sån är känslan. Lite höstkänsla.
Jag drar gardinen ännu mer för fönstret, ger utlopp för en gäspning och längtar nu efter att få sova. Det har varit en underbar dag!


'Husarknappen' har blommat hela sommaren, ända från april
och är fortfarande inte vissen
. Min ihärdigaste
sommarblomma, den har varit fantastisk.

Godnatt på er och sov så gott!

25 augusti 2009

Mitt fotograferande




Nytillskott
- alltid så näpna


Vadå...fota?

Jag räknar nog mig fortfarande som nybörjare, när det gäller digital fotografering.
Jag har ju endast fotograferat i 1,5 år med min digitala systemkamera. Jag hade en egen Konicakamera som liten och fotade allt möjligt som ju barn gör. När jag senare i livet ville minnas någon speciell händelse, så blev det en engångskamera som införskaffades. Mer än så fotade jag inte. Genom årens lopp blev fotografering väldigt sporadisk. Det var inget jag drogs till att hålla på med överhuvudtaget.
Sommarkväll
- från den romantiska platsen med bänken,med utsikt
över Kattegatt, såg vi ljuvliga solnedgångar varje kväll.


Hobby sökes!

Men sommaren 2007 så hände något. Jag fick smak på fotografering. Jag hade gått en längre tid och tänkt på att jag ville ha en hobby att gå upp i. Eftersom jag var långtidssjukskriven var jag hemma hela dagarna. Jag behövde något som passade det tillståndet jag var i då. Inget krävande utan något lättsamt som jag själv kunde bestämma när jag ville hålla på med det. Efter ork och lust.
Man kan inte måla om eller inreda hemma på nytt varje vecka ju, och alla målarpenslar och pannåer som jag införskaffat låg bara därhemma utan att användas. Tavelmålning var inte riktigt det jag hade lust eller förmåga till, så vad skulle jag kunna tänkas göra?

Jag satt vid havet i Nordsjälland på semester där och bara njöt. (se bild) Havet är en sådan inspirerande miljö för mig. 'Lossnar' tankar någonstans så är det där. Plötsligt bara 'visste' jag att jag ville fotografera. Det kom som en total överraskning för mig själv, denna idé, men fram åkte mobilkameran och hundratals och åter hundratals av bilder blev det tagna. Att fotografera skulle vara så otroligt kul hade jag aldrig kunnat tro eller ens föreställa mig.


Vindpinat
- det gamla vindpinade staketet nere vid havet,
har varit utsatt för mycket saltvatten och hårda vindar
genom åren, men
står dock ännu pall.
Det talar sin egen historia.

Till en början blev fotograferingen mest som dokumentation, och utan så mycket tanke på teknik, exponering, ljussättning och liknande. Bildseendet hade jag däremot till stor del med mig, sedan tidigare kreativt skapande och genom min utbildning som färg-och stilkonsulent. Nu fick jag överföra det till att gälla foton. Fotograferingen är för mig numera mycket, mycket mer än att bara klicka på en engångskamera med färdiga förhandsinställningar. Det finns hur mycket som helst att utforska inom fotografins värld, och experimentera med för att skapa en bild. Fotografering är bildkonst.

Döljer det sig ett äpple här?
Glöm då inte att skölja av frukten.


Lära sig & experimentera

Jag har nu haft möjlighet att skaffa en digital systemkamera. Den är jag oerhört glad för. Det är något helt annat att fota med en sådan än med enklare kameror. Jag har mer kontroll över bilden och kan i princip få den som jag önskar efter de förhållande som jag befinner mig i. Det är mycket att lära och jag söker mig fram för att hitta mina egna personliga uttryck i fotograferingen. Det tar naturligtvis sin tid och kräver mycket experimenterande och utforskande av kameran och dess möjligheter. Drömmen är naturligtvis att kunna komponera och fånga vackra och unika bilder som själva får tala till betraktaren. Det sägs ju att en bild kan tala mer än tusen ord. Tyvärr gör den ju inte alltid det men det är ett bra mål att ha framför sig.


Pärlemorfjäril
- genom de transparenta vingarna strålade solen
och fick henne att lysa i de varmaste tonerna av
rött, gult, guld och orange.

Jag pendlar gärna i mitt fotande mellan de små och nära detaljerna ( närbild och macro) och vyerna och det lummiga (vidvinkel och tele). Det ger en härlig variation och en kontrast i fotograferandet som stimulerar och sporrar min nyfikenhet och hjälper mig att inte fastna i enkelriktade spår. Jag vill inte låsa in mig i ett fack och nischa mig ännu i varje fall, som vissa fotografer gör efter ett tag. Det är inget fel i det men just mångfalden i fotandets konst inspirerar och sporrar mig att leka och prova mig fram med bilderna. Som nybörjare är det bra att lära sig handskas med olika slags bilder och kompositioner innan man evt. specialiserar sig.


Favoritplatsen
- på bron över det porlande vattnet och med luften fylld
av syrsors spelande
har jag suttit många gånger.
Ensam eller med en väninna.
Njutit, pladdrat,
delat kärleksbekymmer och drömmar
- och till slut bröllopsfotograferats där.


Mitt och ditt

Jag hoppas att mitt fotograferande en dag kan få vara med och bidra till, att i ännu större grad ge inspiration och livsglädje runt omkring mig. Ideérna och drömmarna finns - det återstår att se vad som låter sig göras av det längre fram. Jag börjar i all enkelhet här på hemsidan/bloggen och får se hur det hela utvecklar sig.

Jag har nu från att ha haft en hemsida på en liten relativt okänd domän, bytt till att lägga över allting till Blogger som ju är otroligt mycket större, kanske rent utav den största bloggen. Sökområdena och tillgängligheten är så mycket större här. Så det är ett steg. Just nu får annars alla ambitioner och drömmar sova sött tills de vaknar igen. Jag försöker inte banka liv i dem, utan allting har sin tid. Sen gör det ju ingenting om drömmarna ibland gör sig påminda. Det är bara inspirerande och motiverande.


Som i en dröm
- Jag är i det orörda, stilla frid omsluter mig.
Skönheten lägger sig som en dimma för mina ögon
- drömmer jag?

Lagen om upphovsrätt finns för att reglera och skydda den enskildes rätt till sina egna verk och publikationer, både i ord och i bild. Det är därför helt och hållet förbjudet att kopiera av, skriva ut eller publicera någon av mina bilder och texter, utan mitt eget medgivande. Jag lånar inte heller ut mina bilder, men vill du länka till min sida med ett av mina foton, så bara kontakta mig så kommer vi överens om något. Tack för att du respekterar detta!

Äpplen på kvist
Så gott det ser ut!

23 augusti 2009

Min blogg flyttar från Zoomindomänen till Blogger

Hej kära vänner och besökare!
Alla har kanske inte läst i min blogg om mina planer
på att byta domän. Nåväl, jag har fattat det beslutet och faktiskt redan flyttat över den också - då Zoomin inte riktigt längre lever upp till de önskemål, tekniska funktioner och smidighet som jag önskar för min hemsida/blogg.

  myspace layouts
 Jag hoppas förstås att ni som följt min sida och blogg här,
har lust att följa med mig till min nya sida på Blogger.
Den har ett litet renare utseende och är inte lika plottrig.
Dessutom har jag ändrat färgskalorna, vilket ni även ser här,
så att både den nya bloggen och
Trädgårdsgalleriet & Gästboken är en helhet, och hör ihop, trots att de ligger på skilda domäner.

myspace layouts
Det som är nytt och tillagt är
att jag har fler intressen såsom inredning, uppbyggnaden av min "mormorsträdgård" här hemma, och lite annat smått och gott, som jag vill ta upp i min blogg, och även gärna få kontakt med andra likasinnade på samma områden. Blogger är ju mycket stor och det är lätt att hitta sidor med samma/liknande intressen som man själv har, och få  massor av inspiration, kunskap och tips ifrån.
Bla finns där massor av små gulliga nätbutiker med de sötaste inredningsdetaljer... "vill ha!!!" Nätbutik för teälskare med alla de sorters smaksättningar och tillhörande attiraljer. Ex Te med smak av 'citronmarängpaj'-undrar hur det smakar i flytande form sas? Trädgårdssmycken-spiror, som skall glittra i rabatterna osv. Massor av inspirerande miljöer helt enkelt. Och så söta utlottningar med inredningsgrejer och annat kul som man kan vinna. Jag har säkert varit med i hundratals utlottningar det sista halvåret (jag har gjort reklam för dem på min sida om ni sett det?)
I två utlottningar har jag vunnit. Här ska ni få se vad jag vann:

 

Träklädnypor, 5 st ombundna

med ett spetsband

Dessa vann jag i juni månad.
Från butiken Annalunda Ting.

En lokaltidning från 1955, tidningen Husmodern från 1939, en strut med madonna bild och en ljushållare. Aug-09.
Från tjejen med bloggen Kämpegården.
Dessa väntar jag hem endera dagen med post...
Det är jätteskoj med såna tävlingar. Söta, små vinster-som ibland kan vara rätt rejäla också (ex hemmagjord trasmatta)

Ofta firar utlottaren att de ex haft 1000 besökare på bloggen eller 100.000 st för den delen. Jag får väl göra nåt liknande när så många besökt min nya sida. Måste sätta in en besöksräknare först förstås...
 layouts myspace
Naturligtvis fortsätter jag arbeta med mitt fotograferande, och sidan här får nu istället fungera som album dit besökare från min Bloggersida länkas när de önskar se mina foton. Jag hoppas det skall fungera bra. Naturligtvis kan ni ta del av fotona härifrån om ni inte vill se eller läsa nåt annat på min blogg. Detta blir det sista blogginlägget av mig här.
I fortsättningen går de att följa på nya sidan förstås.

myspace layouts codes
Förutom albumen så låter jag gästboken vara kvar och
"vänner och favoriter" för jag kommer att vara här med jämna mellanrum och ladda upp foton, redigera bilder mm och passar då på att kika in hos er och byta några rader med er som innan.
Kollar förstås av både e-posten och bildkommentarer också regelbundet. Så jag överger inte sidan helt här....det kommer nog inte att göra så väldigt stor praktisk skillnad tror jag. Naturligtvis är det upp till er själva om ni vill fortsätta och ha kontakten med mig nu när hemsidan har flyttat. Rent mentalt kan jag tänka mig att det för en del kan kännas som om jag är långt bort.

På min  startsidan här har jag lagt ut min nya adress och om ni klickar på grinden på bilden, så kommer ni direkt till mig. Som att byta sida här, enkelt va...?! *smile*
Ha det nu riktigt gott var och en, och på återseende!
& välkomna till min nya sida! / Kram Karin

Det blev en fin helg!

Några dagar går så fort...redan är det söndag. Men ett mysigt och behagligt väder har det varit. Helt perfekt eg enl mig. Inte stekhett utan precis lagom och de 'små grå' slapp bli utslagna helt och hållet. Detta svenska ord, som vissa förfasar sig över , men som jag tycker är ett bra ord. Man kan väl säga balans också eller mitt i mellan, eller?



I fredags var jag i Eslöv hos min sjukgymnast för en uppföljande tid efter sommaren. Själv känner jag att jag trots allt mår bättre i kroppen och inte behöver gå där längre. Jag har fått bra 'redskap' under tiden jag gått hos henne, så jag har kvar lite övningar i minnet att plocka fram när så skulle behövas.



När jag nu var så nära Höör så passade jag på att åka till några vänner där-grannar till oss där vi bodde innan. Denna veckan hade de dessutom själva en släkting -M - på besök som jag också känner och dottern - M -  till G och L och det var så kul att träffa dem alla. Jag saknar dem verkligen men det är ju inte till världens ände man flyttat. Möjligen att jag trodde att jag bodde i världens ände innan när vi bodde i Höör....Vi kom att prata om våra Pandoraarmband vi samlar på. De är så fina och berlockerna finns i alla möjliga varianter, så man får verkligen ett personligt armband som ingen annan har. Varje liten berlock/charms står ju för ett minne eller en betydelse och därför blir det en skattkista av positiva minnen att tänka på och ta fram när det skulle behövas. Jag rekommenderar verkligen detta armband/märke om man gillar att samla så här till ett smycke. Berlockerna är välgjorda. På min lilla igelkott finns det små fötter på undersidan så även om berlocken vrider sig så tittar nåt gulligt fram. Är sånt inte sött så säg?

Jag har förresten fått mitt trädgårdsprogram till datorn. Skall försöka installera det i veckan. Är så nyfiken på det. Igår var vi och kikade på tujor, granar och liknande till tomten. Jag vill absolut ha något i trädgården att sätta belysning i, till jul. Hittade fina tujor som inte blir ruskigt höga. Ja i vilket fall som helst så går de att beskära och hålla nere på en fin höjd. Det är nog grannen ovanpå glad för. Annars kan hon ju sätta ljus och kulor i toppen på den när den växer upp utanför hennes fönster, fniss. Skämt å sidor, så hög skall den verkligen inte bli.


Igårkväll var en riktigt mysig kväll att sitta nere vid havet och fika. Dessutom var det tävling på terasstrapporna ner från Kärnan.Red Bulls show Art of Motion var där. Världselit som streethoppar. På 90 högst 90 sek skulle de ta sig ner uppifrån med spektakulära hopp, kullerbyttor och liknande över murar. väggar, trappor. Imponerande verkligen. Tråkigt bara att publiken inte riktigt var på G. De tävlande fick försöka ladda upp folkhavet hela tiden. Häftig musik var där men publiken kunde gett lite mer. I synnerhet som övervägande del var ungdomar. Kanske var man för koncentrerade alt ointresserade för att högljutt skrika och applådera över de fantastiska volter och saltomortaler som utfördes i luften.

Själv stod jag där och fick andan i halsen när jag tänkte på hur illa det kan gå om de hamnar fel. Huuh! Men visst, de är vana, både vid utförandet och vid blessyrer kan jag tänka mig. Men det kan också gå allvarligt fel om det vill sig illa. Kul iallafall när sådant anordnas och det blir lite liv i luckan och stämning i sta´n.

Som ni ser stod vi låångt bak och bilden blev suddig.Jag fick stå på tå för att kunna få med någonting. Folk stod längst upp på borgen med och tittade ner. På höger sida i bilden var en storbildsskärm att följa hoppen på. Vattenfontänerna hade rött ljus på sig.
Idag har varit en lugn och stillsam dag med lite minigolf på em. Helsingborgshem bjöd alla hyresgäster på fri minigolf denna helgen så det passade vi på att fördriva em med. Mannen min hade världens flyt och satte 2:or i rekord på den ena efter den andra banan. Himmel vilket flyt han hade då! Bara att gratulera!

20 augusti 2009

Jag kommer att flytta min hemsida till Blogger

Vilket fint väder det har varit idag! Har njutit av det på avstånd. Ja faktiskt! Min underbara dag igår fick som resultat idag att kroppen inte alls ville som jag ville.

Smärtor, mörbultad, ljudkänslig, trött - det blev helt enkelt för mkt igår. För mkt intryck...var igång mer än jag brukade, men det behöver inte va mer än så för att jag skall bli utslagen. Jag var medveten om det och inställd på att jag säkert får vara hemma idag. Hade nog trott att jag skulle orkat åka ner till havet en sväng, kanske ta ett dopp, men nej. Allt sa bara stopp. Så jag har tagit det lugnt...vilat, småläst lite, kikat på fina sidor på internet och jobbat en stund på min hemsida på Blogger.


Ja, det är faktiskt så att jag kommer att flytta min hemsida över till Blogger istället. Zoomin fungerar inte tillfredsställande för mig längre. Den är för begränsad för det jag vill ha ut av en bloggsida och så har den krånglat för mig ett bra tag. Under sommaren blurrade allt i vänsterspalten ihop sig i en enda röra utan att jag varit inne på min sida. Det var ett hästjobb att få rätt på allt igen. Fick i princip lägga in allt från början igen där. Och så har det ju sett konstigt ut för alla besökare när meningar bryts rätt av, bilder och länkar är på fel ställen och så. Det var trist! Blogger har lite större valfrihet på olika områden och en enkelhet, det är lätt att söka och hitta bloggar som matchar exakt det man söker. Då jag är mkt intresserad av inredning tex så finns det hur många sidor som helst att komma i kontakt med. Zoomin är ju mer en fotoblogg men har blivit lite för snäv för mig nu. Saker och ting förändras, man upptäcker nytt och får då andra önskemål.
Jag har redan påbörjat min flytt och kommit en bit på väg men en del är kvar.

Mina planer är att jag nog behåller mina fotoalbum på zoomin, iallafall till en början, och länkar besökarna på Blogger hit när de ska se mina foton. Blogger har ju tyvärr inga fotoalbum inlagda i bloggarna, men jag tror det kan funka ändå. Jag hoppas det iallafall. Annars får jag hitta andra lösningar.

Jag kommer rensa min sida från allt utom fotoalbumen och gästboken, samt 'vänner och favoriter'.Det är helt upp till er om ni vill fortsätta ta del av min sida framöver. Jag kommer lägga en överföringslänk till Blogger på startsidan här, så är det iallafall lätt att med ett klick komma direkt till mig.

Jag räknar med att kunna vara klar med det viktigaste på nya bloggen till månadsskiftet. Ja... nu vet ni mina planer och jag hoppas att ni inte blir alltför ledsna för att min hemsida inte kommer att synas just här på zoomin längre...som sagt...ett klick...och ni når sidan, smile*.


Nu skall jag ut och se om lilla kissen är i faggorna. Han var ute till 02.00 inatt, och jag kunde inte sova som vanligt, så altandörren stod öppen så han kunde knalla in. Sen 'nattade' vi på samma gång. *smile*. Magen kurrar och det får bli en kvällsmacka när min man kommer hem. Han är väl på ingående gissar jag, fniss (det lät som om han vore ett tåg). Håller tummarna nu för att vi får en solig fredag och helg, än om det skulle bli en och annan skur. Sov så gott, vänner mina!

Min kamerautrustning



Min kamerautrustning

myspace glitters

Här på denna sidan kan du läsa om den fotoutrustningen som jag äger -
- den innehåller lite av varje och jag har listat upp dem här nedan.

Klickar du på länken som anger vad det är för slags produkt ex. Minneskort, Vidvinkelobjektiv etc. så kommer du till Fotosidan.se recensionsbank, där du både kan se hur produkten ser ut och läsa omdömen om den.

Du kan faktiskt även se foton tagna med just den produkten på kameran. Fiffigt va?
Inte så dum hjälp om man är ute och letar kamera och vill jämföra märken.
Min Olympuskamera som jag trivs så bra med. Varför just den?
Det var den enda av kameramärkena som hade bildstabilisator i
kamera huset. Viktigt för mig som är lite darrhänt.

Olympus E-510 - Kamerahus

Olympus Zuiko Digital ED 14-42mm F3.5-5.6 - Vidvinkelobjektiv


Olympus Zuiko Digital ED 40-150mm F4.0-5.6 - Telezoomobjektiv

Olympus Zuiko Digital ED 70-300mm F4.0-5.6 - Superzomobjektiv

Olympus Zuiko Digital 35mm F3.5 Macro - Macroobjektiv Olympus

FL-36 - Extern kamerablixt

Cokin U.V Filter (2 st) - Skyddande objektivglas

Dörr UV Filter DHG - Skyddande objektivglas


Kenko MC Digital UV Filter - Skyddande objektivglas

Displex Protector - Display Protection - Plastskydd för kameradisplayen

Cyberphoto linsrengöringsduk - Linsrengöringsduk SanDisk

CompactFlash Extreme III 2.0 Gb - Minneskort SanDisk

CompactFlash Extreme III 4.0 Gb - Minneskort

Olympus xD-card 2GB type M - Minneskort

Olympus E-system axelväska - Kameraväska

Picasa 3.0 - Bildredigeringsprogram

ArcSoft PhotoImpression 3.0 - Bildredigeringsprogram

Adobe Photoshop Elements 5.0 - Bildredigeringsprogram

Digitalfotografi, av Scott Kelby - 1:a delen - Fotobok-facklitteratur

Digitalfotografi, av Scott Kelby - 2:a delen - Fotobok-facklitteratur



myspace glitters

Är foto din stora hobby?
Vill du lära dig mer om foto och bli ännu mer inspirerad för fotokonsten och utvecklas i detta?
Vill du ta del av de senaste nyheterna i fotovärlden?
Vill du kunna se närmre på andra fotografers bilder?


Besök då gärna www.fotosidan.se
Där hittar du massor av matnyttiga och spännande saker!

Rekommenderas varmt!

Jag själv och det kreativa rummet. Resan från utbrändhet till livsglädje och kreativitet.



I ett färgstråk -
under kvällssolens varma strålar
klär sig Tusenskönorna i aftonklädsel

Låt bilderna få tala

Här delar jag med mig av mina tankar och mina foton, som är en mycket stor del av min vardag. Bilden med sitt språk är det uttryck, med vilket jag målar det jag ser, både från mitt hjärta och ur det fysiska rummet. Utifrån det växer ofta tankar och reflektioner fram. De går hand i hand.

Resan till mig själv


Upp och nervänt
- men mamma,
måste vi verkligen lära oss detta?

Underlaget till dessa bilder och tankar är en 'resa' som lärt mig dyrköpta livserfarenheter. Mitt liv hade totalt vänts på ända och jag visste inte längre vad som var vad, ens om mig själv. Jag mådde bara så fruktansvärt dåligt. Men under denna resan till hälsa fick jag erfara hur det kreativa förlöstes i mitt liv som en...jag kallar det, livsväg. Jag såg och upplevde, mer och mer, potentialen som fanns i mig på skapande områden, och som är medfödd, men aldrig riktigt har fått blomma ut eller bli en medvetenhet hos mig. De är mina uttryck och redskap.

Snäckan 
- ligger och vilar i buskaget.
Här behövs inget campingkort.


Min sida här började jag med, som en idé jag fick. Först som en hemsida, numera som en blogg. Jag ville ha någonstans att visa min familj och vänner, alla de bilder jag tog, eftersom de gärna ville se dem. Sedan ville jag gärna skriva ner de tankar som kom i samband med att jag tog en bild. Det visade sig att tankar och reflektioner fanns på insidan redan den stund jag hittade motiv och satte kameran framför ögonen. Det blev också som ett sätt att försöka hitta mig själv igen, att formulera ord, utifrån mig själv. Det hela utvidgade sig som 'ringar på vattnet' till att våga uttrycka vad jag tyckte och tänkte om olika saker, på område efter område, i mitt liv.



Eftertanke-den lilla bryggan inbjuder mig
till en stunds vila och eftertanke



Men det skall tilläggas att det först föregicks av en lång period av tystnad och stillhet inom mig själv, där jag kastade alla förvirrade frågetecken i mitt liv, helt åt sidan. Djupt inom mig, på omedvetna plan, var det fortfarande stress, kaos och skräck, som visade sig som en mängd fysiska symtom i min kropp, och som panikångest. Det låter kanske motsägande för en del, när jag i samma andetag talar om stillhet, men det behöver det inte alls vara. Jag var ju på resa i min inre värld, i min själ...
Utifrån denna , jag kallar det, 'tankens inre vila', kom andra tankar och reflektioner fram i mitt inre, som jag skrev ner för mig själv på denna sida och som bildkommentarer. Ord som kom spontant från mitt inre, precis som om man hade öppnat en vattenkran, som först droppar lite och sedan rinner till mer och mer. Det blev verkligen som att långsamt börja återvända hem - hem till mig själv.




Hjärtan- är levande och ömtåliga och skall hanteras varsamt med kärlek
 - endast kärleken kan öppna hjärta hos andra.


Jag förstod att det inte är egoistiskt att ge mig själv utrymme, omsorg och vila, för att ha en bra balans i mitt liv och att det jag uttrycker är värt att lyssna till, om så bara för mig själv. Tankarna skrevs ner som om någon lyssnade, men jag var enda åhöraren till mig själv. Så kom dessa sidor med sina foton, bildkommentarer och blogg till.


Soft liljekonvalj
- nerböjd vid hennes sida, hörde jag tonerna av
hennes pinglande
...skira nyanser som
tog mig till drömmarnas värld.


Från att ha varit låsta privata album - endast till för släkt och vänner, samt reflektioner och presentationer för egen bearbetnings skull, så har jag nu öppnat upp dem, för den som vill ta del av dem. Dessa sidor är skrivna både som en berättelse av vad som hände mig då jag 'gick i väggen', blev 'utbränd' som man brukar kalla det, och då en djupt liggande posttraumatisk stress kom upp till ytan igen och jag blev allvarligt sjuk. Den är nu också en blogg där jag tillsammans med mina bilder har möjlighet att visa det jag i min vardag och liv tycker så mycket om.


Små dyrbarheter som inspiration


Daggfriskt
- diamanter är utspridda i min gräsmatta.


Till min natur är jag en glad, nyfiken, reflekterande och kreativ person, som hämtar min inspiration från skapande uttryck i en mängd olika former. Jag är både spontan och dramatisk likväl som jag ibland kan dra mig tillbaka och vara eftertänksam. Inspiration kan jag få genom den lilla kvittrande fågeln på fönsterbläcket, de små blomsterskotten som håller på att slå ut, likväl som andra konstnärers skapande, i olika material och former, vackra ord och berättelser, eller spännande färgsammansättningar.


Inspirationen finns att hämta på så många skilda ställen och på så olika vis hela tiden. Det finns en stor rikedom av den tillgänglig, men man kanske behöver titta efter den där man minst anar. Ibland gömmer den sig i något så litet, ja nästan obetydligt, att om man inte är uppmärksam eller van vid att fästa blicken på det lilla, så missar man det!


Startmotorn


Stenkolor
- där låg de vid havet som stora karameller...


Jag omger mig gärna med mycket färger och former som harmonierar och ger balans och ett lugn i tillvaron. Stunder i skog, natur eller vid havet är rena "injektionskickar" för mig. De blir ett slags "startmotorer" som öppnar upp mitt sinne för att upptäcka det lilla i det stora, och storheten i det lilla, och skapa någonting utav det. Det sätter igång bilder, tankar och reflektioner hos mig.


På gott och på ont


Ifred
- nej, måste du fota mer?
Jag vill inte...bara få vara i fred.


Min själ är en konstnärs och med det följer en känslighet och en sårbarhet som kan vara både positiv och negativ. Positivt eftersom känsligheten gör att jag lätt fångar upp olika saker, ser och hämtar in många intryck, känner av stämningar och atmosfärer och läser av mellan raderna. Negativt, då för mycket intryck väller in på en gång och jag
inte hinner reflektera, en stresskänslighet i själ och kropp som sätter begränsningar i hur mycket jag orkar göra, känna och ta in, och att umgås med andra.


Ensamhet med plustecken


Gömd
- där du minst anar det finns något vackert.


Avskildheten som behövs för att skapa och reflektera, är ett väldigt naturligt och givet rum för mig, men kan också ge en ensamhet gentemot omvärlden som ibland kan vara svår. Inte så att jag nödvändigtvis isolerar mig, men i själva uttryckssättet gentemot andra. För mycket ytlighet i relationer kan kännas stressande, och ibland är det svårt att hitta ett gemensamt språk att kommunicera på, så man inte bara talar förbi varandra.Att träffa likasinnande med ett kreativa språk blir naturligtvis en stor inspirationskälla. Avskildheten är emellertid den grund varifrån jag sedan har kraft att umgås med andra och ge ut ifrån mig själv till andra.

Introvert eller extrovert?

Återvänder
- efter ett härligt bad är det dags att flyga upp i sitt träd igen.


En del kallar det introvert, dvs inåtriktad, att man hämtar sin kraft inifrån, vilket det ju i sin rätta mening är, men många lägger en negativ klang i det, ofta de extroverta som till sin personlighet är utåtriktade och hämtar sin styrka utifrån, men i detta utgår från sin egen ståndpunkt.


Förstår man inte skillnaderna mellan introvert och extrovert är det fara värt att man gör felaktiga bedömningar och uttalanden. Från den extroverte kan man då få höra ord som, att den inåtriktade är självupptagen och egoistisk. Å andra sidan kan den inåtvända säga samma sak om den utåtvända, och att de är allt för ytliga och flaxiga i sina relationer. Som ni förstår handlar det inte alls om detta. Nej, SJÄLVSPEGLING skulle möjligen vara ett bra ord för den inåtriktade, i den bemärkningen att man är rädd om sig och inte bara rusar på, och att man behöver sätta tydliga gränser, och kanske göra medvetna val, i högre utsträckning än andra.


Det handlar mer om ett medvetande och att hitta kraft och resurser inom sig själv. Det handlar om olika utgångspunkter att fungera utifrån. Vi är ju skapade olika, och det ligger ingen värdering i detta, eller ens rätt eller fel. Men... vad är det som fungerar bäst för mig, var hämtar jag min kraft ifrån? Det kan vara bra för vem som, att fundera över ...

Mitt hem är min borg
- en skyddad zoon


I vårt samhälle förväntas man ofta vara extrovert. Man skall visa framfötterna så mycket som möjligt, och vara full av ideér, uppslag och planer (vilket en introvert också kan vara). Samt ovanpå det, ha ett stort socialt nätverk och umgängesliv och vara engagerad i en mängd aktiviteter, och naturligtvis vara anträffbar, när som helst, var som helst, dygnet runt och på hur många sätt som helst; hemtelefonen, mobilen, mailen, hemma, borta på semestern, konserten osv. Dessutom kunna vara "tillgänglig" med både kropp och själ hemma för familjen och få det vardaglig att rulla på och fungera etc. Ingen lätt ekvation.

Ledigheten blir ofta lika hektisk som arbetsveckan, och detta kan nog vara för mycket för vem som helst, även för den utåtriktade, ...iallafall till slut. Den personen hämtar emellertid i hög grad sin kraft från olika saker runt om honom; att umgås mycket med folk, vara aktiv och igång på olika vis.

Gläntan
- under de gröna lövvalven finns den ro jag söker...


Men var ryms den inåtriktade i allt detta? Den personen som är beroende av att ha kontakt med sin själ, sin inre röst, och ha möjlighet att bara lyssna.....,den som behöver läsa av sin inre och yttre styrka för att veta hur mycket hon/han kan vara igång just nu, för att fungera på bästa sätt i det. Var finns stillheten och återhämtningen som är A och O för henne/honom? Platsen och utrymmet för dem, där det är helt okej att inte ha en massa bollar i luften hela tiden? Där jag hinner lyssna till hela mig och till mitt hjärta...  
En av många olika orsaker till att jag, med buller och bång, åkte in i väggen i 190 knyck i timmen, var att jag i övervägande grad levde som en utåtriktad person, istället för den inåtriktade person jag egentligen är. Jag slutade lyssna till mig själv.


Självrannsakan-varför?

Höghastighetsliv
- låt inte livet bara rusa på
- du missar så mycket och kan göra dig själv illa.


Jag gick, utan att själv vara så medveten om det, över alla mina egna gränser. Inre som yttre. Både i studier och yrkesliv och ideella åtaganden. Så när det gällde studietiden till ett nytt yrke så var jag helt enkelt inte "anpassad" för ett sånt hektiskt liv och intensivt pluggande alla dagar i veckan, och fullt upp precis hela tiden! Dessutom ville jag bevisa inför mig själv, att jag liksom alla andra "klarade av". Prestationsångest!


Jag hade i alla år gått med den molande känslan av att jag inte kunde prestera lika bra som alla andra; att jag faktiskt var "dum" i huvudet; (exakt vad klasskamraterna sa till mig gång på gång under skoltiden.) Felaktiga uppfattningar om mig själv ledde mig till att göra felaktiga val, och även att underlåta att göra det jag istället skulle ha gjort. Och visst klarade jag av studierna, högsta betyg i alla ämnen! Kursetta!!! Men till vilket pris??!! Mitt sätt att hantera det var långt utöver mina egna gränser. Sista terminen av de tre som utbildningen varade, fick jag "bita ihop" och bara fortsätta "råplugga" för att inte bryta ihop och tvingas avsluta studierna. Med viljestyrka och ord som "jag måste klara det", "det ska gå", peppade jag mig själv hela tiden. Men i bakgrunden på sista terminen började kroppen ge signaler om att allt inte stod rätt till, men jag uppfattade dem knappt.(hjärtklappning, håravfall, trötthet, irritation etc)


Jag hade under studietiden lärt känna en fin man på en kontaktsajt på nätet. Vi mailade varandra först och träffades senare vissa helger när jag inte hade prov att plugga till, både uppe hos honom och nere hos mig, och vi upplevde tydligare och tydligare, att det var vi som hörde samman. Härligt men också ytterligare en bit i livet som krävde sin tid. Vi förlovade oss efter ett drygt år, och beslutade oss för att gifta oss framåt vårkanten, när jag slutat min utbildning, och hunnit jobba lite.


Direkt efter examen satte planering och förberedelser igång för vårt stundande bröllop, samt ett aktivt sökande av 100-tals jobb för min egen del. Jag drog i det mesta inför bröllopet, eftersom min fästman bodde uppåt landet. Det var mest praktiskt så. Dessutom går det nästan utav sig själv för mig att planera och organisera. Men det var mycket ändå. Direkt efter bröllopet började jag sedan ett vikariat, med långa arbetsdagar och hög stress. Den sommaren hade jag dessutom bara en veckas semester att ta ut, och sedan förlängdes vikariatet ytterligare. Jag blev tröttare och tröttare. All fritid gick åt till att sova. Senare på hösten tog det tvärstopp!!


På botten av den mörka brunnen



Kraschlandning!
Aldrig roligt med magplask
oavsett när, hur och var i livet.



Något annat väntade.....
Jag förstod verkligen inte alls vad som hände med mig!!! Plötsligt mådde jag såå dåligt till både kropp och själ, ständiga smärtor och spänningar i kroppen. Spänningar som kom så starkt att jag blev helt stel och jag trodde jag skulle sluta andas... Det flyttade sedan vidare i kroppen, del för del, och gav många andra skrämmande symtom. Inget i min vilja kunde få detta att släppa, och inte heller varma bad, massage och liknande som brukar ge lindring åt sådant här. Det var som att knyta händerna så hårt och så länge man bara kan, att de sedan fastnar och inte går att öppna - så var känslan. Lugnande tabletter blev nödvändigt för att klara sig igenom långa dagar och långa nätter.

Panik och ångest och självdestruktiva tankar tog över kroppen och sinnet så att jag till slut trodde att jag skulle tappa förståndet. Tvångstankar, sammanbrott, förvirring, kaos...Många gånger ville jag bara dö och lämna allt, men jag vågade inte göra några konkreta försök i den riktningen. Jag låg fast i sängen långa stunder, ja som inlåst i ett eget fängelse, utan att själv ha tillgång till nyckeln. Alla mina försök att själv förändra min situation föll pladask till marken. Jag gjorde allt jag kunde för att streta emot, stå emot och inte ge upp. Men till slut tog ändå maktlösheten, vanmakten och kraftlösheten över och rädslan satte sina långa vassa klor i mig.


Det var som om all kraft bokstavligen drogs ur mig. Det brände som eld i kroppen och i hjärnan, rädslan växte, vad händer? Är det hjärnceller och kroppssignaler som dör? Konstiga förnimmelser av att det rann vatten över mina ben eller att värme rann ner för dem kom och gick. Jag hade aldrig varit med om nåt liknande förut. Ljudkänslighet, så att vanlig samtalston kändes som att man skrek in i mina öron. Mitt minne och koncentration försämrades kraftigt. Kraftlöshet och svaghet i kroppen hindrade mig till slut att göra vardagliga sysslor som att diska, hänga upp tvätt etc. Ständig yrsel och brinnande huvudvärk och tryck överallt i huvudet. Ibland trodde jag mig nästan vara på väg att lämna min kropp. Ingen hade svar att ge, allra minst jag själv.  Min man stöttade mig så mycket han bara kunde, men även han kände av maktlösheten.

Och så denna tystnad, en plågsam tystnad, där frågetecknen inte fick några som helst svar. Varför denna tystnad? Varför denna ensamhet? Jag blev som stum utan att ha ord längre för vad som hände mig. Varför ser ingen att jag mår dåligt? Upplevde mig som nere i botten av en ändlöst djup brunn, utan att någon hörde mina rop på hjälp - och till sist vara tvungen att kapitulera och inte veta om jag skulle leva nästa dag eller nästa vecka. Apatins sega filt som så gärna ville bädda in mig stod på lur.....Skulle mitt liv ta slut när jag bara var drygt 40 år? Nåt måste vi väl kunna göra för att stoppa detta?

Mardrömmarna fyllde ständigt nätterna med bilder och händelser av att jag var på platsen av misshandel, kränkningar, övergrepp och maktmissbruk. Att jag var totalt ensam, utstött och övergiven på den plats och sammanhang och människor som jag älskat så mycket, innan den långsamt förvandlades till en sekt. Jag drömde att jag ständigt var plågad, men att ingen kunde höra mig...!! Att jag låg i koma och inte kunde säga vad jag var med om, ständig tortyr, utan att någon hade en aning om det.

Vi började åka runt i hela landet, ja tom till Danmark för att få hjälp. Till rekreationscenter, församlingar och kyrkor, själavårdare, pastorer och präster, kloster, munkar, nunnor, psykakutmottagningar, kuratorer, läkare, psykiatriker...osv i all oändlighet. Ingen kunde ge mig nåt svar eller sätta en säker diagnos vad jag led utav - bara lösa antaganden. Vad skulle jag göra? Varifrån skulle jag få hjälp? Mörkret och ångesten var kompakt och smärtorna slet i min kropp. Finns det inte någon enda som kan hjälpa mig?
 I allt detta ändå något slags hopp på en Gud som är större än allting och har koll på allt, inklusive mig. Den erfarenheten hade jag ju med mig sedan tidigare. Men även tron vacklade, det fanns bara ett litet, litet hopp om att möjligen...kanske någon gång,... nånstans komma ut ur detta helvete.


Vägen ut från mörkret

Ljuset i tunneln
- förmår tränga igenom alla snår och mörker.
Trösterika tanke.


Hjälpen kom likt en båt långt borta i horisonten, långsamt seglande mot en hamn, en destination långt iväg...ja från källor jag definitivt inte trodde var för mig, skulle det visa sig. Såsom psykoterapi, sjukgymnastik, andra intryck, besök, sammanhang och människor etc. I två och ett halvt års tid drog samtalsterapeuten och jag i tåtarna i den trassliga härva som var mitt liv, och hos sjukgymnasten lärde jag mig träna och lyssna till min kropp för att höra varför den hade så ont. Hitta jämnvikten någonstans. Vecka efter vecka efter vecka..... Utan att se omedelbara resultat på någonting. Bara fortsätta och fortsätta...för att till slut efter 2,5 år finna att det faktiskt hade hänt mer än jag trott. Visst, långt ifrån bra, men ändå bättre.

Att hitta sig själv igen

Omsluten- av moderväxtens händer,
försiktigt tittandes ut i blomsterriket.


Så här i efterhand har jag förstått att om jag i mina studier, bröllopsplanering, arbetssökande och sommarvikariat, och år tidigare av ideellt engagemang, hade lyssnat mer inåt, gett mig själv fler pauser och återhämtningar, och inte drivit mig själv så hårt, så hade jag säkert klarat av de intensiva perioderna utan att ta så mycket stryk som jag nu gjorde.Fortfarande förstår jag inte allt och har inte hela bilden klar, men jag ser mer och mer efter hand...


Det hade naturligtvis krävts av mig att jag inte var så ambitiös och engagerad i så mycket. Dessutom behövde jag lära mig ett och annat om mig själv, vem jag var och kanske också varför. Dessutom fanns en hel hög med obearbetade svåra känslor efter år av olika slags övergrepp, både i min barndom/skoltid och på de senare åren, långt nerstoppat i min själ och utan kontakt med mitt medvetande och mig själv och mitt nuvarande liv. Men jag var inte alls där att kunna acceptera något sådant för mig själv.


Dyrbara erfarenheter verkar man inte lära sig utan att det gör ont, hur gärna jag än önskar att jag hade sluppit det. Det var kanske enda sättet för mig att kunna lära mig min läxa? Att få gå igenom det jag gjorde - inte slippa undan det. Jag bara visste och har den övertygelsen nu också, att om jag inte gått igenom detta och tvingats bromsa och lägga om mitt liv helt och hållet, så kunde en ytterligare episod längre fram av samma sak, ta livet av mig. I synnerhet som jag var mycket envis, ambitiös, entusiastisk och målinriktad.


Nåväl, för att anknyta till det jag nämnde tidigare om introvert och extrovert...jag vill poängtera, att det inte handlar om att den inåtriktade är sämre på att klara av saker, än den utåtriktade, men sättet att göra det på och utgångspunkten för det, är annorlunda. Och i mitt fall, så hade jag inte alls kontakt med mig själv och mitt inre längre... Jag var på fel "tåg". Ett som rusade framåt!!


Jag har därför fått lära mig vikten av att inte jämföra mig själv och min kapacitet med andras, utan istället rätt förstå hur jag själv fungerar. Att våga säga stopp, även fast omgivningen driver på och hade större och större förväntningar på mig hela tiden.



Från levande vision till sekt

Lilla jag
- upp till ytan, vila och andas...grodkompisarna är runt om.
Ett härligt grodliv! Men ibland blir livet i groddammen förödande...

Jag hade dessutom, under ett tiotal år, varit en del av ett sammanhang som från början var jättefint, men till slut blev manipulativt och starkt styrande. Mitt eget "Jag"(personlighet) med dess uttryck försvann! Det var bara med fullständig enhet med kollektivet på olika plan som jag evt kunde duga, men det var sällan.Hela tiden var det något fel på mig som jag måste ta itu med... Allt i mitt liv sattes in i det sammanhanget både vad gällde relationer, ekonomi, tid, arbete, fritid - det existerade inte, ja på en mängd olika områden. Vi var till slut som "livegna" gentemot hela det sammanhanget.Övergrepp, isolering när man misstänktes bära på "onda andar",misshandel (mest verbalt i mitt fall) och den förnedring det gav fyllde veckorna och dagarna och sedemera åren. Allt var till slut mitt eget fel. Jag var helt fel ute. Jag gjorde inget rätt, jag dög inte till någonting. Människors förakt mot mig, blev till slut mitt eget förakt, och mot mig själv. Jag förtjänade det, det var mitt eget fel - så tänkte jag.


Det är möjligt att jag eventuellt längre fram, kommer att skriva lite mer om dessa år, på min blogg, för att om möjligt är, kunna hjälpa, bidra med något eller bara vara en medmänniska till den som hamnat i liknande sammanhang eller situation. Just nu snuddar jag bara vid det lite. Osunda kontrollerande sammanhang, som i många fall leds av en psykopatisk chef eller ledarpersonlighet finns tyvärr överallt, både i arbetslivet och i ideella föreningar och kyrkor.


Att leva under de villkor som utvecklas där bryter sakta och osynligt ner en människa och kan bli förödande för den människans hela liv. Jag kan inte nog uttrycka hur tacksam jag är att jag kom bort från det sammanhanget och fick börja leva igen, och lära mig att leva som en unik människa igen med allt vad det innebär. Dessa åren satte förstås svåra avtryck i min själ, vilka var med till att föra mig in i en lång och helvetisk sjukdomsperiod (PTSD). Det är med stor sorg och smärta jag ser tillbaka, på det som kunde blivit så bra, men blev så fel.Allt var nämligen inte fel, och från början övervägde de goda bitarna med stor råge.Jag lärde mig många saker, men i slutet hade "den vackra drömmen och visionen" förvandlats till något oigenkännbart.Något jag inte kände igen eller ville vara en del utav. Den djupa sorgen kommer jag nog att bära med mig hela livet, den finns där dagligen.


Jag behöver nu lära mig vara trygg i hur jag själv är och fungerar igen, för att våga leva ut det. Inte leva efter felaktiga föreställningar om krav och förväntningar som "måste" uppfyllas, utan efter mina förutsättningar.Våga bejaka mig själv att jag duger helt och hållet som jag är just nu, både i människors och i Guds ögon. Jag får byta ut felaktigt tänkande, även om det är ett digert arbete att upptäcka, se och kunna bli av med dessa tankar som inplanterats under många år i"sekten". Jag måste inte göra som alla andra tycker och ingen annan människa har rätt att pressa mig till att tycka eller ställa upp på nåt som jag själv inte vill. Jag har dessutom rätt att tänka vad jag vill, bara det var något som jag behövde lära mig igen. Åtminstone utan att få ångest och skuldkänslor över det. Jag är värd respekt och omsorg, och ingen har rätt att behandla mig kränkande eller med någon slags "självutnämnd fostran", som ledaren och hans ledarskap i sekten gjorde.
Att åter igen börja uppskatta och våga ta till mig av det enkla, nära och lilla igen och kunna
njuta av det. Att våga tro gott om människor igen, att våga lita på andra igen, i synnerhet människor i ledarskap. Att starta om igen.


Lägga alla storstilade planer på hyllan så länge, eller kanske rent av för alltid. Vad tjänar det till om jag i min strävan efter att uppfylla stora målsättningar och planer och visioner, både från mig själv, eller som andra har på mig, blir sjuk och i värsta fall till och med dör i förtid??? Jag kanske inte ens hinner uppleva det där stora, än mindre det lilla enkla, nära? Vad har då livet betytt och haft för värde för mig själv och för andra? För mig är livet nu att upptäcka vad det är att vara människa igen.


Men, så länge jag lever, och det gäller oss var och en...så är det aldrig försent att stoppa upp, säga nej, och låta mig själv komma till tals igen. Bli sann mot mitt inre och bli medveten om mina egna förutsättningar och begränsningar.Ibland ser man det bara inte själv, och då är man tacksam för sant omsorgsfulla människor som kan ge goda råd och en liten fingervisning.


Var hör jag hemma?
 Liten på stort hav
- ibland är det skönt med utrymme,
andra gånger kan det kännas ensamt.


Jag har arbetat med lite av varje, från tid till annan. Varit lite av en mångsysslare faktiskt. Jag är nog en ständig "sökare" på olika vis i livet. Har arbetsmässigt mest varit inom vården, men ser mig egentligen som en konstnärssjäl. Jag upplever det som "förkrympande" för hela min personlighet att tvingas in i eller arbeta med något jag inte alls trivs med eller till och med avskyr. Allt för många år har jag faktiskt gjort detta.
För en kortare tid kan det naturligtvis gå, och också vara nödvändigt, för att få ihop tillvaron, inte minst ekonomiskt sett, men inte i längden och definitivt inte i åratal. Man blir liksom "urholkad" och kreativiteten går på sparlåga. Det blir till slut en nedåtgående spiral som inte är bra eller nyttig för någon.


Mina utbildningar jag har tagit har varit till undersköterska, färg- & stilkonsulent för "Color Me Beautiful" samt nu senast, läkarsekreterare. Vården har jag aldrig känt mig hemma i eller tyckt om, trots två yrkesinriktningar inom det, och många års arbetslivserfarenhet där.Men det är där jobben har funnits... Mitt hjärta är och förblir ändå inom de kreativa områdena.


 Är det roliga en medfödd förmåga hos mig?


Vems är detta?
Någon har varit här? Detta måste undersökas...


Olika kreativa och skapande områden har alltid haft ett mycket starkt intresse hos mig. Jag tog en lång brevkurs i heminredningsarkitektur och jag har gått lite mindre kurser, men det mesta är jag ändå självlärd i. Nyfikenheten har lett mig till att prova på en mängd olika saker. Här har jag räknat upp en hel del av dem.....


BORDSDEKORATIONER - till fest, bröllop och offentliga miljöer. Med material allt från naturen till dyraste inköpta finesser.


HEMINREDNING - och allt vad det innefattar av exempelvis färgsättningar av inre och yttre interiör med harmonierande färger och nyanser, belysning, textilier, möbler, dekorationer och annan inredning i enhetlig stil. Projekt både privat och för offentligt bruk.


TRÄDGÅRDSARKITEKTUR OCH ODLING - av olika växter och blommor i trädgårdsavdelningar med olika interiörer och stilar. Privat och för offentligt bruk.


MÅLNINGSARBETEN- inomhus som väggar och tak, köksinredning, garderober, samt yttre- som ytterfasader på hus, mindre och större fritidsbåtar, cyklar mm. Privata och offentliga projekt. Både mindre och större sådana. Även annat underhåll, planering och byggnadsarbete har ingått i olika projekt.

KORTTILLVERKNING - främst privat men också till bröllop och fester. Inbjudningskort, placeringskort, tackkort, programblad, folders mm. Material av papp, textil, bomull, siden, metallicprodukter, spets, pärlor, guldfärger, scrapbookingmaterial och mycket mer.


BAKVERK - Bakat tårtor, cupcakes och andra bakverk till fester och bröllop såväl privat som offentligt, både i liten enkel skala och i stor skala.


DEKORERING & UTSMYCKNING - Utsmyckning och dekorering av lokaler, ibland med olika teman, föreställningar, årshögtider, bröllop, fester, konferenser etc. Som nästa punkt nedan men inklusive dekor, textilier, skyltar mm. Ett helhetstänk. Såväl i offentliga lokaler som till privatpersoner. Ex. Väggdekor, scendekor, fönsterdekor, olika högtidsanpassningar vid jul, nyår, påsk, pingst, skolavslutningar, midsommar, höst, lucia, vinter, födelsedagar, jubileeum, bröllop, kvinnosamlingar, konserter......


BLOMSTERUPPSÄTTNINGAR - för olika ändamål, tackbucketter, bröllopsdekorationer till bord och runt om i festlokal samt kyrka.

FÄRG-OCH STLKONSULTATIONER SAMT MAKE-UP - privat och proffessionellt, utifrån min yrkesutbildning inom detta. Färganalyser enligt 'Color Me Beautifuls' årstidspaletter i tolv grupper och stilanalyser för ungdomar och kvinnor och i vissa fall män.
ARRANGEMANG AV MODEVISNINGAR- Ansvar för marknadsföring, affischering och ersonlig inbjudan till kvällen. Bokade frisör som skulle göra frisyrer på utvalda i publiken. Jag förberedde, tittade ut och lånade säsongens nyheter i klädväg och i olika färg och stilar med tillhörande accessoarer, av lokala klädbutiker.


Valde ut modeller, tog ut storlekarna på dem, gjorde scheman för ingång och utgång, hur modellerna skulle föra sig, olika plaggs ordning som skulle förevisas på catwalken, samt vilken musik som skulle spelas då.


Bokade folk att hjälpa till bakom scen med av-och påklädning för modellerna, sminkning, hårstyling, enklare justeringar/intag. Försäljning av kläderna efteråt och betalningshandhavande. Till slut köra med kläderna och pengar från sålda kläder, tillbaka till de olika butikerna. Mycket jobb med det men roligt.


SMYCKESTILLVERKNING -  av olika slag. Ex. pärlor, trä, läder, metall. Endast för eget bruk eller som gåvor till släkt och vänner.


TEXTILARBETEN - av olika slag, för konferenser och offentliga miljöer samt privat bruk. Ex. gardiner, ridåer, applikationer, paneler, lampskärmar, kuddöverdrag, tygväskor, utsmyckningar.


MÖBELRENOVERING - privat och för offentligt bruk. Ex. slipa, avluta, såpa, måla, olja, lasera, klä om i textil, högtrycksslipning-vatten mm.


SKRIVANDE & LAYOUT -  Skrivandet har åter fått en hjärteplats hos mig. På senare år har det varit långt mellan gångerna, det har mer eller mindre legat i träda. Tidigare i livet har det tagit sig uttryck i dikter, uppsatser, undervisningsmaterial, broschyrer, tidningsartiklar bla. frilans hos tidningar) och företagsprodukter, annonser, kompendium, omslag, multimediapresentationer samt korrekturläsning. Bildredigering, sättning, multimediapresentationer och layout i olika program ex. Photoshop och skapande av blanketter och styrmedel genom Access dataprogram. För offentligt bruk, i arbeten och studier samt för privat bruk.


myspace backgrounds images

Bearbetning av svåra saker som sker längs med livet är oerhört viktigt att ta sig tid till. Om inte, kan det bli en ytterligare tyngd som läggs till en stressad tillvaro och vara med och utlösa sjukdom.

Framtids-utsikten


Outtröttligt
- lyser hennes ljus i mörkret.
Hennes uppgift är inte i allt det ljusa.
Endast i mörkret förstår man vilken viktig uppgift hon fyller.


Jag är mer en praktiker/görare än en teoretiker, och jag älskar att ha bredd i mina uttryckssätt. Framöver vill jag gärna arbeta med något som jag verkligen tycker om, som tillfredsställer mig djupt in i mitt innersta. Ex. levande material såsom blommor, växter, trädgård eller liknande. Dessa områden andas så mycket liv, glädje och kreativitet.

Havet + jag = kreativitet
 Frihet
- en obruten horisont och mjuk, varm sand under fötterna
ger den underbaraste frihetskänsla hos mig


För att stilla ner mig och ha tid att reflektera, tar jag ofta hjälp utav en fin roman eller en vacker poesibok. De blir ofta som en lisa för själen, eller så beger jag mig till 'mitt' älskade hav! Promenerar längs strandkanten, och bara låter ögonen svepa över vattnet och horisonten. Så flyger tankarna iväg......vågornas inbrytningar mot land i jämn rytm och vindens stilla susning får mig att stanna till. Allt blir stilla i mig, och efter ett tag kommer kraft och inspiration till mig igen. Nya tankar och idéer.


Uppbrott och flytt

I juni 2009, flyttade jag och min man till Helsingborg. Det är en lagom stor stad, vacker och med havet in på knutarna. Jag har bott här för många år sedan och jag har allt sedan dess saknat sta´n och haft en längtan att någon gång få återvända hit. Denna platsen är liksom "hemma" för mig och har alltid varit det sedan jag bodde här.

Havet är en utav de mest avslappnande och kreativa miljöerna för mig att vistas i. Då vill jag naturligtvis inte bo för långt ifrån, utan ha det lättillgängligt. Nu har vi kommit nära det igen och det är underbart. Bara att susa dit på en kort stund.

Så det blev till slut dags att säga farväl till landet och det lilla samhället....efter 17 år i mellanskåne, har jag så äntligen återvänt till staden och havet - mitt älskade Helsingborg! Vänner finns kvar på landet så vi åker tillbaka dit ibland och hälsar på.

Tillägg februari 2010: Resan mot återhämtning tar tid, men jag börjar hitta mig själv mer och mer. Jag har också hittat en underbar församlingsgemenskap, som är byggd på helt andra förutsättningar än den som gick så fel, och även den församlingen jag var med i ett antal år efter "sektåren". Som troende älskar jag att dela och utbyta troserfarenheter med andra människor i en församlingsgemenskap, men den får inte vara uppbyggd på ett maktfullkomligt sätt. Maktstrukturer hör överhuvudtaget inte hemma inom kyrkans värld. Dessutom vill jag aldrig mer bli isolerad inom kyrkans väggar och inte ha naturliga kontakter och relationer med människor utanför.

Jag bearbetar fortfarande många olika upplevelser och känslor, men får ett varmt och omsorgsfullt stöd i detta, i min nya församlingsgemenskap. Bara det är väldigt läkande i sig. Den "resan" jag har gjort, har för mig vidare till en helt ny förståelse utav livet och syn på livet. Det har varit mycket tuffa år, och är fortfarande tufft ibland förstås, men jag är på rätt väg, har fast mark under fötterna, och kan åter känna livsglädjen. Jag är på väg...och hittar diamanter i mitt inre, som utvunnits ur de mörkaste av mörkaste upplevelser.

Var sak har sin tid !
Och det tar tid, tro mig...!

Related Posts with Thumbnails
 
". html>